Hans Chrunak: Randig sedan födseln
Stor intervju med simlandslagets tidigare förbundskapten Hans Chrunak som också har ett stort fotbollshjärta. Själv var han väldigt snabb forward som ung.
- Långa bollar på Chrunak för helvete, skrek dom när jag spelade, säger han till BoISare på SvenskaFans.com.
Han är en av Sveriges största idrottsledare genom tiderna och han har bärgat hem inte mindre än 182 medaljer på stora mästerskap så som OS, VM och EM till vårt rike. Personen i fråga har spelat boll tillsammans med Kung Sune i Landora och han är andra generationens invandrare. Han får Anders Friberg till att verka som en blyg skolpojke för här är mannen som har givit giftiga uttalande ett ansikte. Det spelar inte någon roll om det är sina egna eller det är traktorliknande kinesiskor för alla ska höra sanningen: Det är Hans Chrunak, "randig sedan födseln" som ställt upp på en stor och exklusiv intervju med BoISare.
Vi på redaktionen ville bryta mönstret, vidga vyerna och låta stora personligheter och kända personer dela med sig av deras erfarenheter till alla SvenskaFans läsare. Ett av de mest självklara valen att ta kontakt med var givetvis Hans Chrunak som har belönats med Årets Ledarpris på idrottsgalan och maken till meriter har väl ingen skådat i vårt avlånga land. Att Hans är ett stort och hängivet fan till Landskrona BoIS gjorde inte saken sämre och visst levererade han roliga, obekväma och ärliga uttalande. Hans Chrunak är först ut i vår lilla intervjuserie på BoISare som startar nu:
Tjena Hans! Hur är läget efter World Cup i Stockholm?
- Jo det är fint. Lite besviken på att det inte gick bättre för våra simmare, men jag får väl vara halvnöjd med resultaten ändå. Vi fick en del bra besked under tävlingarna så det går så sakta framåt.
Kommer Frölander tillbaka till sitt gamla jag?
- Absolut. Inte! Jag har svårt att se det i alla fall!
Han är lite osvensk i sitt sätt och efternamnet skvallrar om att han inte härstammar ifrån Härslöv eller Tågarp:
- Farsan kom hit som 9-åring ifrån Österrike så man är uppvuxen med "Kvinnor, vin och sång" och det är väl därför man är som man är, haha.
Han började direkt med att såga en nationalhjälte och man hade lite respekt redan innan intervjun att han skulle vara lite tuffare än andra så nervositeten började smyga på en. Fast den försvann lika fort igen för Hans är en rolig kille med en enorm portion humor. Dom raka svaren med glimten i ögat fungerade som en isbrytare inne på Citadellbadet och sedan bara rann svaren och kommentarerna ur honom.
Hur kom det sig att du är "randig sedan födseln"?
- Farsan spelade i Diana som sedan gick ihop med en annan klubb och bildade BoIS. Både morsan och farsan var enormt idrottsintresserade så det var världens mest självklara sak att gå på IP och kolla på BoIS och dom tog med mig som väldigt liten. Fan vilka tider det var! Man låg bakom målet som grabb och kollade på fotboll.
Hur gammal var du när du första gången såg en match på IP?
- Jag vet inte exakt? Ett minne är när jag i nioårsåldern gick runt på innerplan i en kvalmatch mot Öis och sålde läsk. BoIS hade förlorat första matchen med 0-6 uppe i Göteborg, och även hemma blev det stryk med 0-1 och "HP" blev skadad.
Vilket är ditt bästa BoIS minne?
- Kvalmatchen mot Sandviken hemma 1970! Jag låg i lumpen uppe i Uppsala då och jag hade klabb att komma hem, men hem skulle jag till vilket pris som helst. Det slutade med att jag liftade militärklädd hela vägen hem för det fanns inte i min värld att jag skulle missa den matchen. Sedan när Gunnarstorp kom till IP och ledde serien och fick storstryk med 9-0 eller var det 10-0 så var det jävligt stort och kul det med. Fan det är så många minnen och det är svårt att ta ut ett specifikt. Cupguldet mot Norrköping är också ett minne som heter duga. När BoIS slog in det avgörande målet i förlängningen skulle du varit med! Då var man lycklig som fan. Ett annat minne är när "Kallinge" bloade (blödde på ren svenska) som fan ifrån huvudet och fick ut och bandageras. När han kom in igen så skallade han in segermålet! Det glömmer jag aldrig. Jag var också på IP när man satte publikrekordet mot Degerfors. Det var över 18 000 på läktaren och det var hur mycket folk som helst på IP. Jag kommer ihåg den gamla klockan och den lilla kiosken på kullen där morsans väninna stod och sålde läsk och korv. Det var som ett litet fik och det ger en sköna nostalgiska vibbar när man tänker tillbaka. Det är så många minnen att jag inte kan välja!
Hans blir nostalgisk och skulle vi återberätta allt får jag sitta här och skriva tills jag blir ett minne och historia. Jag får korta ner det lite, men jag är väldigt glad att jag fick höra historierna som berättades med glädje och glöd av Hans. Klart är att BoIS berör honom och kärleken till BoIS är väldigt stor och stark. När vi frågar vilken spelare som hans hjärta klappar lite extra för som spelar eller har spelat i den randiga tröjan är det igång igen:
- O de é många! Där är ju "HP" (Hasse Persson en av Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna reds. anm.) och han var ju grym. Jag kommer ihåg en match mot Malmö BI när han kom ensam med två backar. Han lurade fanimej den ene till höger och den andra till vänster och gick själv obehindrat emellan dom. Det var den högsta skolan av artisteri och jag har än i dag inte sett något liknande. Sedan var där Cronqvist och han var bra. Han fick sina spel och blev utvisad, men han var bättre än de flesta. Jag kommer ihåg att alla motståndare hatade honom, men i BoIS var han stor som satan. Det var en spelare som lirade med hjärtat och sådana spelare som honom finns inte idag. Till sist har vi Sonny Johansson och det var en stor lirare i dubbel bemärkelse! Problemet var att han var alldeles för snäll för att lyckas i landslaget och han borde tagit för sig ännu mer. Sonny är nog den spelaren som jag ser som den bästa, men så hade han en bra radarpolare i Landora som hjälpe fram honom innan karriären tog fart i BoIS.
Vem var det då?
- Det var jag! Vi var riktigt giftiga ihop och vi turades om att vinna skytteligan.
Då var du också en talang eller?
- Nä, det är väl synd och säga. Jag var inte så bra, men jag var snabb som fan! Dom skrek mest: "Långa bollar på Chrunak för helvete!" och då sprang jag som en skållad råtta mot mål.
Stod du i klacken på 60, 70-talet?
- Nä, det gjorde jag faktiskt inte. Jag gick allt som oftast med farsan och väl där snackade vi bara fotboll. Men ni ska veta vilket jävla liv klacken höll och dom var mest fulla hela tiden. Det var aldrig några bråk eller så utan folket var helnitade. Jag åkte med i bussar och kvaltåg och det hände ofta att många var för fulla för att se matcherna. Vi åkte upp för att se en kvalmatch mot Sirius och den resan var inget annat än ett stort jävla fylleslag för många. BoIS förlorade nog matchen med 1-0 om jag inte har fel för mig.
>> Del II på intervjun
