Lid för konsten (smutsigt spel och vattenbärare) eller brinn
En krönika om att kunna njuta av smutsigt spel som gynnar laget och få de okunniga att förstå att det går zju Zlatan på en vattenbärare. Sedan lite rykten och obehagliga känslor...
Mitt i Silly Season-influensan inför säsongen 2004 kom det fram att BoIS var intresserade av Mikael Andersson, Niclas Hindsberg och Erik "Samba" Johansson, men ingen av dem blev randig. Med facit i hand så kan man nog säga att det var ganska bra att "Samba" och "Dansken" blev klara för Bajen. "Samba" är lika ojämn som han alltid har varit och "Dansken" har varit skadad hela tiden sedan han kom till Bajen i princip.
Dock skulle man gärna sett att Mikael Andersson blev BoISare. Han är inte snabb, teknisk eller någon artist utan en elak jävel som också vet när han ska lägga sig i motståndarnas straffområde. Med andra ord en kanonspelare för BoIS! Våra randiga eleganter har inte så mycket elakhet som krävs för att kunna hota topplagen under en hel säsong och det hade behövts fler än Olsson för det. Därför skulle jag gärna se Micke Andersson i BoIS i framtiden.
Själv håller man till på bakgårdarnas bakgård när det gäller fotboll och det är i div 6. Nu är man inte ens en dålig målvakt längre, utan en konflyttare till tränaren. Ass tränare heter det med ett finare ord, men konflyttare passar mig utmärkt. När man försöker ge små taktiska tips till de yngre killarna så ryggar de tillbaka och ser livrädda ut. När B-laget skulle spela match så kom jag upp till idrottsplatsen för att titta lite och när jag såg hur liten motståndarnas målvakt var så kläcktes en bra idé i mitt bakfulla huvud: Man skulle springa ner målvakten vid första hörnan! När jag själv stod mellan stolparna så visste jag att det skulle komma ett par tre framstormande motståndare för att springa ner mig vid deras första hörna och det gjorde mig till en ännu sämre målvakt än vad jag redan var. Psykologi är nog så viktigt i lingonserierna och det var bara att dela med sig av sina erfarenheter tyckte jag:
- När vi får vår första hörna så springer tre man ner honom och blir det varning så ta den. Nästa gång flyttar han på sig och då blir det mål, sa jag och tyckte att jag var ett riktigt taktiskt geni!
Tyvärr så mottogs inte detta förslag på ett positivt sätt av de yngre spelarna för de tyckte det var synd om killen i målet. Dom ville vinna, men vägrade att spela smutsigt och det ska de ha all heder för enligt många. Jag håller inte med för jag skiter i hur man vinner bara man vinner. Jag skäms lika lite över att erkänna att jag kan njuta om BoIS vinner på en feldömd straff som att erkänna jag har kissat i duschen och i poolen på Skara Sommarland och på andra ställen också...Alla kissar i pooler och i duschar eller hur?
Så som BoIS spelade mot MFF var en fröjd att se för spelarna skulle kunna offra ett ben för en vinst. Det är kanske lättare att motivera sig när Real Malmö står som motståndare än att åka och möta ett lag som TFF. Därför är spelare som Jonas Olsson, Valter Tomas jr, Krister Nordin, Turbo och kungen av allt destruktivt spel: Håkan Mild ovärderliga för alla lag för dom skiter i om vilka de ska sparka på. Duktiga tekniker darrar när de ställs inför ett möte med grovjobbarna och jag förstår dem: Att se t ex Mild komma farande med sina rostiga skruvdobbar i knähöjd kan få den bästa teknikern till att gråta av skräck, men den bästa supportern att lipa av stolthet. Skillnaden mellan finlirare och vattenbärare? En finlirare går av planen för munsår, Schwartz spelade med benbrott.
Alla tror att BoIS spelar en teknisk fotboll, men det är en myt. BoIS är i sina bästa stunder en maskin som har Johan Andersson och "JP" som kreatörer, men i sina sämsta stunder ett ganska mediokert lag. BoIS kan visst spela en rolig fotboll och ta poäng som mot Djurgården, men man kan också spela bländande i 25 minuter som mot ÖSK och förlora. Man behöver ha stabilitet i laget och stabilitet är inte teknikernas uppgift utan det är vattenbärarnas. Det är de som springer de extra kilometrarna och de som går in och tar en varning för laget som skapar stabilitet och därför hade BoIS mått bra av fler vattenbärare i laget.
Många som går på fotboll vill bara se artisterna och prestationerna som folk pratar om på jobbet dagen efter. Jag vill se allt! Ingen pratar om när en ytterback täckte ut bollen till inspark så att laget tjänade en minut eller när den defensiva mittfältaren tog fyra-fem taktiska frisparkar när motståndarna skulle kontra. På mitt jobb håller folk nästan på att kissa på sig av upphetsning när de berättar om Thandos klackar som bäddade för Lindströms kanonskott, men när jag nämner Erlingmarks slit som femtioåring på mittfältet så idiotförklarade de mig. Kanske är jag dum i huvudet?
I matchen mot MFF så var det inte "JP´s" dribblingar som värmde mitt hjärta utan det var hans glidtacklingar och löpningar som gjorde mig glad. Visst jublar jag åt hans fina teknik och åt Johan Anderssons snabbhet, men när t ex Helgason bryter Grahns dribbelförsök så kan det vara många gånger viktigare för BoIS. Alla har sin egen syn på fotboll och de mest okunniga framhäver oftast ett fint mål eller en snygg dribbling. Varför? Jo för att det syns mest. Man måste lära sig se helheten och antingen har man det i sig att förstå fotboll, eller inte. Men jag kan lätt konstatera att det är för många som går på fotboll utan att fatta ett dugg och dom bör hålla trutarna stängda på och efter matcherna.
Man kan likna ett fotbollslag med en golfbag med klubbor. För att ta sig runt 18 hål behövs olika typer av klubbor för olika situationer. Samma är det i fotboll och för att ett lag ska klara av 90 minuter så krävs det olika spelartyper. Man kan inte ha elva anfallare på planen i fotboll och det skulle se löjligt ut med 14 olika puttrar i en golfbag. I fotboll krävs det bra balans i laget och det får man med några benknäckare, några fyrtorn, några löpare, några stickare, några målgörare, någon korkad som vill stå i mål, lojala bänknötare, någon stjärna, någon hjärna och kanske någon ledarfigur. I golf behövs Driver, järnklubbor och putter.
En obehaglig känsla jag har i mig för tillfället är att Djurgården ska försöka värva Johan Andersson inför CL-kvalet. Jag vet inte varför det känns så, men det hade varit den ultimata Djurgårdsvärvningen, eller hur? 08-laget dammar av sitt riskkapitalbolag och köper loss Johan A. Tyvärr så hade nog Djurgårdsmiljön gjort Johan A gott och en tränare som Lukic har gjort underverk med blyga/snälla killar förr. Det är bara att hoppas att jag har fel!
En ännu större och mer obehagligare känsla jag har haft ett tag är att Afonso och Sypniewski ska floppa rejält i Real Malmö. Nu undrar säkert många varför det är så obehagligt och flopparna (?) i sig kan bli ganska sköna, men när man vet att Hasse Borg stryker omkring på IP så blir man mer än måttligt hispig. I intervjun med Borg i veckan snackade han om avkoppling och om att kolla konstgräset i Landskrona, men något i mig säger att han inte var ärlig. MFF har kapacitet att köpa vem som helst i BoIS och det skrämmer mig.
Dagens läxa: Lär de som inte kan fotboll att en snygg, men onödig, klacktunnel kan vara grym att glo på, men en rejäl överkörning av motståndarnas målvakt eller ett punggrepp på en motståndaranfallare är betygligt mer nyttigt för laget än skönspel många gånger. Men det är rätt ok med en uppvisning á la "JP" OM det gynnar laget.
Ps. Henke Larsson har öppnat dörren för spel i HIF i höst, sägs det...Ds
