Känslorapport
Här har ni mina känslor efter förlusten mot Kalmar.
Jag kan ta en förlust. Att GAIS förlorar är en sak. Men det finns olika sätt att förlora på. Man springer inte runt och lunkar på en fotbollsplan och skiter i oss supportrar. Vi står där varje match, många hänger med på bortamatcherna, och så väljer ni att inte ens kämpa in i döden.
För det är vad jag vill se, jag vill se en kämparinsats varenda match. Som mot Landskrona borta 2005 när GAIS kämpade in i döden för att hålla 0-0. Det är sånt jag vill se. Jag blir så irriterad när jag ser vissa spelare bara gå runt och hänga med huvudet och gå in halvhjärtat i situationerna.
Kolla bara på frisparkssituationen i första halvlek, helt omotiverat går Hédinsson fram och föser den en bit över. Eller för att inte tala om Johann Gudmundssons passningsspel. Alltså vad var det som hände idag?
Dime, David, Mattias, Andreas, Kenneth, Johann, Hédinsson, Lundgren, Ekong, Nicklasson och Anton. Ni ska spela för klubbmärket, ni ska spela för oss supportrar och om ni inte vill det ska ni ändå göra det för vi betalar er lön.
Jag ville bara banka sönder något idag efter matchen, så arg var jag. Ni hånar oss supportrar när ni spelar så här. Det är skillnad på att förlora efter en kämparinsats mot Malmö med 1-0 än att förlora mot Kalmar med 0-3 på detta sättet.
Helt enkelt, till alla spelare. Ni ska ge järnet i alla matcher nu framöver. I varenda närkamp, i varje skott, i varje pass och i varje tackling. Gör det för vår skull. Vi ska vara stolta för att ni är våra spelare och då ska ni vara stolta över att vi är era supportrar.
