Trots misslyckandet i Champions League är Zenits framtid ljusare än på länge
Efter att Zenit igår åkte ur, inte bara Champions League, utan också misslyckades med att ta sig vidare till Europa Leagues slutspel efter nyår så var tongångarna allt annat än positiva runt klubben. Att inte ta sig vidare från gruppspelet är naturligtvis en missräkning, men den svaga andra halvleken mot Benfica förtjänar inte att definera en höstsäsong som i övrigt varit snudd på perfekt.
Efter 19 spelade omgångar leder Zenit den ryska ligan med tio poäng, och även om europacupresultaten hos de ryska lagen den här säsongen vittnar om att ligan är svagare än på länge så ska man inte ta ifrån Zenit hur starka de har varit i det inhemska spelet. Med 45 inspelade poäng på 19 omgångar är man på väg att ta runt 70 poäng den här säsongen, något laget aldrig klarat av tidigare. (I nuvarande system med 30 matcher)
Det vittnar om vilket bra jobb Sergej Semak har gjort med det här laget, och han har gjort det med en mindre budget än vad hans föregångare hade att jobba med. För när man dömer ut Zenits spel i Champions League är det viktigt att komma ihåg vart det här laget var när Semak tog över sommaren 2018. Mircea Lucescu hade tagit över efter en omotiverad André Villas-Boas och lyckades aldrig få ihop ett lag som kunde prestera vecka ut och vecka in. Roberto Mancini fick alla pengar i världen men klarade inte av att ens kvalificera laget till Champions League och när Sergej Semak kom in var han i jämförelse till sina föregångare, ett budgetalternativ som fick höra från klubbledningen att han skulle nöja sig med det som fanns i truppen och inte tjata om nyförvärv. Ungefär 1,5 år senare har Semak redan tagit Zenit till ett ligaguld och är nu på god väg att ta ett andra raka och han har gjort det med klart mindre resurser än tidigare tränare haft.
I fjol handlade mycket av framgångarna om Zenits stabila försvarsspel och en förmåga att få med sig resultat även när spelet inte var bra. Under vårsäsongen 2019 började anfallsspelet så smått bli bättre och bättre och under hösten har Zenit egentligen bara kört på. Nyförvärven Douglas Santos & Vyatjeslav Karavajev har gått in i startelvan och förstärkt på de två positioner där Zenit som mest behövde nya spelare. Lägger man där till förra vinterns starka nyförvärv med Wilmar Barrios, Jaroslav Rakitskij och Serdar Azmoun så kan man snabbt konstatera att Zenit för första gången på länge är i trygga händer även på transfermarknaden, mycket tack vare sportchefen Javier Ribalta, och det var längesen som Zenit var så träffsäkra i sina värvningar som man varit under det senaste året.
Spelare som Artem Dzjuba och Magomed Ozdojev har under Semaks ledning förvandlats till några av ligans bästa på sina respektive positioner och trots att en spelare som Sebastian Driussi förpassats till en kantroll så har argentinaren hållit tyst och rättat in sig i ledet för lagets bästa, något som Semak också förtjänar beröm för.
Så trots gårdagens misslyckande är det mesta i Zenit positivt och det finns ingen anledning att tro att den kurvan skulle börja peka nedåt. Efter nyår får man tillbaka Malcom från skada och brassen som bara hann med två matcher innan han ådrog sig sina höftproblem kommer att ge Zenit ytterligare en dimension i offensiven. Dessutom återkommer Aleksandr Kokorin från sitt ett år långa fängelsestraff och även om det låter bisarrt att Kokorin skulle gå in och konkurrera om en startplats så har han varit i träning med laget de senaste månaderna och lyssnar man till vad Semak har att säga så verkar han räkna med anfallaren efter nyår.
Egentligen är det enda orosmolnet vad som händer med Artem Dzjuba. Anfallaren har haft en sensationellt stark säsong men hans kontrakt går ut i sommar och han har inte gjort någon hemlighet av att han skulle vilja testa på spel i en större liga. Dzjuba är dock inte aktuell för någon av toppklubbarna runt om i Europa och de pengar han tjänar och den status han har hemma i Ryssland blir omöjlig att hitta någon annanstans. Zenit lär betala bra, även om Dzjuba passerat 30, för en lika bra anfallare kommer vara snudd på omöjligt att hitta.
Det andra, aningen mindre, frågetecknet för stunden är vad som händer med huvudtränaren själv. Sergej Semaks kontrakt går ut i sommar och det finns egentligen ingen logisk anledning till varför han inte ska erbjudas ett nytt. Speciellt inte när man joggar hem guldet i vår. Ändå är det märkligt tyst och Semak själv har inte velat svara på frågor som handlar om annat än "nästa match". Rent historiskt har Zenit sedan Gazprom köpte klubben velat ha starka internationella namn på tränarbänken, men förutom Dick Advocaat så kan Semak mäta sig med vem som helst av dem rent resultatmässigt. Rädslan är ändå att Zenit ska få för sig att någon tränare med sina starkaste resultat 10-15 år bak i tiden skulle vara en bättre lösning, men förhoppningsvis har man lärt sig av sina misstag. Det är inte säkert att Sergej Semak är den tränaren som kommer lyckas etablera Zenit bland de 10-15 bästa lagen i Europa men han har minst sagt förtjänat rätten att få försöka.
Så trots att man avslutade 2019 på sämsta möjliga sätt så är det mesta på rätt väg i Zenit. Man träffar rätt i värvningarna, man stormar mot ett andra raka ligaguld och en dålig halvlek borta mot Benfica igår ska inte definera säsongen och ska absolut inte stå i vägen för vilka framsteg man ändå har gjort de senaste 18 månaderna.
