Alla coola kids är BoIS:are.
Insändare av Anton Jönsson
Jag inleder denna krönika med att redogöra för min kanske största plump som BoIS:are. Lördagen den 20:e oktober 2001 befann jag mig i Åstorp av alla ställen. Det var inte där jag skulle vara. Inte på långa vägar. IF Lejonets U13 mötte Åstorps Grizzlys i en av Skånes kallaste ishallar, vilket var en historia jag på förhand var dömd att genomföra, trots mina ihärdiga protester och utbrott mot farsan som var lagledare i Team 88. Före, under och efter matchen hade jag endast tankarna på ett håll och minns egentligen bara en händelse. Efter några gissningsvis bestialiska tacklingar (trots att tacklingar inte var tillåtna för åldersgruppen) och ett smärre antal dispyter med domaren, fann jag mig sittandes i bilen på parkeringen utanför Ica Kvantum Oj i Åstorp. I en tom Volvo V40 skruvade jag, fylld av förväntan, upp sportradion och höll andan. Landskrona Boll och Idrottssällskap var återigen ett allsvenskt lag efter ha besegrat Assyriska FF med 3–0 inför omkring 6 000 BoIS:are, vilkas skanderande hördes långt förbi Glumslövs backar. Min eufori var total. Jag öppnade alla dörrar och skruvade upp volymen på max för att kungöra, enligt mig, den största händelsen sedan Karnevalen kom till stan. Men en viss bitterhet följde då i princip alla mina polare stormade planen och upplevde något jag längtat efter under alla mina år (tre) som randig. Till och med en HIF:are (vi är vänner än idag) sprang runt på IP:s gröna gräs skrikandes och galandes som om han vunnit OS-guld i 200 meter häck. Det säger en del. Alla coola kids var BoIS:are, och de som inte var det ville bli det.
När vi tar oss ann 2019 konstateras det att BoIS återigen spelar division ett-fotboll. Något jag faktiskt inte alls kunde förutse i början av november 2017 då föreningen tog steget upp i superettan. Man hade ett starkt och stabilt lag som spelat jämbördigt med allsvenska Malmö FF, Kalmar FF och IF Elfsborg. Och detta i tävlingssammanhang i form av Svenska cupen. Möjligheterna kändes oändliga. Men 2018 blev en besvikelse, vilket den dåvarande ledningen får hållas ansvariga för på grund av en rad huvudlösa beslut inför säsongen. Rent krasst gällande vilka spelare man valde att prioritera och vilka man valde att slänga ut. Dock kan det skrivas en hel bok om den episoden vilket jag spar till en annan gång då denna krönika har ett annat kärnämne: återväxten av supportar.
Tar man en titt på publiken när man besöker en BoIS-match i idag finns det tyvärr inte många, varken tjejer eller killar, under 25 år. Jag vill inte på något sätt bagatellisera det resterande åldersspannet (i vilket jag själv ingår). De supportrarna är lika viktiga. Men alla inser säkert att det finns ett problem då supporterledet inte fylls på. Vem ska stötta laget i framtiden? En sannerligen obekväm fråga att ta i. Jag våndas själv av att sätta den på print och därmed realisera problemet. Men verkligheten är vad den är oavsett om man erkänner den eller ej.
Det stora problemet, som jag ser det, ligger så klart i uteblivna sportsliga framgångar. Senast vi spelade i allsvenskan var 2005. Det är längesedan nu även om det inte känns så. Dagens barn och tonåringar, i och kring Landskrona, har inte upplevt de klassiska derbymatcherna under den förra allsvenska sejouren eller draget som var kring BoIS rent allmänt.
Samtidigt finns det så mycket BoIS misskött från 2005 fram tills idag gällande återväxten av supportar.
BoIS spelare slutade besöka skolorna i den omfattning som skett fram till 2005. Det kan ha varit en bidragande orsak (förutom det geografiska läget och Sylve Bengtsson) till att alla fotbollsintresserade i min klass ute i Svalöv, utom möjligen två–tre stycken, höll på BoIS och frekvent besökte hemmamatcherna.
Även den berömda ungdomsverksamheten, vilken fostrade ett stort antal elitspelare, tilläts förfalla. Det heter att det tar tid att bygga upp ett gott rykte men går desto fortare att rasera det. Fast BoIS ungdomsverksamhet hade ett så pass bra rykte nationellt att det faktiskt tog ett ganska bra tag för de ansvariga att förstöra det. Än i dag kan någon vilsen själ relatera BoIS med den ungdomsutveckling klubben hade i början på 2000-talet. Häri ligger förstås ett stort problem varför det går trögt med nya unga fans. Förr ville unga spelare vara i BoIS. Man associerade föreningen med något professionellt och bra. Där fanns alla möjligheter att nå sina drömmar. Att Landskrona BoIS träningsoveraller sedan syntes i diverse sammanhang och klubbmärket marknadsfördes, attraherade bara föreningen ännu mer i alla tänkbara och otänkbara kretsar. Inte minst bland andra unga.
Föreningen upplevdes samtidigt bli mer och mer sluten. Styret kunde till slut jämföras med en kompisklubb som förde klubben i de riktningar dit deras privata intressen pekade. Att vara öppna, synas, attrahera unga och vara tillmötesgående mot fans, medlemmar och andra intressenter fanns inte på agendan. Det gjordes några försök att som stor aktör i Landskrona ta ansvar i samhället. Till exempel Startelvan. Men vad hände där? Vad åstadkom man? Åstadkom man något alls? Kommunikationen var fullkomligt död under många år och det har kostat Landskrona Boll och Idrottssällskap otroligt mycket, både i materiella och immateriella tillgångar.
Detta resulterade i att supportar och medlemmar fick nog under turbulensen vintern 2017–2018. Och ofta ter det sig så att den djupaste botten måste nås för att klättringen uppåt ska kunna inledas.
Under dessa år då BoIS fallit tillbaka har Malmö FF gått starkt och vunnit ny mark. Man är i dag Sveriges starkaste fotbollsförening på många plan. MFF har till och med startat en akademi i Landskrona. I Landskrona! Ni fattar väl själva hur sjukt det är? Alla unga spelare som under grundskolan fostras i MFF:s akademi skolas samtidigt, fullt naturligt, till att bli ljusblåa. Oavsett vad företrädare för Malmö FF påstår, (jag har själv kritiserat dem för intrånget i Landskrona) är ett centralt syfte med deras framfart att sprida sitt varumärke och värva nya unga supportar var de drar fram.
Trots denna tuffa verklighet kan alla randiga glädjas en smula. Vi har i dag fått in ett styre som till synes verkar med sin samtid. Man har insett vikten av öppenhet och god kommunikation med intressenterna. Under min tid har föreningen aldrig fört en så publik dialog gällande saker som inte bara rör det sportsliga. Jag syftar så klart på ekonomiska frågor. Man tar ansvar i samhället och arbetar aktivt för att göra Landskrona till en bättre stad för alla unga. Och man gör det med vad man är bra på, nämligen fotboll. Nattfotbollen och Mötesplats IP är strålande exempel i sammanhanget.
Föreningen har återigen börjat bygga en sund och elitförberedande ungdomsverksamhet där ledorden består av kamratskap, glädje, utbildning och utveckling. (https://landskronabois.se/ungdom/)
Tobias Celedon rekryterades som akademichef och tillträdde på posten i januari 2019. Efter att ha hört Celedon lägga fram sin syn kring ungdomsverksamheten, samt den plan han och klubben jobbat fram, vid ett flertal tillfällen (läs: medlemsmöten) andas man optimism.
Ytterligare ett glädjeämne består i den tydliga Landskrona BoIS-anknytning vi finner i dagens a-lag. En rad spelare har funnit vägen tillbaka till föreningen efter att ha ratats på det ena eller andra sättet i ungdomsåren. Nu är de här för att kriga för klubbmärket på bröstet. Inga avdankade legoknektar, vilka dårar betalt multum för.
Allt detta bidrar till att på sikt skapa framgång för Landskrona BoIS. Så länge man håller fast vid denna kurs, jobbar kontinuerligt, inte lämnar saker åt slumpen eller är oförsiktig med den hjälp som skänks, stor eller liten.
För att återknyta till syftet så kan dessa åtgärder, med hjälp av sportsliga framgångar, skapa nya generationer BoIS:are. För någonstans är det ganska o-coolt att börja heja på ett lag för att de vinner mest eller har en outtömlig kassa hos kommunen. Att däremot kunna sträcka på sig och känna stolthet för ett lag med 18 jävla liv, vilka vid minsta lilla framgång sänks av en tung fet höger rakt ner i skiten igen, men bara reser sig gång efter gång. Att vi har en legend med bara en arm. Att tusentals supportar stödjer laget på division ett-matcher. Att vi har underbart vackra randiga tröjor. Det är något för alla coola kids.
/Anton Jönsson
