Gästkrönika: Levande läktarkultur
I samarbete med supporterklubben Grönsvart Göteborgs hemsida gronsvartgbg.se kommer här en mycket intressant gästkrönika.
Det finns mycket som GAIS kan göra för att locka fler människor i Göteborg med omnejd att besöka Gamla Ullevi och uppleva allt det härliga som har med grönsvart att göra.
Klacken och hur vi vill att den skall agera och vara är däremot en fråga för oss supportrar. Jag försöker i denna krönika sammanfatta mina personliga tankar kring dagens situation och hur vi kan ta ett par steg i rätt riktning.
Minns ni tiden då GAIS officiella hemsida använde sig av bengalsprakande bilder från en euforisk klack för att marknadsföra GAIS som ett publiklag? Nuförtiden blir man utmålad som ligist eller som en böld på samhällskroppen om man pratar högt om saker som för ett gäng år sedan ansågs vara självklara inslag i den levande läktarkulturen.
Självfallet skall man ha respekt för gällande lag och ordning, men man behöver inte för den saken skull hålla med om att lagarna är rätt utformade. Pyrotekniklagen satte exempelvis stopp för den gröna raketen som skickas upp i skyn varje gång som GAIS gjorde mål. Detta skedde från innerplan utan någon som helst fara för åskådarna och hela stan kunde se på himlen när GAIS hade nätet.
Minns ni kvalet mot Mjällby den 25 oktober 2003 då närmare 12.000 personer hade tagit sig till Gamla Ullevi för att se GAIS ta klivet upp från division II till superettan. Spelarna, däribland hjältarna Ottordahl, Gravem, Viljanen och Vennberg, marscherade in och möttes av ett gigantiskt bengalhav och ett mäktigt tryck från läktaren. Klacken var samstämmig och intakt, attityden kaxig och kreativ och alla som stod i klacken sjöng med i sångerna. Känslan var så påtaglig att den nästan gick att vidröra.
Idag får klackledarna, som för övrigt är för få till antalet, nästan ägna mer tid åt att titta snett och skälla på folk som inte sjunger istället för att fokusera på att introducera de nya sångerna. Det borde vara tvärtom. Det borde vara klacken som uppmanar klackledarna att variera sig bättre eller komma med förslag på nya saker.
Sluta drömma om en trumma
Det har flitigt pratats om att en trumma skulle kunna vara botemedlet för att åter kunna placera klacken på kartan som en av landets bästa. Jag är personligen ytterst tveksam! Att tro att sången kommer att bli bättre genom att vi har en kille eller tjej som bankar på en trumma är naivt. Möjligvis skulle sångerna bli mer taktfasta, det är jag beredd att hålla med om, men jag tror samtidigt att faran av att folk inte tar i lika mycket blir betydligt större. Kolla bara hemmamatchen mot Hammarby på Gamla Ullevi år. Det var inte speciellt ofta som bajenfans överröstade sin trumslagare. Visst, på ett fullsatt söderstadion fungerar det för dom, men där skapar man liksom trycket oavsett och trumman fungerar som ett verktyg för att få en större del av arenan att kunna följa med i samma sång. Riktigt så långt har inte vi kommit i utvecklingen. Inte ännu, kanske skall tilläggas...
Nog om det där med trumma nu! Det börjar bli lite uttjatat! Hade hellre sett en säckpipa när GAIS gör entré. Där snackar vi lite originalitet!
Är klacken till för alla?
Svaret borde vara: Ja, förutsatt att alla som väljer att ställa sig i klacken verkligen gör allt för att stötta GAIS verbalt. Så ser det inte riktigt ut idag. Efter att ha harvat i lingonserierna under en längre tid, så har klacken fått väldigt många inslag av personer som kanske i normala fall inte höra hemma på denna del av läktaren utan snarare skall stå vid sidan av klackkärnan. Därifrån kan man förstås välja att vara med och gorma på de ramsor man känner för. Viktigt att säga är givetvis att detta inte gör dem till varken sämre människor eller mindre betydelsefulla gaisare.
Problemet som uppstår när folk som vill sjunga oavbrutet blandas med folk som gärna står tysta och koncentrerar sig på matchen, är att det lätt smittar av sig. Jag har till och från studerat och sett hur personer som normalt sett sjunger för kung och fosterland, står helt paralyserad och knäpptysta i samband med de minst komplicerade ramsorna, allt som oftast i anslutning till folk som sällan öppnar truten. Detta måste det bli ändring på. Antingen får vi flytta på hela klacken eller så får vi försöka nå fram med vårt budskap och få folk att själva inse vad som gäller i klacksektionen. Läktarna är stora och alla platser skall fyllas, det handlar bara om att fördela platserna rätt för att skapa en så bra inramning som möjligt. Svårare än så är det inte!
Klacken skall vara tyken och kaxig. Vi måste visa känslor i både med- och motgång och absolut inte sluta sjunga när det går oss emot. Det är då spelarna behöver vårt stöd som allra mest! Tendensen har dessvärre varit den motsatta. Ju sämre det går desto mindre sjunger vi. Egentligen borde det vara tvärtom!
Tar ni med barnen på matcherna så sätt dom gärna på räcket, men välj att inte göra det precis framför klacken. Vid tvivelaktiga domslut och mål kommer folk att rusa fram mot planket. Så har det nästan alltid varit och så skall det fortsätta att vara.
Nya ramsor är ett måste!
Klacken har under de senaste åren stått mer eller mindre still i utvecklingen när det kommer till att förnya sångrepertoaren. Gravemramsan och "Gröna svarta GAIS från Göteborg" är undantagen.
Nu har vi, några få personer kring Grönsvart Göteborg och Gårdakvarnen, lyckats komma igång med någonting som på sikt förhoppningsvis kan kallas för en klackgrupp. Tanken är att träffas med jämna mellanrum, skriva nya ramsor och planera olika saker på läktaren. Vilka skall vara klackledare och ha megafoner? Vilka skall fungera som pådrivare och få folk att hålla igång? Hur skall dessa personer placera sig på läktaren? När och hur skall ramsorna dras igång?
Vill man aktivt deltaga i denna gruppering, så är man förstås välkommen att höra av sig till oss.
För er som känner att ni inte kan texterna, så kommer denna grupp kontinuerligt att försöka förbättra kunskapen genom att publicera sångerna på nätet i både text och melodiform. Ambitionen, och detta får ni som är lite driftiga gärna se som en uppmaning, är också att kopiera gamla hederliga stenciler och dela ut på läktaren. All hjälp som kan fås med detta kommer att bidra till en bättre klack med tiden.
Tifo till varje pris?
På senare tid har två tifofalanger uppstått i Gaisfamiljen. GAIS Fanatics och Grönsvart Guys. Dessa grupperingar planerar och ordnar med läktararrangemang, anordnar flaggmålardagar och jobbar aktivt för att bygga upp en solid tifoverksamhet. Det skall dom ha all cred i världen för!
Bra genomförda tifoarrangemang lyfter laget och ger energi till klacken, samtidigt som det utåt sett lockar fler människor, i synnerhet ungdomar, att börja engagera sig.
För dessa ändamål behövs resurser i form utav pengar och material. Vi uppmanar alla som kan att lägga en slant till deras insamlingar, samtidigt som vi gärna ser att representanter från tifogrupperna besöka pubarna innan match samlar in pengar även där!
Avslutningsvis
Ovanstående är mina högst personliga tankar kring livet på läktaren och jag hoppas att så många som möjligt nu börjar ta sitt ansvar för att klacken ska återerövra den status som vi gjort oss kända för. Fortsätt gärna att diskutera i gästboken och kom med konstruktiva synpunkter.
Innan jag avslutar vill jag även passa på att ge en eloge åt alla som befann sig på klacksektionen i samband med derbyt mot IFK Göteborg. Ni gjorde ett kanonjobb och stöttade unisont i 90 minuter. Där har vi ett tydligt exempel på hur vår klack bör vara. Röststark, kaxig och uthållig. Låt oss bygga vidare från det.
Over & Out...
