ÄFF-BoIS 0-0 - BoIS stal poäng i Ängelholm
-"Med tanke på hur andra halvlek såg ut ska vi vara mycket nöjda med poängen. Vårt mittfält föll ner i knäet på försvararna och det var ytterst nära att vi förlorat idag", säger en luttrad Anders Linderoth till Landskronabois.com direkt efter matchen.
I Ängeholms FF:s största match någonsin - hittills - lyckades Landskrona BoIS komma undan med 0-0 trots att Ängelholm var närmast att avgöra matchen, ett par gånger om. Men tack vare en för andra matchen i rad storspelande Sebastian Karlsson i mål, samt en fenomenal Linus Malmqvist som även fick rädda en boll på mållinjen, så höll vi tätt bakåt. Framåt är vi f.n. helt impotenta - kanske inte p.g.a våra anfallare utan mer för vårt mittfält som inte kan servera bra bollar att jobba på.
Första halvlek började med att BoIS tydligt visade att man tog matchen på allvar. Bra aggressivitet, hög press och mycket vilja. Samtidigt var ju flertalet i ÄFF naturligtvis heltända och vissa kanske lite övertända. ÄFF har ju blivit lite av ett resmål för BoIS:are som inte tagit plats i Landskrona. Tränare Roar Hansen var assisterande i BoIS några år, och spelarna Gabriel Ucar, Jacob Augustsson och Jonas Nilsson har spelat i BoIS tidigare. Antonio Rojas har provspelat men fick inget kontrakt, och Mattias Adelstam ville till BoIS inför denna säsong men det blev inget av det. Däremot blev det något för Calle Genberg som gick till Landskrona från Ängelholm inför denna säsong.
BoIS har skadeproblem sedan en tid på olika spelare och Linderoth har fått trolla med knäna för att få ihop en startelva, främst genom att mittfältet drabbas. Vi saknar en riktig spelmotor, en roll som Johan Persson får försöka sig på att ta efter bästa förmåga utan att vara en naturlig sådan. Den mest naturlige vi har att gå in på Jörgen Petterssons offensiva mittfältsroll och även agera spelmotor, är Ivo Pekalski. Men honom sätter Linderoth ute på kanten trots brist på snabbhet och löpvilja. Istället får Mirza Jelecak ta den rollen, trots brist på bollteknik på små ytor och trots annars löpstarka ben.
Följden av detta blir ett evigt tjongande från backlinje och lågt mittfält, mot anfallarna. Sedan är laget för långt och anfallarna får ingen större hjälp av medspelarna. Då produceras det heller inte mycket mål mer än möjligtvis på fasta situationer. Dock ska det sägas att defensiven ändå fungerar någorlunda bra - speciellt när Malmqvist spelar som han gjorde igår och när Robin Wikman, i mina ögon, var planens gigant. Själv tyckte jag Johan Persson gjorde en hel del bra insatser också, men släppte också genom lite för mycket. Men kanske berodde det på just vårt mittfältsspel, att han inte fick mycket hjälp?
Ängelholm försöker dock hela tiden spela fotboll och gör det riktigt bra - man hittar varandra bra, har fina kombinationer och raka linjer. Inte minst går passningarna ofta fram mellan deras spelare, till skillnad från våra. Mer än fyra meters längd på en passning och BoIS fungerar inte. Därför går det också väldigt sakta när BoIS anfaller - bollen måste drivas och kortpassas för att det ska hända något, eller att man har tur med en 8-meters passning (eller längre) som råkar gå rätt.
Linderoth lyckades dock med taktiska motdrag i att neutralisera både Antonio Rojas (ÄFF:s spelmotor) och i andra halvlek även en annars ganska frejdig Marcus Holgersson. Dessutom hade Johan Persson bra koll på framförallt Mattias Adelstam, och genom detta släppte man inte till mycket seriösa avslut för ÄFF. Inte förrän sista kvarten åtminstone, när Ängelholm ville pressa på för att avgöra medan BoIS kroknade lite och tappade fokus på många håll på planen.
Men ett kryss på bortaplan är alltid godkänt oavsett motstånd. Åtminstone sålänge man vinner på hemmaplan. Vi hänger bra med i toppen trots en liten trupp och med en eller två förhoppade värvningar under sommaren kan vi nog fortsätta vara med där uppe. Dessutom brukar vi ju historiskt de senaste fem åren kunna höja oss på höstsäsongen även om det samtidigt mest berott på att vi haft kniven på strupen. I år kan vi kanske höja oss genom en allsvensk plats i sikte som motivation?
Det känns dock efter matchen som om BoIS i egenskap av storebror gick rätt fram och snodde godisklubban från lillebror. Vi stal tre poäng - två från ÄFF och ett till oss. Men skönt att det var på det hållet ändå, för en gångs skull. Vi vet av erfarenhet hur ni känner er nu, Ängelholm...
Nu är det cupmatch på IP för första gången på länge, ett år (?), mot Sundsvall. Sedan är det Assyriska på bortaplan på lördag.
