Oroande siffror!
Torgny Andersen på Landskronabloggen är trots miljonvinsten orolig för Landskrona BoIS ekonomi: Spelarlönerna är en snöboll vars rullning måste stoppas om BoIS ska ha minsta chans att stanna i elitfotbollen.
Två miljoner plus och elva miljoner i kapital!
Det är strålande nyheter och en garant för en trevlig framtid för föreningen. Styrelsen har i tio års tid visat att de är mycket duktiga med kulramen... det är grunden för framgångarna under 2000-talet.
Samtidigt gör siffrorna i dagens LandskronaPosten mig orolig.
Att publiken sviktade ifjol är ingen överraskning & jag var inte ensam om att protestera mot det budgeterade publiksnittet inför året som aldrig var realistiskt. Att Håkansson gång på gång använt denna orealistiska kalkylering i uttalanden om ekonomin har gjort mig nervös... det har varit ett ganska billigt försök till ansvarsförskjutning från klubbens representanter. Man har inte yppat många ord om sin egen brist att marknadsföra klubben mot publiken - mig veterligen arbetar ingen aktivt och genomtänkt med detta i föreningen. Den största anledningen till publiksiffrorna är givetvis enklare än så.... folk vill inte betala 300:- för att se trojkans skit för att tala klarspråk. Dessa intäkter går att göra mycket åt med små medel.... Ett offensivt spel är givetvis viktigast, en fungerande marknadsföring är också av betydelse.
Mina sömnlösa nätter skapas dock främst av det lilla räliga röda streck i kolumnen spelarlöner. Strecket pekar spikrakt uppåt och detta, mina vänner, är en snöboll vars rullning måste stoppas om föreningen ska ha minsta chans att stanna i elitfotbollen. 1999 kostade truppen 2,5 miljoner per år och 2005 kostade den 11,5 miljoner. Detta har varit firma Håkansson/Perssons adelsmärke tidigare. A-truppens löner får inte äventyra föreningen och enstaka spelarförsäljningar ska vara grädde på moset har det hetat. Nu är lönerna ett hot... Jonas Olsson-pengarna täckte möjligtvis spelarinköp och signing bonusar i somras men hans månadslön i klubben täcker inte ensamt Corneliussons, Lais, Avnskjolds, Yngvessons och Söderstiernas månadslöner. Matematik är ibland otroligt enkelt, så även ekonomi.
Varför blev det då så här 2005?
Svaret finner vi i ordet "förtroende". Ledningen hade inte klarat av att ställa om till allsvensk modell avseende sportchefsrollen 2002-2004. Det hade skurit sig mellan Janne Jönsson och Lars Persson. Janne satte aldrig ner foten och överlät ofta besluten till Lars som saknade kompetensen. Issa Manglind fick ett stort förtroende och missbrukade det. Klubben kallade in Mats Jingblad akut och såg lösningen i honom. Han hade tidigare visat sig vara en drivande och viljestark person med en förmåga att locka till sig de spelare han ville ha. Eftersom ledningen nu äntligen trott att de hittat "rätt" sportchef fick Jingblad ett stort förtroende från styrelsen... So far so good. Problemet var att hans lockbete var sedelpressen och hans spelarval var lirare som inte passade in i "landskronamodellen".
Lösningar & Förslag?
- Banta truppen med fem dyra namn och vi minskar utgifterna med 2,5 miljoner.
- Kolla på MFFs lönestege, något för BoIS?
- Leta sportchef med ljus och lykta!
Situationen är faktiskt akut!
Torgny Andersen
Landskronabloggen
http://toggebois.blogspot.com/
