En smal grillad med mos i Laxå 11/10 1959
En gästkrönika signerad "Peter i Helsingborg" som tar med oss tillbaka i tiden. Läsvärd för alla supportrar!
Det är nog ingen större skillnad mellan BoIS-supporters igår och idag. Kanske är vi några fler nu än under 50- och 60-talens bistra kvaltider. Vi är nog också mer homogena nu. Då fanns ingen souvenirshop som tillhandahöll svartvita accessoarer. Men fantasin frodades. Hemstickade halsdukar, egenhändigt tillverkade höga hattar, ett parti randiga badrockar från Josefssons Herrekipering och klapprande harskramlor satte sin prägel på ståplatsläktaren. Tifo var ett okänt begrepp och den största BoIS-flaggan mätte säkert inte mer än 2x2 meter. Ramsorna ekade "Här på denna gröna äng spelar Sveriges bästa gäng - BoIS, BoIS, BoIS!" Eller "Heja Hasse stick emellan, så får du nog en kyss av fjällan." När Gunnarstorp var på besök kunde man höra "heja Nisse där på backen, du har hönsaskit på klacken!"
Men även om mycket är annorlunda idag, tror jag inte att BoIS-supportern i själ och hjärta förändrats. Vi är alltjämt lika berättigat stolta och lika härdade efter diverse hissturer i seriesystemet. Vi bär våra epitet med heder, vare sig det gäller "Skånes uruguayare" (smeknamn i pressen efter lagets lekfulla och tjusiga spel på 20-talet) eller "lindansarna" (pressens benämning när BoIS i många år balanserade på gränsen till degradering). Vi vet ju att BoIS kämpar i skuggan av de stora elefanterna. Vi vet att BoIS från lilla Landskrona - mitt emellan Helsingborg och Malmö - har haft och har exempellösa framgångar i förhållande till sina geografiska och ekonomiska förutsättningar. Klart att vi lever, gläds och lider med vårt lag.
Kanske den minnesgode erinrar sig att den där Peter i Helsingborg ofta har med en smal grillad med mos i sina krönikor. Inte så konstigt, det var det som gällde när vi BoIS:are samlades vid Thomassons korvkiosk vid Vilan.
Nåväl, dags för en minnesvärd utflykt.
Fem man i en bordeauxfärgad Morris Oxford. Vi gav oss iväg de 46 milen mot Stora Valla i värmländska Degerfors tidigt på söndagsmorgonen. Visst var det fri hastighet på våra vägar, men vad hjälpte det när Lindblom satt bakom ratten i den engelska farkosten av 54 års modell. Lindblom, Skuggan och Kajava var betydligt äldre än småknattarna, Rune och jag. Nästan alla våra fickpengar gick åt till bensin. Ett bensinläckage gjorde att förbrukningen låg på ca 2,5 liter/mil. Full tank, 50 liter, kostade ca 40 kronor!
Jag ska inte orda så mycket om resan. Minns att vi alla tittade lite konstigt på varann när vi körde genom Vaggeryd. Lindblom vevade ner sidorutan - förgäves. Odören kom utifrån, från sulfitfabriken. Vi pausade några gånger, drack ljummet termoskaffe och åt mackor. Dock inte i Vaggeryd.
BoIS hade vunnit div II Östra Götaland. Bara en förlust (mot IFK Kristianstad) och nu var det alltså dags för första kvalmatchen. Åter en gång hade BoIS haft maximal otur i lottningen, Degerfors betraktades allmänt som det klart bästa laget. Övriga lag var förresten IFK Luleå och Jönköpings Södra. Det var inte svårt att hitta till Stora Valla. Alla människor i det lilla brukssamhället tycktes vara på väg till matchen. Allt föreföll kretsa kring järnverket och fotbollslaget.
15.351 åskådare på Stora Valla, nytt publikrekord! Det var festligt, folkligt, fullsatt - för att nu tala med Topsy Lindblom på Nalen. Stämningen var enorm. På hemgjorda skyltar kunde vi läsa "Nu ska vulkanen mullra", "Lava sprides" och "Sippan, du är klippan". "Sippan" var naturligtvis den smått legendariske målvakten "Sippan" Tinglöf i Degerfors. Bland profilerna i övrigt märktes Tord Grip, Göran Kummelstedt och Leif Aronsson. Det var mycket randigt också i publikhavet, men det skånska idiomet drunknade oftast i det värmländska tungomålet.
BoIS tog ledningen genom "Skinka" Malmborg efter elegant förarbete av Hasse Persson. HP ökade själv på till 0-2 med en stenhård straff bakom den sprattlande "Sippan". Den inte helt obekante Tord Grip reducerade, men BoIS replikerade genom "Kallinge" Pettersson (har jag bestämt för mig). I slutminuten reducerade Degerfors på nytt genom Gunnar Ring. Slutresultatet 2-3 överraskade expertisen och chockade hemmapubliken.
Ett glatt landskronagäng vände hemåt. Vi stannade till i Laxå och firade med var sin smal grillad med mos. Vill minnas att någon i gänget avnjöt en Pucko till maten. Korvgubben höll på ÖSK och gratulerade till segern på sitt genuina Närke-mål. Inte så konstigt kanske, Degerfors hade vunnit Svealands-tvåan, en poäng före ÖSK.
Klart att det nästan enbart blev fotbollssnack på vägen hem. Vi var alla övertygade om att BoIS nu skulle ta steget upp i Allsvenskan. Herregud, BoIS hade inte förlorat hemma på två år, bortsett från kvalförlusten mot ÖIS året före. Och då var ju inte HP med.
"Briljant HP släckte vulkanen". Tidningarnas måndagsrubriker var underbar läsning för en BoIS:are. Jag köpte så många tidningar jag kom över. Till och med Värmlands Folkblad lyckades Pressbyrån skaffa fram. Klippboken, som tyvärr skattade åt förgängelsen vid en flyttning långt senare, fylldes med bilder och matchreferat. Veckan som följde var smått otrolig. Butikerna skyltade i BoIS-färger, alla talade fotboll, alla var övertygade om att det var dags för steget upp i Allsvenskan. Det låg förväntan i luften inför söndagens returmatch på IP.
18.533 åskådare samlades på Landskrona IP! Jag tror att det alltjämt är gällande publikrekord. Redan timmar före matchen lyste läktarna svartvita, klackarnas ramsor ekade i Karlslund, orkestrar spelade, harskramlorna klapprade. Första halvlek var spelmässigt jämn, men inga mål gjordes. Oron började sprida sig, vi kände inte riktigt igen vårt BoIS. Var spelarna tyngda av stundens allvar? Hade man tagit ut segern i förskott? Oron visade sig befogad. I andra halvlekens 4:e minut slog pigge högeryttern Leif Aronsson till utan chans för "Skabben" i BoIS-målet. I 13:e minuten sköt Gunnar Ring i stolpen och framme på returen var - Leif Aronsson igen. Nu röktes det nervöst på läktarna, det mumlades i leden, klackarna hade sänkt volymen rejält och ett lätt chocktillstånd rådde. I 30:e minuten slog vänsterhalven Göran Kummelstedt på ett hårt skott från 30 meter som "Skabben" släppte förbi sig. 0-3! Degerfors drog sig tillbaka och BoIS pressade kraftigt under sista kvarten. "Kallinge" gjorde 1-3 och HP 2-3. I en tilltrasslad situation framför Degerfors-målet några minuter före matchslut, laddade HP stora kanonen. Tyvärr hann medspelaren Sven-Erik Nilsson före till bollen och fick iväg en lös klackning, som "Sippan" lätt tog hand om. Så var den dagen förstörd.
Tredje och avgörande match på Råsunda inför drygt 28.000 åskådare. Nej, vi åkte inte dit. Det kändes som förgjort för BoIS i kvalsammanhang. Degerfors hade skaffat sig psykologiskt övertag, BoIS hade drabbats av skador. Matchen slutade 2-1 till Degerfors, BoIS-reserven Lennart Rosenberg svarade för tröstmålet nio minuter före full tid.
Det skulle dröja till 1971 innan BoIS återkom till Allsvenskan.
Visst är den historiska plattformen också viktig. Självklart står dagens BoIS i fokus för oss alla. Men vårt anrika BoIS har också en mycket intressant historia, och jag är övertygad om att många av dagens supporters har minnesbilder liknande min att förmedla. Berätta!
