Gästkrönika: Varför?
En gästkrönika signerad Erik Danielsson - Daniel -. Varför kan man bara inte släppa intresset och engagemanget runt BoIS? Undra hur många gånger man tänkt denna tanke?
Jag har följt BoIS i 16 år intensivt. Innan dess följde jag med pappa och farfar på matcherna och har alltså titta på BoIS i 25 års tid. All denna förtvivlan man ofta känt match efter match. Men som BoIS:are har man glömt gårdagens resultat redan vid uppvakning morgonen efter. Och inför nästa match är vi åter världsmästare. För att sedan sitta med huvudet mellan benen när domaren blåser av 90 minuter senare.
Jag har jobbat en hel del i Malmö och väldigt mycket i Helsingborg och träffat på många supportrar till dessa städers lag. Aldrig, aldrig har man stöt på någon som brinner så mycket för sin klubb som vi, BoIS:are. Jo, föresten jag jobbade ett tag med en IFK Malmö supporter och han hade också ett enorm engagemang.
Vad jag vill komma till är att en BoIS:are mår som laget presterar. Jag tycker att all energi och kraft vi lägger ner på vårt kära BoIS borde betala sig i en mer öppen dialog med moderklubbens ansvariga. Dem om några borde väl känna hur viktigt laget är för landskroniterna?
Därför anser jag att det är hög tid att vi får reda på sanningen. Varför behandlar man en så kompetent fotbollsspelare som Valentino Lai som man gör? Varför envisas man med att köra runt på samma spelare match efter match men på olika positioner? Har tränaren något att säga till om över huvud taget? Med detta materialet BoIS hade inför årets upplaga av superettan är jag övertygad om att man hade klarat sig kvar i årets allsvenska med. Det hade varit enklare att behålla sin allsvenska plats i år än att komma 1:a eller 2:a i superettan. Det hade med all sannolikhet blivit BoIS bästa placering i allsvenskan sedan mitten på sjuttio talet.
Men nu harvar vi där vi förtjänar med den ledningen BoIS har. Och på måndag står man där igen. Och räknar kallt med tre nya poäng. Man har redan börjat räkna på vilka lag vi tar in på och hur många pinnhål i tabellen vi klättrar. För vi BoIS:are verkar aldrig vilja förstå att tåget detta år gått för längesedan. Det lämnade säkert perrongen den dagen man sålde Jonas Olsson till Holland, sommaren 2005.
Värt att notera är att Öster i fjol efter 13 omgångar hade en tabellrad som såg ut som följer: 13 6 2 5 20 poäng, alltså 1 poäng mer än vad vi har idag.
Ni ser, man ger aldrig upp!!!
Väl mött på IP ikväll!
