Som "Torsk på Tallinn" med BoIS-ögon sett...
BoIS säsong har varit en resa för alla inblandade. En resa som Percy Nilegård mycket väl kunnat arrangera. Här är en "Torsk på Tallinn"-inspirerad krönika om BoIS säsong.
Man gick hand i hand med perverst högt ställda förväntningar när BoIS skulle inleda sin tredje raka säsong i Allsvenskan. Det var som om man satt på bussen med Lasse Kongo bakom ratten. Bussen som tog Micke, Roland, Magnus, Slobodan och Percy Nilegård till Estland.
Vi fans var lika stora förlorare som grabbarna i "Torsk på Tallinn" och lika dumsnälla som dansbandsnörden Roland. Vi litade blint på Percy, som skulle fixa nån som kunde komplettera och göra vårt liv mer värt. Den ene efter den andre droppade in för att stilla våra begär och vi var övertygade om att detta var vårt år. Nu skulle det bli andra bullar av, men till sist stod vi alla och ropade efter Eda, vår prinsessa, som vi först blivit förälskade i, men som sedan svek oss kapitalt. Fan vad vi önskar att vi hade Jan Banans rakt-på-sak-blod i oss!
När vi väl skulle hitta rätt i djungeln av alla fruarna så hade Percy en metod där vi fick två minuters snack med våra blivande fruar. Det var ett svårförståeligt schema och om vi inte redan var hjärntvättade, ja då blev man det, plus att man fick nerver som Lennarts ("Tank och slang") mamma låg inne med. Som ni ser så är 2004 års BoIS skrämmande likt "Killinggängets" svarta komedi om de kärlekstörstande killarna som fick hela sin resa massakrerad av reseledaren Percy Nilegård.
Vi stod som fån och trodde på allt som sades till oss och namnen och meriterna på vissa av årets nyförvärv skämdes inte för sig. Det var nån finsk landslagsspelare, nått gammalt Bundesligaproffs, en assistkung, ett firat proffs från Benfica och en hel del andra. Vissa blev ok - annars kan man lite elakt säga att BoIS gick rakt på 2:a sorteringen - skadat gods - när man värvade spelare inför säsongen 2004. Det var som man gått in på "Hasses sega gubbar" och köpt en påse defekt konfektyr. Men man får inte glömma att BoIS gjorde ett par riktiga kap bland dom man inte tittar så mycket på. Lyfter man på trasorna så finns det en hel del gött att hitta.
Det snackades om ett nätverk som tipsade BoIS om spelare som skulle kunna passa in i klubben. Nu har det visat sig att medlemmarna i detta nätverk har haft samma roller som Percys kollega i Estland, Lembit, hade i filmen: Det är inkompetenta hallickar och mellanhänder hela bunten som vill bli rika! BoIS måste i framtiden bli mer som Jan Banan (Micke från Skövde) och lägga in stöten på hallickarnas närmsta. Jan Banan klapp Svetlana mitt framför nosen på Lembit och det är bara att hoppas att BoIS blir likadana.
Killarna som hoppade på "spermabussen till Tallinn" blev inlåsta i bussen på bildäck under hela båtfärden av Percy och Lasse Kongo. BoIS supportrar var också i en liknande situation under säsongen, då hela ens framtida supporteröde låg i andras händer och fötter. Men det fanns några skillnader också: När Roland och killarna i filmen ville upp och dansa under båtfärden som lite förspel så slog Lasse-Kongo en kätting om backspegeln och dörren, medan vi supportrar belönades med en makalös försäsong av BoIS på resan mot premiären. Prestationerna i matcherna var briljanta och de eggade upp oss till den grad att vi trodde vi var oslagbara. Tyvärr visade det sig att vi fortfarande var losers som inte får baldrottningarna utan får åka på misärdanser för att ha en chans på nåt.
BoIS var fram till det att muren revs i augusti som en öststat på 70-talet och allt som kom ut ifrån klubben var positiv propaganda - oliktänkande fick semester i Sibirien. Det gick till sist inte längre, utan det sipprade ut att det inte stod rätt till i klubben och truppen. Först slog man ifrån sig all kritik och kallade det för lögner, men sedan revs muren och då var det Glasnost och Perestrojka. BoIS ledning tog sitt ansvar på rätt sätt och gjorde de förändringar som krävdes. Jan Jönsson sattes på båten, sportchefen Issa Manglind fick nytt jobb utanför klubben och ny reseledare blev Mats Jingblad. Ledningen fick våldsamt med kritik och det var många som idiotförklarade dem för sparkningen av Jönsson, men det var ju faktiskt nödvändigt.
Jan Jönsson har sin del i misslyckandet, men han är knappast ensam ansvarig för att BoIS inte klarade att leva upp till den vulgärt höga målsättning man gått ut med. Spelarna underpresterade, plus att man hade en övertro på spelartruppen ifrån styrelsehåll när man gick ut och sa typ att BoIS inte ska behöva åka till Estland för att få göka.
BoIS måste ha lärt sig samma läxa efter detta år som Jan Banan gjorde när han blev kär i Svetlana. Jan Banan hade inställningen att han skulle ha så många fruntimmer som möjligt under sin resa. BoIS är en liten klubb och får nöja sig med det lilla och det finns ingen möjlighet i världen att vår randiga klubb kan avlöna mer än en eller två "stora" stjärnor åt gången. Mitt under den krångliga "vem-tar-vem-scenen" säger Percy Nilegård att deltagarna ska göra sina val efter 1-2-3-metoden och då frågar Jan Banan: "Om man väljer tre stycken, får man k****a alla tre då?" Så känns det som det varit i BoIS i år. Man ville så mycket utan att ha pejling på läget. Till sist löste sig det på bästa sätt för både BoIS och Jan Banan: BoIS klarade sig kvar och Jan Banan mötte kärleken. Det känns ändå lite snopet och det är lite som Roland sa: "Det blev inget för mig heller. Men det var kul att se Estland. Det var som hemma, fast annorlunda"...
BoIS är nu på rätt väg igen och man har verkligen tagit krafttag för att få ner fötterna på jorden igen. Tidningsfolk och "experter" antydde att sparkningen av Jan Jönsson bara var ett sätt för styrelsen att visa handlingskraft utåt. Nu kan man skratta åt "experterna" och gratulera BoIS styrelse för att ha räddat kvar klubben i allsvenskan i och med att man anställde Mats Jingblad.
Det var inte kul att se Janne få sparken, men han behöver aldrig skämmas för sin sejour i BoIS. Han kan när som helst gå in på IP och han ska veta att det är han som har gjort att det spelas allsvensk fotboll i L-a. Jönsson ska alltid hyllas för jobbet han gjort i BoIS. Som tränare är man som regel färskvara och det är i ytterst få fall man blir en klubb evigt trogen. Det är som Micke från Skövde sa när han och Slobodan satt och käkade: "Det är för mycket jidder här hemma. Livskamrat? Ett sånt jävla hyckleri!"
Det sägs att Lasse Kongo är BoISare (men på kepsen i "Torsk på Tallinn" står det UP och det är misstänkt likt ett J och ett P...) och om han har styrt säsongen för BoIS som han styrde bussen för Tallinn-gänget så är det knappast konstigt att det sett ut som det gjort. "Det finns inte många människor som Kongo", sa Percy och det är jag beredd på att hålla med om. I och för sig så är Kongo verbalt på samma nivå som många ledare i fotbollsrörelsen (man förstår så lite av vad de säger) och det händer ju att de styrande också somnar vid ratten och skäller på oskyldiga...
Det är som om BoIS efter det att Jingblad tog över som tränare har tagit ett steg närmre stabilitet och harmoni. Man har svårt att se en "Percy" sönderorganisera vardagen för Jingblad för det är Mats och ingen annan som bestämmer. Kan han bara skära bort det yttersta av gurkan "för man vet ju inte vad som legat emot den" och se till att använda sitt receptskrin för att göra BoIS till en läcker upplevelse för det lilla hushållet, ja då blir det som det står i Rolands danspärm: Efter regnet kommer solsken!
