En BoISare i exil Del 3/4
Här fortsätter Håkan Söderstierna-intervjun
Innan denna intervju kommer det ut att Ravn tagit beslutet att sluta i BoIS och man är rädd varje gång man slår på texttv eller tittar i tidningarna att någon BoISare slutat eller lämnat BoIS. Som supporter får man favoriter och nu på äldre dagar (av mina hittills 28 år) är det inte så att man får idoler på samma sätt som man fick som liten. Nu tar man till sig spelare som känns som "randiga" och vissa blir mer randiga än andra. En spelare som Mats Andersson är en som kännetecknar en riktig randig t ex. Jag har aldrig haft några hackkycklingar direkt utan jag har tyckt bra om alla spelare i BoIS, men vissa tycker man att det är roligare att titta på. I år har det funnits två fantastiska ynglingar som heter Alexander och Johan som har bjudit mig på många leende och ett par gråa hårstrån. Magnus Torvaldsson är en annan som kanske inte är lika kul att kolla på om man vill se teknisk fotboll, men han har ett gigantiskt stort randigt hjärta så det kompenserar det man förlorar om man vill se tekniska nummer. Vi som håller på BoIS gör inte det för att laget vinner en jävla massa titlar utan för att vi har det i blodet. Är man BoISare i blodet har man hela denna säsong tyckt att det fattats något på IP i år. Något man sett som en självklarhet i ett par år nu, men det var väldigt tomt på BoIS vänsterkant i år. Johan, Alex och Torvaldsson i all ära, men Håkan är något alla förknippar med BoIS och deras spelstil. Nu försvinner de mest "randiga" i parti och minut och det är tråkigt.
Vi kommer in på huvudämnet i denna intervjun nu och många frågor som skickats till oss på redaktionen handlar om samma sak: Varför spelar du inte kvar hos oss Håkan? Eftersom hela denna intervjun bygger på läsarnas frågor ska ni få en himla massa om BoIS nu:
- Du är grymt mycket saknad av publiken i Landskrona Håkan. Hur känner du över det?
- Det känns bra att ni kommer ihåg mig och jag saknar er också. Stödet jag känner ifrån publiken i Landskrona kommer jag aldrig att uppleva igen tror jag. Jag tror att det kan bero på min lokala anknytning och att det gått ganska bra för mig i den randiga tröjan och att jag varit med länge. Landskrona är bäst helt enkelt!
-Vi på BoISare skulle framföra en fråga ifrån Black & White och den lyder som såhär: Vi saknar dig Håkan - Saknar du oss?
- Det är klart att jag gör. Jag saknar givetvis både BoIS och Black & White väldigt mycket. BoIS har jag att tacka för mycket och Black & White har alltid varit fantastiska mot mig. Jag känner mig väldigt hedrad över att Black & Whites husband Rude BoIS gjort en egen låt om mig. Det är mäktigt!
Man märker att Håkan har känslor för sitt gamla lag och klubb, men han är ändå noga med att påpeka att det är Fredrikstad som gäller och det är där han spelar nu. Många undra om han följer BoIS något fast han inte spelar här längre:
- Jag följer BoIS på mycket nära håll för jag håller kontakten med många i laget än. Sedan följer jag givetvis BoIS i medierna och jag kollar ofta på er sajt BoISare på SvenskaFans vad som händer och sker. Där står ju allt samlat och är ett bra redskap om vill hänga med. Nära och kära rapporterar givetvis också mycket till mig. Jag har sett en match i år och det var borta mot Enköping och det var på TV. Vi har inte varit lediga så jag kunnat se fler matcher för vi har ju samma säsongsupplägg i Norge som här i Sverige så träningar och egna matcher kolliderar med BoIS matcher.
Vi har ju kvar våra kronprinsar Johan och Alex i laget (än så länge ska kanske tilläggas) och BoIS har många unga spelare som kan bli riktigt bra så vi BoISare har mycket att se fram emot under de närmsta åren. BoIS har ju också förstärkt sin organisation så framtiden bör te sig väldigt ljus i BoIS om man sköter sina kort rätt. BoISare frågade Håkan om vem han tyckte var den bästa spelaren i BoIS för tillfället:
- Usch så svåra frågor! Det är en omöjlighet att säga för mig för BoIS har många bra spelare.
- Men någon måste du väl kunna nämna?
- Om jag säger så här istället att tiden talar för BoIS. Man har en ljus framtid i Sandqvist, Johan, Alex och alla de andra unga spelarna och jag är övertygad över att vi får se många BoISare i de stora ligorna i Europa om några år. Jag kan bara säga att de yngre i BoIS imponerar på mig och många andra.
En sak som Håkan är väldigt bra på är att INTE förlora mot värsta fienden HIF. Han har deltagit i tre riktiga derbyklassiker som har slutat med randiga segrar: HIF-BoIS 0-1 -94, BoIS-HIF 6-2 -02 och HIF-BoIS 2-3 -02. Eftersom vi BoISare har mindervärdeskomplex, bara går in för att vinna mot HIF, skiter i hur det går i alla andra matcher bara vi slår HIF och vi är mycket sämre än HIF´s supportrar så är det roligt för oss som bara räknar segrarna mot HIF att prata om dem. (Om någon undrar så är detta vad vi städigt får höra och i och med det kommer ifrån HIFare så måste det vara sant. Det kan också vara så att jag skrev det för att med ironi visa hur korkat vi tycker att det är när kronofogdsstammissarna säger så? Välj själv vilket du tror på! Hrm.) Vi fick en fråga ifrån "Fredde" som undrade detta:
- Vilken seger var skönast mot HeIF? 6-2 eller 3-2?
- 6-2! Det var något helt obeskrivligt att vara med om och på det sättet vi vann! Vi spelade en väldigt fin fotboll och var effektiva och när man hörde BranstaCitySläckers schlagerplåga: Kom och ta mig låååångt härifrån, ja då var det helt underbart. Vårt spel stämde till 100 % och det är så fotboll ska vara!
- Matchen i Helsingborg var ju nästan värre och bättre för oss på läktaren. Vad tycker du om den då?
- Den var också rolig, men inte på samma sätt. Hemma krossade vi HIF, men här vände vi matchen i andra halvlek. Jag var halvskadad och kom in i andra och vi gjorde först 2-2 och när sedan Torvaldsson skallade in segermålet var det också helt fantastiskt. Men jag håller på hemmamatchen!
Fortsättning Del IV HÄR
