Drömmen om att vinna Allsvenskan
En krönika om att "Våga säga, våga tro, att allsvenskan kan vinnas av BoIS och framförallt våga drömma om glädjescener på IP likt dem på Söderstadion."
Vägen till målet är det som sätter nivån på lyckan och är vägen längre och svårare innebär det oftast att lyckan blir större. Se bara på hur glädjescenerna var på Söderstadion. Första guldet någonsin. Se hur fansen hyllade tränaren när återvände med ett annat lag till Söderstadion.(som dock skamligt sparkade honom). Jag vill inte jämföra hur ett annat Stockholmslag kände glädje när de vann förra året men som de ångar på i år hur kommer glädjescenerna att vara, om de fortsätter i samma stil? Ingen oro, ingen ångest ingen hysterisk glädje. Ett leende och där satt den! Landskrona BoIS har däremot aldrig tagit sig till toppen i fotbolls-Sverige.
Svenska cupen, all ära, är som en kram och en kyss på kinden, trevligt men inte det man är ute efter. Det finns många anledningar att vara stolt över BoIS, dess långa historia, en frisk ekonomi, IP, spelarna inte minst de unga, och tränaren som jag anser sköter sig bra(jag har naturligtvis åsikter om hans val av spelare men accepterar att han har information som inte jag har). Vad jag däremot är besviken på är den målsättningen som sprids från laget. Jag tror nog att alla som håller på BoIS eller spelar och arbetar för BoIS vill vinna allsvenskan men det är ingen som vågar säga det.
Jag kräver inte en ekonomisk satsning. Vad jag däremot kräver är att de ger oss en dröm om ett allsvenskt guld. Jag vill inte höra representanter för BoIS säga att de är nöjda att de klarat kontraktet eller att de är nöjda med att hamna på den övre halvan av tabellen. De får vara stolta eller anse att laget har gjort ett bra jobb och att placeringen var realistisk men nöjda med resultat får de endast vara när BoIS toppar tabellen. Våga säga, våga tro, att allsvenskan kan vinnas av BoIS och framförallt våga drömma om glädjescener på IP likt dem på Söderstadion.
