Intervju med Jesper Jansson
- Det ser kanske ut som vi är loja och inte jobbar tillräckligt, men jag tror det är tvärtom.
Det är en väldigt hängig Jesper Jansson som sitter i omklädningsrummet efter matchen. Han blev utbytt i andra halvleken mot Kalmar FF, något som inte händer ofta och frågan är vad som är fel.
- Jag hade inget mer att ge. Det är märkligt. Jag har liksom ingen ork längre. Det kändes rätt bra i början av matchen och jag satte mina löpningar och så. Men efter jag tagit en djupledslöpning så var jag helt slut. Jag återhämtade mig inte. Det är jobbigt eftersom det spelmässigt känns mycket bättre. Jag vill mer än min kropp tillåter.
Är det nån sjukdom du har råkat ut för? Det var tal om nån virus tidigare?
- Ja, för några veckor sedan var det väl det. Men jag borde vara frisk nu. Men det är väl så att under försäsongen så hade jag kanske en förkylning på väg, men då proppar man i sig en massa C-vitaminer och vitlökspiller och trycker tillbaks den. Det är möjligt att den har smugit på sig nu när säsongen har börjat. Det är jäkligt dålig tajming.
I första halvleken såg man inga trötthetstecken. Tvärtom såg det bättre ut än tidigare matcher.
- Jo, men det handlar mycket om vilja. Jag känner ju att nu när det går tungt för laget så måste jag ta tag i det och peppa på dom andra. Och, som sagt, mina löpningar sitter där. Jag har inga problem med farten, men orken försvinner så snabbt. När jag satt i omklädningsrummet i halvtid var mina händer så här (Jesper håller fram sina händer och darrar rejält). Det kändes obehagligt och jag ville inte gå in på planen igen.
Men om det är nån sjukdom måste du väl undersökas och kanske vila?
- Jag har varit på undersökning och dom såg ju att jag hade nåt virus, men det ska vara borta nu. Visst kanske det skulle hjälpa att vila, men det är snart VM-uppehåll och tiden rinner ifrån oss. Vi hade ju tänkt att köra hårt dom här sju matcherna innan VM och plocka poäng så vi hade kunnat känna oss lite säkra inför fortsättningen. Men nu har det inte alls blivit så och det är många spelar som känner sig osäkra.
Det verkar som ni tar motgångar väldigt hårt för tillfället. Efter att ÖSK gjort mål på er i förra matchen var det många som hängde med huvudet och det såg trögt ut.
- Det är nog rätt. Och det är ju då som jag ska höja nivån och försöka dra med dom andra. Men jag saknar helt enkelt orken. Hade jag varit i den form som jag var under försäsongen så hade det varit helt annorlunda. Då var jag hur stark som helst.
Men allt är ju inte negativt. Idag fick ni ändå till bättre spel än de tidigare matcherna i Allsvenskan.
- Ja, i första halvlek så kändes det rätt okej. Men fortfarande är vi för fega offensivt. Det är ju så att när det går dåligt så tänker en fotbollsspelare automatiskt att man inte får släppa till bakåt först och främst. Vi har inte det förtroendet som krävs för att täcka upp bakåt samtidigt som vi går framåt. Som det är nu bränner vi alldeles för mycket krut på det defensiva arbetet. Det ser kanske ut som vi är loja och inte jobbar tillräckligt, men jag tror det är tvärtom. Vi lägger alldeles för mycket kraft på att täcka bakåt. Som det är nu blir det till en målchans för motståndarna var gång vi tappar bollen på mittfältet. Så ska det inte vara. Vi måste kunna lita på varandra och kanske låta en kille gå på motståndaren samtidigt som man själv gör sig spelbar framåt. Men det handlar om självförtroende. Den där första smällen i Landskrona har tagit hårt. Och det tar nog tid att få rätt på det. Nu höll vi i alla fall nollan och det kanske kan ge oss lite säkerhet framöver.
Jespers blick ser långt ifrån säker ut och det ser nästan ut som att han sänder en liten bedjan inombordes för att han ska få tillbaks sina krafter fort. När jag återigen frågar honom om han kommer att vila lite de närmsta dagarna så svarar han tyst:
- Jag får väl höra med tränarna och se. Jag vill ju helst ge allt jag har, men det är kanske bäst att vila lite.
