Nannskog är randig! Intervju i två delar
Nannskog är hemma i Landskrona igen! I en intervju med BoISare säger han: - Det är skönt att vara hemma igen!
BoISare fortsätter att leta upp intressanta personer för att de ska dela med sig av sina erfarenheter. Denna gång hittade vi en som bor på andra sidan jordklotet. Han har sagt: "Kommer man ifrån Helsingborg så hatar man automatiskt Landskrona." Nu säger han: "Nu är jag inte som er utan en av er." Nu är vi vi och dom dom". Han har aldrig förlorat mot HeIF i den randiga dressen och har blivit en av de starkaste randiga profilerna på många år. Visst tar han stor plats, men Kina är stort. BoISare fick tag i en Daniel Nannskog som drömmer om en allsvensk comeback i BoIS.
Han har väl alltid setts som en hoppjerka som varit lika rotlös som en julgran i fotbollslivet, men i Landskrona hittade han tryggheten och i den blev han en av allsvenskans giftigaste anfallare. Det började i Bergandy om inte författaren är helt fel ute och sedan blev det plantskolan Högaborg. Han tog ett break ifrån fotbollen och sysslade med handboll, men suget efter fotbollen blev för stort och han snörade på skorna igen. På Harlyckans gröna gräs gick han i Sundets och Masse Magnussons fotspår och flyttade till MFF där han fixade ett av silvren (stora eller lilla?) med ett mål i sista omgången. Han tackades genom att inte få ett bättre kontrakt och drog till 08-land och Djurgården. Efter en schism med tränaren Mikael Andersson lämnade han Järnkaminerna för spel i Assyriska. Efter att tränat under Peter Antonine så blev det Sylvia i ett år innan han till slut kom till BoIS.
I BoIS gjorde Daniel succé under sitt första år och blev en starkt bidragande orsak till att BoIS tog steget upp i Allsvenskan. Han vann skytteligan i Superettan och när folk trodde att han inte skulle orka följa upp målorgien i Allsvenskan så fortsatte han att producera mål och assist på löpande band. Sista året i BoIS gick det lite tyngre och eftersom hans kontrakt gick ut drog förhandlingarna ut på tiden och till sist skrev han på ett lukrativt kontrakt med ett kinesiskt lag och det är där vi är idag.
Tjena Daniel! Är det gott att vara hemma i Sverige?
- Ja det är inte fel att sätta ner fötterna på den svenska marken. Att få umgås med nära och kära är en lyx man kanske inte uppskattar i det vardagliga livet, men nu har man inte dom på gångavstånd så då tar man vara på tiden och utnyttjar ledigheten på ett helt annat sätt. Jag har varit hemma i två månader nu och fått äta riktig mat så man är nöjd.
Du sköter träningen här hemma ordentligt väl?
- Det måste jag för när jag kommer tillbaka till Kina är det dags för ett riktigt helvetesläger och då kan man inte komma oförberedd. Jag tränar med BoIS och det känns verkligen som att komma hem.
Du har saknat BoIS va?
- Du anar inte! Det är så fruktansvärt kul att komma till träningen och få prata lite skit med killarna. Omklädningsrumjargongen är rå men hjärtlig och det är underbara kompisar man har i Landskrona BoIS. Dock tror jag att det var viktigt att komma bort ett tag och få ny inspiration och så jag kan ladda om. Det var inte den Daniel Nannskog som jag kan vara innan jag åkte. Om jag ska vara bra så måste jag kunna vara lite förbannad och i slutet kände jag mig mätt.
Det har spekulerats att du tappade när ni började styrketräna?
- Ja till viss del stämmer det. Jag tokkörde och gick upp en massa kilon i muskler som jag egentligen inte hade användning för. Jag och Hasan peppade varandra och det gick nog till överdrift till slut. Man såg ju nästan ut som Hulken, haha. Men jag ska inte såga träningen för den var nog bra för många andra, men för mig passade den lite sämre. Jag tappade min snabbhet och fick mycket lättare mjölksyra under matcherna.
Det såg ut som allt var svårt för dig på slutet och att det låste sig när du skulle ta initiativ. Stämmer det?
- Ja det kan nog vara så, men jag är övertygad att det hade vänt till slut. Det lossnade direkt när jag kom till Kina och jag visste att det fanns i kroppen.
Hur är fotbollen i Kina då?
- Den är faktiskt bättre än jag trodde innan jag åkte dit. Utlänningarna som spelar i ligan håller väldigt hög klass medan kineserna är lite mer ojämna. Det dom faller på är taktiken och ibland kan det vara riktigt oorganiserat på planen. Tekniskt sett är dom väldigt bra och det är väl det jag behöver förbättra och jag känner att jag utvecklas än.
Det sociala då? Blev det en kulturkrock för dig?
- Jag var mentaltförberedd på det absolut värsta när jag åkte, men det gick bra när jag väl kom dit. Dom tar hand om mig på ett väldigt bra sätt och gör allt för att jag ska trivas. Jag ser det som ett äventyr jag får bra betalt för att uppleva samtidigt som jag förhoppningsvis blir en bättre fotbollsspelare och gör ett bra jobb för min klubb.
Hur är staden du bor i? Är den västinfluerad?
- Det är väl inte så västerländskt i staden jag bor utan det är en typisk Kinesisk stad. Det finns lite västerländska restauranger för maten är väl det som har varit svårast för mig att vänja sig vid. Dom stoppar i sig ankfötter och annat konstigt. Kan ni fatta det?
Vi har hört att du är lite snobbig och springer i fashionabla klädesaffärer. Stämmer det?
- Nä det är Hasan som är klädsnobb och inte jag. Ibland kan det vara roligt att köpa något dyrt och fint, men jag handlar lika gärna på HM.
Ärligt nu Daniel: Tjänar du 8 miljoner på detta äventyr?
- Nej absolut inte. Det är inte i närheten av dom summorna. Jag tog detta för att tjäna en slant och lägga undan så mina barn kan få en bra start på livet. Socialt sett var det perfekt i BoIS, men de kunde inte erbjuda dessa pengarna och det förstår jag.
Är det inte jobbigt att vara så långt bort ifrån barnen?
- Jo det är det! Det är det som är det stora problemet och det tar hårt på mig. Jag ser dem varje dag via en webcam, men det är inte på långa vägar tillräckligt för mig. Vi får se om jag fullföljer kontraktet eller jag flyttar hem tidigare för det är inte lätt att inte ha den dagliga kontakten med sina barn.
>> Här fortsätter intervjun. Del 2/2