Spåren av Lucescus år i Zenit raderades ut i sommarens transferfönster
Tolv spelare in och lika många ut. Det blev resultatet när Zenits nya sportsliga ledning med Konstantin Sarsanija och Roberto Mancini i spetsen ledde renoveringsarbetet efter Mircea Lucescus år i klubben. Med en kompetent sportslig ledning på plats ser framtiden för Zenit betydligt ljusare ut än vad den gjorde i våras.
I början av sommaren skrev jag en text om att Zenit behöver strukturera om klubben för att bli mer effektiva på transfermarknaden. Och efter att i flera år ha låtit den dåvarande tränaren värva lite som han önskat så fick jag och många andra sin önskan igenom när Zenit anställde Sergej Fursenko som ny klubbdirektör och Konstantin Sarsanija som ny sportchef. Duon anställde omedelbart Roberto Mancini som ny tränare och under sommaren satte de tre igång ett rejält renoveringsarbete av spelartruppen.
F.d. huvudtränaren, Mircea Lucescu, som sommaren innan fick värva de spelarna han ville ha till klubben fick efter sitt avsked se fem utav de sju spelarna han själv värvade in göra honom sällskap ifrån Sankt Petersburg. En sjätte, Ivan Novoseltsev, tillhör förvisso truppen men är knappt ens aktuell för bänken och det är endast Branislav Ivanovic av de spelarna som Lucescu ville ha in som finns kvar i klubbens planer. Haveriet som var förra säsongens transfermarknad blev droppen för Zenits klubbledning och även om de lät problemet pågå alltför länge så ska de ha lite beröm för att man tillslut tog tag i frågan. Att ledningen underkände Lucescus arbete på och utanför planen blev tydligt när han sparkades i våras men ännu tydligare nu när man under sommaren rensade bort i princip allt som rumänen tog med sig till klubben.
Sportchefen, Konstantin Sarsanija, har under sommaren utnyttjat sina sydamerikanska kontakter och förstärkt Zenit med fem spelare från Argentina, något som för tankarna till när Dinamo Moskva för c:a 10 år sedan värvade in en nästan helt ny startelva bestående av portugiser. Om Argentinaspåret återkommer i vinter eller nästa sommar låter jag vara osagt men för första gången på många år känns det som att Zenit åtminstone har en plan med sina värvningar. Driussi, Paredes, Kranevitter, Rigoni och Mammana är alla i en ålder där de fortfarande kan utvecklas mycket och även om grundtanken är att de alla ska bidra med framgångar till Zenit redan nu så finns givetvis tanken att de ska kunna säljas vidare för mycket pengar i framtiden. För tiden då ryska lag kunde slänga €50m på spelare utan att bry sig om konsekvenserna är sedan länge förbi.
Såhär c:a en vecka efter att transferfönstret stängde så ser Zenits transfersommar ut att vara rätt lyckad. Man har lyckats förstärka laget på flera positioner där man desperat behövde nya spelare. Samtidigt lyckades man göra sig av med samtliga spelare (förutom Novoseltsev) man ville göra sig av med och man klarade också av att stå emot de anbud som fanns på Artem Dzjuba under sommaren. Anfallaren som har hamnat på bänken under Roberto Mancini ser givetvis risken i att förlora sin landslagsplats till VM nästa sommar men min gissning är att med ett väldigt tätt matchande under hösten så kommer Dzjuba att få sina chanser.
Förlusterna av Javi Garcia & Luis Neto var inga större överraskningar, även om nog ingen klagat på ifall de stannat kvar i klubben. Men Neto var som bäst tredjevalet på mittbackspositionen och trots Roberto Mancini och Javi Garcias tidigare historia tillsammans så föll Garcia offer för utlänningsregeln då Mancini valde att spela Jerokhin på innermittfältet istället. Bägge spelarna satt dock på rätt ordentliga löner och i slutändan är det inte hållbart att behålla två sådana löneposter i truppen om de inte spelar regelbundet.
En annan spelare som ingen protesterat emot att behålla var Giuliano, som antagligen var den bästa av Lucescus alla köp. Brassen genomgick förvisso en längre formsvacka i våras och det verkade inte finnas någon naturlig plats för honom i Mancinis lag. Trots det ville Zenit ha kvar Giuliano men en säsong som denna där ett VM väntar om mindre än ett år så ville brassen inte ta risken att hamna på bänken och missa VM-slutspelet och flytten till Fenerbahce kändes fullt naturlig.
I slutändan blev det tolv spelare in och lika många ut, om man inte räknar med den hög av ungdomsspelare som har lånats ut. Det är givetvis alldeles för stor omsättning för att vara perfekt men Fursenko och Sarsanija ansåg att truppen behövde förnyas och då är det lika bra att göra allt på en gång, och sett till resultaten under säsongens första sex veckor är det svårt att påstå att man har gjort fel.
Men även om resultaten alltid är det viktigaste för en klubb av Zenits storlek så känns det betryggande att klubben efter många år av misskötsel äntligen tog den sportsliga ledningen på allvar. Redan under André Villas-Boas var värvningsarbetet länge ett misslyckande men droppen var förra säsongen när Lucescu först fick ärva en defensiv spelartrupp till sin offensiva fotboll och sen fick fria händer att förstärka laget trots att han uppenbarligen inte var kompetent nog att göra det.
Med sin nya arena som vecka efter vecka samlar över 40000 åskådare & flera lukrativa sponsoravtal har Zenit en överlägsen ekonomisk position i rysk fotboll, och att man inte vinner ligan oftare är ett enormt misslyckande men det har sin förklaring i att man bara tagit för givet att de högavlönade tränarna man anställt genom åren ska lösa problemen. Nu har man äntligen en riktig sportslig organisation på plats och även om det är för tidigt för att ge dem högsta betyg så har man åtminstone öppnat positivt och kan Zenit bara få ordning på den biten och inte falla tillbaka i den "transfer-misär" som man genomled under Villas-Boas sista och Lucescus enda säsong så har man all potential i världen att på allvar etablera sig i europatoppen.
