Patrik Johanssons tid i BoIS
MickeP:s krönika om Partik Johanssons två år som tränare i BoIS
Patrik Johansson, a.k.a Pude, kommer inte att träna BoIS 2008. Men just nu har jag snudd på magsår över vem som blir hans ersättare, för till skillnad från i princip "alla" ser jag riskerna som följer med en ny tränare - inte bara möjligheterna. Och då är jag ändå normalt sett en väldigt positiv och optimistiskt lagd person...
Jag tycker det gått lite masshysteri i att alla tror det per automatik blir bättre med en ny tränare och att "ingen kan vara sämre" och liknande spydiga kommentarer man hör om Pude. Jo, mina vänner - många kan vara sämre och det ska jag utveckla i denna text.
Egenskaper och spel
Först och främst - alla tränare har sina brister såväl som bra egenskaper, inklusive storheter som Rijkaard, Capello, Svennis - you name it! Frågan bottnar egentligen i vilka egenskaper vi föredrar framför andra, som BoIS-supportrar. Och med tanke på nivån som BoIS befinner sig på måste vi även ta stor hänsyn till vilka tränare som är rimliga att kunna knyta till oss.
Vilket perspektiv bör BoIS se utifrån, och vad förväntar vi supportrar oss av BoIS spel? Vi hoppas såklart på vinst alltid och att få spela i Champions League i framtiden, men är det rimligt? Givetvis inte. Vad accepterar vi? Vad accepterar vi inte?
Då jag bara kan svara för mig själv är mitt svar att jag förväntar mig i första hand underhållning när jag betalat min entrébiljett. Även om det är berättigat med grisfotboll i vissa enstaka matcher är det ändå skönt fotbollslir jag vill se. Offensiv, utmanande och teknisk fotboll. Jag vill även följa BoIS-förädlade talanger i deras utveckling. Naturligtvis hoppas jag på många vinster så man får en extra dimension i positiv riktning genom att BoIS är med i tabelltoppen i en spännande fajt om platserna. Det jag personligen absolut inte vill se, är ett spel som i praktiken ser ut som 8-1-1 med en jättedefensiv där enda offensiven är "långa bollar på Bengt" i kontringsförsök. Är minnet kort för Er spelade BoIS så här under Jingblads tid - men "Bengt" var från Nigeria och hette Kevin Amuneke. Jag är glad för Jingblads och Norrköpings skull att det funkade bra där i år - men jag får rysningar bara jag tänker tillbaka på den fotbollstiden i BoIS...
Patrik Johanssons sejour i BoIS
"Alla" var nöjda när Pude kom till BoIS, då han varit tämligen framgångsrik som assisterande åt Tom Prahl i MFF och förmodligen lärt sig en hel del. De minnesrika av oss vet också att även Tom har hyllat Pude i tv-intervju och låtit förstå att han lyssnar mycket på både honom och spelarna, även om Tom har sista ordet. Första året hade BoIS blivit nerflyttade och ledningen satsade några miljoner på ett snabbt återtåg. Från Jingblads tid hade han, Lars Persson och Kenneth Håkansson panikvärvat en hel del dyra spelare och byggt en stor trupp. Naturligtvis accepterade Pude förutsättningarna med en 27 man stor trupp. Även om den var för stor var den ändå namnstark. Men det visade sig i efterhand att det fanns ingen harmoni när i den truppen, vilket var en stor bit för Pude att arbeta med.
Patriks största misstag var nog att envisas med 4-2-3-1 spelsystemet som bl.a jag varnade jättemycket för redan under försäsongen. Vackert spel när det fungerar, men rasar som ett korthus om så lite som två spelare har en dålig dag. Så blev det också i praktiken och först efter halva serien bytte han, vilket var en faktor till att vi hämtade upp oss lite. En annan faktor var naturligtvis den bakom kulisserna; gruppharmonin som genom teambuilding på schemat varje (?) vecka blev lite bättre. Det visade sig i slutändan att en så stor trupp blev för mycket för Pude att hantera då de som inte fick spela dessutom var gnällspikar och inte fullblodsproffs. Det jag dock kan försvara spelarna med var att Pude hade sina tydliga favoriter som fick spela i tid och otid oavsett prestationer. Men som alla förmodligen vet vid detta laget berodde nog mycket på att BoIS ledning (kanske även sponsorer?) var med och tog ut laget på ett eller annat sätt - det bekräftade ju Jingblad i direktsändning på Canal+. Som tydligaste exempel fick ju Kevin Amuneke spela hela tiden för att skyltas mot marknaden inför en försäljning.
När säsongen var slutsummerad och misslyckandet med återtåget ett smärtsamt faktum hade BoIS gjort en satsning som kostat massor av pengar. En satsning jag tycker var rätt att göra. Men nu fick man istället se sanningen i vitögat och inse att det krävs extrema ekonomiska åtgärder för att styra upp ekonomin. Kenneth Håkansson fick dra åt nödbromsen och det innebar att dussinet spelare försvann från truppen på ett eller annat sätt - såldes, lånades ut, köptes ut och t.o.m byttes. I samma veva kommer Mats Aronsson in och tar över efter Lars Persson. Mats ser bristen på struktur i klubben och påbörjar ett stort arbete internt med detta och en av de största faktorerna här är att börja tänka långsiktigt istället för enbart kortsiktigt. Man värvade tidigt (innan serien var avslutad) en av ligans bästa målvakter, Sebastian Karlsson, och för att förstärka defensiven ytterligare bytte man Pontus Segerström mot Jocke Persson. Dessa två tror jag är fotbollsutskottets värvningar. Dessutom tillkom Mirza och Charles - som jag tror mer är Pudes värvningar. De två sistnämnda har åtminstone varit floppar även om de lyst upp ett par korta stunder vardera. Dessutom fick man flytta upp ungtupparna Ivo Pekalski och Christoffer Carlsson. Tyvärr misslyckades Aronsson med att värva en anfallare och en yttermittfältare som man var på jakt efter inför säsongen - Simon Braemer skadade ju sig tyvärr i sista stund. Så truppen landade på 19 man. Det finns lag som klarar sig bra på 19-20 man i truppen och där många är helt okända för de flesta - men de är dock tillräckligt gamla och inspelade med varandra för att klara sig bra ändå.
Nu hade man gjort sig av med alla störande element för truppharmonin, man hade bantat truppen till mer hanterbar för Pude men samtidigt hade man gjort den till en budgetvariant. För vilket år i ordningen vet jag inte men återigen står vi med en enorm spelaromsättning och på denna nivån tar det en viss tid innan spelarna lär känna varandra som spelare under match, att hitta varandra och förstå varandras rörelsemönster osv. Därför är BoIS av tradition alltid bättre på andra halvan av serien än första. I skrivande stund har BoIS vunnit tre matcher i rad - tre av totalt 9 vinster i år.
Summeringen från Pudes första år var att han faktiskt återinförde ett tekniskt fotbollsspel med offensivt tänkande och bollen på marken - bara det var en stor befrielse från Jingblad-eran. Han skrotade 4-2-3-1 efter lite mer än halva serien och saker började falla på plats. Som supporter förväntade jag mig ett 4-4-2 från start i år, och med en trupp med stor harmoni och en bra blandning av unga talanger och gamla rutinerade rävar.
Men så började eländet. Norell gick sönder; en spelare i den tänkta startelvan. Inledningsvis gick laget lite "sådär" vilket man nästan förväntade sig efter spelaromsättningen också. Men redan efter 5-6 omgångar fortsatte skadeeländet - men i en helt enorm storlek. Massor av spelare fick skador och som alla vet var det framförallt spelare från den tänkta startelvan och de gamla rutinerade rävarna som var ryggraden i laget som försvann. De nya och de stackars unga spelarna fick bära ett tungt lass, som ingen dock belastade spelarna för, då de gjorde så gott det kunde och lite mer därtill. Resultaten blev dock överlag katastrofala även om vi många gånger var nära, hade marginalerna emot oss eller fick utstå dåliga domare - men vi förlorade och BoIS föll som en sten i vatten mot tabellbotten, vilken vi också slog i hårt. Så småningom kom spelare efter spelare tillbaka även om vi i princip hela tiden fått avvara ett flertal spelare i varje match och fått lyfta upp några ungdomar att fylla ut den lilla truppen med. Ungdomar från vårt U21 men som överlag är 16-19 år, bara.
I halvtid kom så vår frälsare in i bilden - Pär Cederqvist, BoIS kanske bästa värvning om inte någonsin så åtminstone på många år. Efter halva serien och lite till, återgick Pude återigen till 4-4-2 med framgång igen även om ingen direkt anklagat det tidigare 4-2-3-1 spelsystemet hittills utan sett skadorna som främsta skäl till de uteblivna resultaten. Men med alla motgångar kom också kritiken mot Pude som ett brev på posten. Han är ju ytterst ansvarig för spelet. Men i år hade han dock lärt sig byta en del i tid och inte göra första bytet i 80+:e minuten. Första året lärde han backlinjen att spela sig ur situationerna och inte bara tjonga - nu hade han även börjat lära spelarna att göra mål. Zeke visade en helt ny sida och bättre fokus vid sina avslut som nu nästan alltid var på mål, om än tåfjuttar och dåligt placerade ibland. Men klar framgång. Andra spelare hade också blivit bättre i "sista tredjedelen", d.v.s inför avslut, än laget var under första året. Och med PC fick vi dessutom en riktig exekutor som grädde på moset - och en kille som löper, kämpar, river och fajtas till 110% under hela matcherna. Dessutom ska man inte underskatta den läxa ungdomarna lärt sig - Ivo och Stoffe har tagit enorma kliv framåt i sin utveckling i år och är nu mer eller mindre ordinarie trots att tidigare skadade nyckelspelare blivit tillgängliga igen.
Pudes styrkor & svagheter
Inför sista tre omgångarna har BoIS klarat kontraktet kvar i Superettan, om än inte rent matematiskt men i praktiken åtminstone. Det står redan klart att Pude och Caspar inte finns kvar inför 2008. Därför vill jag summera Pudes styrkor och svagheter enligt mitt sätt att se det:
Styrkor
Står för en teknisk och offensiv fotboll
Har utvecklats under sin tid här och tagit till sig kritik (började byta i tid, hade inte lika många favoriter som första året, lärde spelarna göra bättre avslut, gick över till 4-4-2 som opinionen ville, m.m.)
Äkta BoIS:are i själen - det han gör tror han på och gör vad han är övertygad om är för BoIS bästa. Det finns tränare som bryr sig betydligt mindre om den delen för att hävda sig själva istället.
Med bästa startelva på plan kan han coacha taktiskt framgångsrikt - vilket han gjort tydligt i de senaste matcherna mot Örgryte och mot Jönköping
Svagheter
Fryste tidigt in Alvedin och Bobo Bola, spelare han inte förstod sig på hur de skulle användas
Har å andra sidan sina favoriter som fått spela oavsett prestation; Morten, Mirza, Charles och Jörgen, till exempel
Tror på sina idéer men lite för in absurdum innan han provar nytt grepp
Kan inte peppa spelarna tillräckligt inför och under match för att få dom heltaggade*
(* = En punkt som är allmän kritik men där jag personligen anser att heltidsproffs till spelare ska kunna klara av själva till största del)
De sportsliga resultaten
Med allt ovanstående sagt, ska jag dock inte säga att de sportsliga resultaten trots allt kunde varit bättre även med de förutsättningar som funnits. Jag är inte helt säker på att jag ens kan skylla dom på just Pude, men han är dock ytterst ansvarig för dom. Därför är det nog inget konstigt att BoIS vill byta tränare efter två misslyckade år i rad.
Men ponera ändå följande: Om Pude hade varit kvar ett år till, spelat 4-4-2 hela året med nuvarande trupp inklusive PC och där vissa som redan är avpolleterade byts ut mot ganska bra värvningar, om än bara en bråkdel av PC:s potential som spelare. Tänk att vi får in yttermittfältare med bra inläggskapacitet plus att vi förstärker backlinjen med en mittback av allsvensk kapacitet. Lägg därtill om BoIS med Pude i spetsen hade tagit tag i största akilleshälen just nu - fasta situationer. Offensivt såväl som defensivt. Var hade vi kunnat landa då när vi summerar 2008 års säsong?
Vad är då alternativet, eftersom Pude nu får sluta? Ja det kan bli sol eller pannkaka oavsett vilken tränare vi får, utan att gå in på några namn. Det kan bli en ny Jingblad-variant, eller det kan bli en Svennis-variant. Alla förutsätter blint att det blir en Svennis-variant - själv är jag oerhört orolig för att få en katastrof. Eller en tränare som inte är bättre totalt sett än Pude - bara annorlunda fördelning på bra och dåliga egenskaper som tränare. Då har vi tappat en kontinuitet som är oerhört viktig i fotboll helt i onödan...
Med ny tränare kommer nya idéer om hur man ska spela och spelarna måste programmeras om. Dessutom vill den tränaren byta ut vissa spelare mot andra, som han tycker passar sina idéer bättre. Återigen blir det en spelaromsättning större än kanske nödvändigt jämfört med en viss kontinuitet bibehållen istället.
Till sin hjälp inför 2008 hade Pude även haft stor nytta av Aronsson och Harrysson samt den nya scouting-verksamhet man dragit igång, med långsiktighet som kylarmärke. Truppen kommer att skakas om lite med ny tränare, vilket kanske iofs behövs också. För spelarna själv har inte tagit sitt fulla ansvar överlag, som de heltidsproffs de faktiskt är. Det har inte många gjort de senaste 3 åren över huvud taget. Lee Baxter och Pär Cederqvist tar dock sitt spel på stort allvar och lägger ner maximal arbetskraft, för att ta de två tydligaste exemplen. Det finns fler, men dom är lätträknade trots en stor trupp om vi lägger ihop alla som spelat i BoIS A-trupp sedan 2004 och framåt.
Hur kunde 2007 varit?
Eftersom vi började med en massa skador som innebar förluster, fick truppen sig en törn i moralen ganska tidigt. Denna moralnivå har varit svår att höja för både spelare och tränare. Tänk om vi sluppit åtminstone några av skadorna, och/eller om Simon Braemer kommit in inför säsongen och varit åtminstone hälften så nyttig som Cederqvist varit se'n han kom in. Om vi hade fått lite vinster med oss hade det sett väldigt annorlunda ut. I år har vi haft en extremt tät serie överlag och med bara en vinst varannan match i snitt under året, hade vi slagits om en allsvensk uppflyttning nu. Tänk 3-4 vinster mer än vi fick under första seriehalvan, och 1-2 vinster mer hittills under andra halvan. Då hade vi haft ca 15p mer än nu och därmed legat på 3-4:e plats i tabellen.
Se'n säger förespråkarna för Pudes avsättande ofta att ingen spelare har någon respekt för honom alls. Det kanske stämmer, det vet jag inte. Men dels måste heltidsproffs till spelare ta ett betydligt större ansvar själv för att vara taggade inför och under match, och alltid ge sitt yttersta. Dels ska man inte bortse från att med förluster och supporterkritik kommer moralsänkningar i truppen och massor av tvivel på sig själva och sin ledare. Med vinster hade det varit tvärtom - moralen hade höjts och spelarna hade per automatik tilldelat Pude stor respekt.
Summering
Totalt sett har Pude varit långt ifrån perfekt, men åtminstone utvecklats och lärt sig av sina misstag längs de två års väg han varit här. Flera faktorer utanför Pudes händer ligger bakom de utblivna framgångarna, och med ett tredje år som kanske kunde varit stabilare tror jag kunde varit ett genombrottsår med honom som tränare. Därför vore jag inte oäven att fortsätta ett år till med Patrik Johansson vid rodret.