Masochism - krönika
En krönika om bl.a bluffen BoIS m.m. signerad Rolf Nilsén
Det är inte det minsta roligt att se BoIS spela just nu. Och är man så olycklig som jag, att man inte kan låta bli ändå, då blir det en till en masochistisk handling att söka sig till Landskrona IP när det är matchdags.
Att se ett lag bli så förnedrat och utspelat efter konstens alla regler som BoIS blev mot Bunkeflo, det är en ovanlig upplevelse i våra dagar. De flesta lag har ledning och spelarmaterial som gör att det inte ska behöva bli så illa, men inte vårt lag.
När man får se sitt eget lag misslyckas så kapitalt påverkar det ens egen hälsa och jag tvingas tänka att om jag vill behålla min mentala balans ska jag undvika att följa laget på plats. Senast satt jag och skakade på huvudet 90 minuter i sträck och till slut började jag faktiskt att applådera Bunkeflos spel. Man kan inte göra särskilt mycket annat.
När man ser BoIS bli så avklätt så måste man inse att bluffen är synad. ”Bluffen”, som jag syftar på, det är det faktum som jag tänkt på titt som tätt ända sedan Magnus Thorvaldsson slutade spela: att BoIS inte har en enda spelare som säkert kan förhindra ett normalt motståndarlag att göra nickmål på BoIS. Redan på Thorvaldssons tid upplevde jag hur Kalmar m fl lag kunde avgöra matcher enkelt genom att utnyttja BoIS svaghet i luftrummet. Det var alldeles för lätt för många lag med rejäla mittbackar att skicka upp dessa på fasta situationer för att hämta hem tre poäng mot ett lamslaget BoIS, som då såg ut som ett lag som blivit avslöjat på en punkt där det helt enkelt inte disponerade över ett motdrag. Ibland, på den tiden vill säga, kunde Daniel Nannskog gå ned på hörnor för att ge lite motstånd till den bästa huvudspelaren i motståndarlaget. Men mot ett lag som Kalmar så räckte det inte heller med att bli pinsamt avklädd i eget straffområde: att dessutom se hur majoriteten av BoIS anfallsförsök avslutas med att bollen sparkas in i luften till dessa resliga mitt backar när BoIS enbart disponerar över spelare som är minst en decimeter kortare, det upplevde jag redan då som fullständigt meningslöst.
Efter vad jag förstått, så innebär första grundläggande lärdomen i strategi att man utgår från starka och svaga sidor hos sig själv och motståndaren. När motståndarlag som exemelvis Bunkeflo har analyserat BoIS kan man lätt se att de kommit fram till den enkla slutsatsen att BoIS inte har något försvar mot ett anfallsspel som går ut på att göra målen med huvudet. Enligt min mening har det varit så hela tiden sedan Magnus Thorvaldsson slutade. Och även på den tiden kunde jag ibland uppleva det som traumatiskt när BoIS straffområde togs över av motståndarna och man helt enkelt inte kunde freda sitt mål. Jag minns hur MFF i en match mot slutet matade boll efter boll in tills slutligen vinstmålet trycktes in. Det var en lång pina.
Och jag tänkte då att ”Varför har inte vår ledning sett till att skaffa mittbackar och målvakt som kan dominera vårt straffområde?” Sedan den tiden har jag vid varje värvning av en försvarare i första hand letat fram siffrorna på hur lång han är, för att se om jag ska slippa lida i kommande matcher.
Och när man pratar om spelartruppen så måste jag säga att detta år slås alla rekord i skitsnack från lagledningen. När de påstår att spelartruppen är av rätt storlek i år så innebär det ju naturligtvis att de därmed inkompetensförklarar sitt eget agerande förra året. Något måste vara riktigt tokigt i ett lag där ledningen hela tiden påstår att allt är som det ska vara, medan siffrorna visar att det ena året har man 25 spelare i truppen och nästa 19 !
Jag tror inte längre på vad man säger i uttalanden. Jag ser med egna ögon att truppen detta år från första början och hela vägen så här långt har varit både alltför liten och alltför dålig! Alldeles för många av de äldre spelarna är alltför skadebenägna, alldeles för många i truppen är för unga och dessutom skulle man på några få månader lösa bristen på dugliga anfallare genom att omskola två mittfältare !!!
Vad är det här för vansinne?
Hade BoIS stått på ruinens brant och ärligt deklarerat att de måste göra vad de kan med vad de har, då hade jag kunnat acceptera detta uttalande - för stunden. Men att med den nu existerande situationen t o m påstå att målsättningen är uppflyttning, det gör att jag ifrågasätter verklighetsförankringen hos ledningen.
Och det värsta uttalandet stod Patrik Johansson för inför dagens förlustmatch mot Sundsvall: ”Det gäller nu att se till att vi är aggressiva på hela planen, inte minst vid motståndarnas fasta situationer, så tror jag att det kan gå riktigt bra, avslutar Patrik Johansson”
BoIS U-lag har inte rosat marknaden i sin serie i år. När man då ställer upp med ett U-lag mot Sundsvalls seniorer som dessutom är ett av seriens starkaste lag, hur kan man då vara så naiv som PJ? Kanske menar han att BoIS skulle vunnit matchen om man hade gått ännu längre ner i pojklagen och hämtat spelare till matchen?
I det krisläge som BoIS hamnat i gör man bara större skada om man sticker huvudet i sanden och tror på underverk. Att försöka lura fansen (och sponsorerna ?) genom att förneka allvaret i situationen medför bara att man får vänta ännu längre på att utvecklingen vänds.
Mitt recept är enkelt:
Sluta panikvärva skadebenägna gamla ”återvändare” som försöker försörja sig något ytterligare år på fotbollen. Värva talanger från lägre divisioner när de övertygar över tiden och har tiden för sig. Satsa på de egna produkterna och ge dem chansen när de är mogna för det och utan att de ska behöva bära laget på sina axlar. Planera satsningen på sikt (över flera år och med en realistisk plan där man bygger en trupp och utvecklar ett eget spel) utan att mässa som en klyscha varje år att ”vi ska gå upp i år”.
Om inte ledningen tar tag i situationen (eller byts ut) är jag rädd för att vi får se BoIS i en annan division nästa år. Och jag talar inte om allsvenskan…
