Gästkrönika: Från rött och blått till randigt
Jan-Erik Bruun ger oss en krönika att värma oss med i detta kyliga Skåne. Denna handlar om spelarövergångar mellan konkurrerande klubbar och speciellt mellan lokalkonkurrenter. Läsvärd!
Övergångar med förhinder
Spelarövergångar mellan konkurrerande klubbar, speciellt lokalkonkurrenter väcker allt hetare känslor bland lagens supportrar. Vi har sett det internationellt när Figo lämnade Barcelona för Real Madrid och när Sol Campbell lämnade Tottenham för Arsenal. I Sverige finns liknande tendenser. Vissa MFF fans reagerade mycket starkt när Peter Ijeh lämnade för spel i Blåvitt. Även bland BoIS supportrar finns en inbyggd misstro mot att värva HIF:are och en fasa för att någon av våra egna talanger skall lockas att ta på sig den röda dressen.
Har då spelarövergångar mellan de skånska storlagen varit något problem genom åren?
Den första övergången som väckte känslor var när HIF lockade över två av 1920-talet stora BoIS stjärnor, bröderna Albin och Hacke Dahl 1922. Bröderna var arbetslösa i Landskrona men HIF kunde erbjuda dem arbete. Hacke återvände dock till BoIS året därpå. Den stora profilen Hasse Persson spelade både i rött och randigt men det var först sedan han kom till BoIS 1955 som han blev en stor stjärna. Det var i Landskrona han hade sina bästa år. När BoIS gjorde allsvensk comeback 1971 fanns det två spelare med förflutet i HIF. Lars-Ove "Loket" Nilsson och slitvargen Kenneth Berg som BoIS värvade från Hässleholm. Båda hade tillhört "di röes" lag 1967. Loket var trots sin nästan totala brist på teknik en nyttig mittfältskugge i BoIS, stor, tung och med ett mäktigt skott (som dock sällan träffade målet). Han blev också väldigt populär bland de randiga supportrarna, ja nästan lite kultfigur på slutet av sin karriär. I slutet av 1970-talet värvade BoIS en rad spelare från MFF eller med förflutet i MFF. Några av dessa övergångar var lyckade, Christer Jakobsson, Roland Rasmusson och Tommy Larsson lyckades väl i randigt medan värvningen av Claes Malmberg och fr.a. Anders "Puskas" Ljungberg var mindre lyckad. Puskas som förövrigt återvände till BoIS som tränare i mitten på 90-talet.
Under 1980-talet var det få spektakulära värvningar. Den stora målvaktsprofilen Peter Joelsson ville pröva lyckan i MFF 1986 men "Hitte-Joel" lyckades inte ta en plats hos di blåe och återvände samma år till BoIS. Peter som ibland rycker in mellan stolparna i IF Lödde gör idag ett bra arbete som ungdomsansvarig hos Lödde. Några mindre lyckade värvningar var Per-Olof Nilsson som kom från MFF 1986 och Peter Lind och Niklas Nilsson som BoIS hämtade från HIF 1988. När BoIS misslyckades att nå allsvenskan i början på 1990-talet tappade man två stora talanger Stefan Alven som valde MFF och Issa Manglind som TFF värvade. Issas övergång till TFF var inte populär hos BoIS. Han var en nyckelspelare i BoIS lagbygge på vägen mot allsvenskan. Issa skulle dock senare återvända till BoIS och många trodde nog att även Stefan skulle komma tillbaka till BoIS när han lämnade MFF men han valde att återvända till fadershuset i Asmundtorp. Från TFF hade BoIS några år tidigare också fått den gamle målskytten Benny Mårtenson. Många trodde att Benny var slut när han kom till BoIS men han hade fortfarande "krutet torrt" och den gamle TFF-kämpen blev väldigt populär under sina år i Landskrona. Två värvningar som däremot sved i alla BoIS hjärtan var när de stora talangerna Andreas Jacobsson och Greger Andrijevski lämnade för HIF och MFF efter degraderingen 1994. Greger återkom dock till BoIS efter några år och alla BoIS:are väntar på dagen då Andy J återvänder och avslutar sin karriär på IP. Andreas är förmodligen lika populär i Landskrona som i Helsingborg och båda lägren betraktar honom som "sin man". Christian Andersson var en annan BoIS-talang som ville pröva lyckan i allsvenskan. Tyvärr så blev den övergången inte så lyckad för Christans del och karriären har väl närmast gått baklänges för den gode Christian. I slutet av 90-talet värvade BoIS friskt en rad spelare från HIF eller med förflutet i HIF, Urban Stoltz, Matthias Eklund, Per Vig, Patrik Sundström, Per-Ola Ljung och Jesper Ljung. Värvningarna debatterades och kritiserades flitigt av många på BoIS hemsida men det skulle visa sig vara mycket bra värvningar. Det var duktiga spelare och sympatiska killar som lade grunden till BoIS allsvenska comeback 2002. Andra namn som kan nämnas är Jocke Nilsson och Björn Nilsson båda med förflutet i MFF. I dessa fall rörde det sig dock inte om värvningar mellan de skånska klubbarna. I år har vi fått Jörgen Pettersson med förflutet i MFF och han är redan på väg att bli stor publikfavorit på IP.
Sammanfattningsvis så kan vi konstatera att det har varit relativt få spektakulära övergångar mellan BoIS och de övriga skånska storlagen genom åren. Det verkar finnas en tyst överenskommelse att inte i onödan värva från varandra och förstöra den andres möjlighet att spela elitfotboll. Det finns ett intresse att lagen spelar i samma serie, det gagnar fotbollsintresset och derbyn ger som bekant stora pengar i kassan.
Vi kan också konstatera att BoIS oftast har värvat spelare från MFF, TFF och HIF som haft svårt att ta plats sina lag eller som befunnit sig i slutet på karriären. Trots detta har spelarna i de flesta fall fått en "ny vår" i BoIS och gjort mycket nytta i den randiga tröjan.
När BoIS har tappat spelare så har det ofta varit talanger som lämnat vid degradering eller misslyckade avancemang. Många har dock återvänt och gjort mycket nytta hos BoIS. Kanske är det dags att avdramatisera övergångar mellan rött, blått och randigt. De sker sällan och när det inträffar så är det oftast till gagn för alla parter. Dessutom sitter spelskicklighet, motivation och klubbkänsla inte i matchtröjan. Det handlar om spelarens inställning.
