Gästkrönika: En loska för mycket!
En loska för mycket!
"Att vara BoISare är ett livslångt lidande!". En gammal supporterklyscha som man som randig länge har kunnat slänga ur sig med ett snett leende. Det är något heroiskt över att vara en lidande supporter. Att hålla på ett lag som aldrig vinner och som ingen gillar. Det finns en butter charm i att döma ut kommande säsong redan innan den har börjat. En riktig supporter gör uppoffringar. Ger mycket och får lite tillbaks. Det krävs mer av en supporter att vara lojal mot ett träskgäng än att stödja ett framgångsrikt miljonbygge. Det krävs ett stort klubbhjärta och en brinnande lidelse för att stå ut med all sportslig misär. Att tillhöra underdogsen, loserfamiljen och de icke-önskvärda kan skapa förbrödring, engagemang och fungera som tändvätska och drivkraft. Se på Kalmar FF, de har byggt hela sin identitet på att vara den illa omtyckta lillbrorsan från landet som ingen tar på allvar.
Jag kan alltså ta att BoIS inte ses som en av de mest glamourösa klubbarna i Sverige. Jag kan utstå att bli beskylld för att hålla på ett överskattat lag som aldrig levererar. Folk får gärna tycka att vår arena är värdelös, att vår publik är enögd, att vår styrelse är inkompetent, vår klack tyst och våra tröjor fula.
Men att behöva vara ena parten i en debatt om huruvida klubben i ens hjärta är rasistisk eller ej känns bisarrt. Gränsen är överskriden. Det är inte värdigt. Rasism är ett sjukt fenomen som aldrig ska accepteras. Inte på läktaren, inte i omklädningsrum och inte på planen. Jag önskar att denna krönika vore helt onödig och aldrig hade behövts skrivas. Men på grund av någon idiot med grumlig människosyn och en bortskämd bitter fotbollstalang så är BoIS åter ett namn i de svarta rubrikerna och pajkastningen är igång.
Det är inte första gången BoIS beskylls för rasism. För några år sedan smutskastades klubben i P1:s samhällsprogram Kaliber. Anklagelserna då var så illa underbyggda och vinklingen så medvetet destruktiv att det inte gick att ta inslaget på allvar. Alla med någorlunda insyn i klubben vet förstås att det inte existerar någon strukturell rasism i BoIS. Tvärtom är BoIS en av få klubbar som genom BoIS i Centrum tar ett samhällsansvar för att bryta segregation, utanförskap och isolering. Föreningen har genom åren haft en mängd omtyckta färgade spelare och mer än hälften av alla ungdomslirare är killar med invandrarbakgrund.
Kevin Amunekes uttalande i Norrköpings Tidningar är säkert korrekta. För oss som följt BoIS nära så är det inte ens någon nyhet. Han har kallats apa och vid något tillfälle har han säkerligen också fått en spottloska i ansiktet. Oacceptabelt förstås. Och kände styrelse och tränare till att sådant förekom samtidigt som de sopade händelserna under mattan så skvallrar det om en enorm flathet.
BoIS kan och bör dock ta lärdom av denna stinkande sörja. Det är hög tid att likt AIK göra en karaktärsbedömning av eventuella nyförvärv. I Solnaklubben räcker det inte att bara vara bra på fotboll, man måste ha något innanför pannbenet också. Tilltänkta nyförvärv får innan kontraktet är undertecknat svara på frågor gällande sin människosyn, sina fritidsintressen, sina värderingar etc. Detta för att skapa harmoni i truppen och samtidigt nå resultat på planen.
Jag hoppas BoIS väljer en liknande väg så vi i framtiden slipper rasistiska tröttkepsar, egoistiska lycksökare, svarta rubriker och sådana här krönikor.
Trade
