En BoISare i exil Del 2/4

Håkan Söderstierna-intervjun fortsätter här

I Sverige tror man att Norska lag tränar med skidorna på och att det bara är sparka-spring som gäller. När man sedan tänker efter så har man nog en ganska liten erfarenhet av Fjordfolkets sätt att spela fotboll och tittar man på Rosenborg som bankat skiten både ur Blåvitt och HIF på senare år så inser man att det finns bra fotbollsspelare även i Norge. Jag kommer ihåg när mina snedvridna polare pushade för HIF i Champions League och dom skulle möta just Rosenborg och dom sa: "Detta är vår bästa chans att vinna för norrbaggarna ska inte ha en chans mot oss." Visst blev det en underbar match och våra Norska vänner sparkade undan benen på våra kära fiender och HIF fick en bra lektion i klass med 6-2. Efteråt var det inte lika kul för mina kompisar och även jag insåg att det finns en högre klass bland de bättre i Norge, men jag njöt mest av att se showen medan de andra som vanligt sågade sina egna. Egentligen finns det starka band mellan HIF och gamla Sovjet: Spelar man dåligt kan man skickas till Sibirien och spelar man bra och har tur blir det parad och propagandatal på torget. Nu har jag lämnat ämnet, men ska snabbt komma in på det jag vill och det är att är man bra fotbollsmässigt och tränar mycket fysik ger det bra resultat. Man ser ofta i Sverige spelare med en enorm talang, men fysiskt är de för klena. Får dessa spelare en rejäl uppbyggnadsträning och den sker rätt har man bättre förutsättningar till att lyckas. Skulle det gå motigt under en match och man inte får ut något av sitt spel kan man då istället kämpa, löpa, riva och använda sig av sin fysik istället. Detta har gjort Rosenborg till vad dom är idag och det är imponerande att se deras meriter. Vi frågade om de tränade mer i Norge:
- Träningsmängden är i stort sätt densamma, men vi tränar lite annorlunda här uppe.

BoIS ska satsa ordentligt inför nästa år och man ska bli heltidsproffs så det innebär att spelarna inte kan jobba sidan om fotbollen nu. Just att vara proffs är ingen nyhet för Håkan utan det har han varit hela året uppe i Fredrikstad. För oss "dödliga" hade det varit en dröm att försörja sig på sin hobby och det är verkligen få förunnade att spela fotboll på heltid. Vi som jobbar på "vanligt vis" dagdrömmer om att gå upp sådär lagom vid 9-10-tiden och sticka och träna ett par timmar för att sedan slappa resten av dagen. Såhär tycker Håkan om att vara proffs på heltid:

- Det är ett privilegium att få tjäna pengar på sin hobby, men personligen vill jag ha något att göra vid sidan om fotbollen. Det blir mycket dötid och jag gillar inte när det blir så. När jag spelade i BoIS var jag projektanställd på SkåneIdrott och jobbade 75 % och jag saknar det jobbet otroligt mycket. Jag trodde inte att man kunde sakna ett arbete så mycket, men i kombination med så bra arbetskamrater och stimulerande jobb så är det inte så konstigt ändå. Innan studerade jag Nationalekonomi och jag kommer nog att läsa klart det inom en snar framtid.
- Hur var det när du var i Danmark och spelade i Fremad då? Var du heltidsproffs då?
- Nej. Jag jobbade i en sportaffär och även där trivdes jag fantastiskt bra och jag håller fortfarande kontakten med dem. Det var en jätterolig tid i Danmark och jag känner starkt för den klubben fortfarande. Fansen var otroliga där och jag kände mig så välkommen där.
- Har du fått samma varma bemötande i Fredrikstad av fansen som du fått i Köpenhamn och Landskrona?
- Jag har blivit väldigt väl emottagen här uppe och känner mig omtyckt av fansen. I och med att det har gått bra för laget och intresset är så stort så är det enbart positivt bemötande här uppe.
- Hur ser din sociala situation ut uppe i Norge?
- Jag bor i en villa som består av två lägenheter. Kan man förklara det så? Det är en stor fin trädgård utanför så det är väldigt fint här. Annars är det mycket fotboll, men det vet du ju redan. Nä, men jag trivs väldigt bra här uppe och är det något Norge har så är det en riktigt fin natur. Ni skulle sett så fint det är här uppe.
- Hur stor är staden du bor i då?
- Den är som Landskrona ungefär. Utbudet med restauranger och andra nöjen är inte så stort så man får passa sig när man går ut, haha! Jag trivs bra och det är en fin stad, men jag är nog mer en storstadsmänniska. Jag har ju bott i både Köpenhamn och Singapore.

Vi har nu gått likt katten kring het gröt och samtalet gled gång på gång in på Sverige. Det som var märkligt i vintras var att ingen annan allsvensk klubb hörde av sig och ville ta del av hans kunnande och det både förvånade Håkan och gjorde honom lite konfunderad. BoISare kan inte fatta det i heller för en Söderstierna i fjolårets form är en tillgång för alla lag i allsvenskan. I BoIS var han lysande under våren och på den tunga hösten var han ändå bland de bättre. En av frågorna som läsarna skickat in handlade om Håkans handikapp så vi frågade Håkan om det kunde vara anledningen att klubbar tvekar att köpa honom och om han inte hade svårare än de andra att lyckas som fotbollsspelare:
- Många säger att det kan vara så, men jag vägrar att tro på det! Jag ser mig själv som en människa med två händer och har inget problem med mitt handikapp. Jag höll på med brottning i yngre dagar och det gav mig otroligt mycket som hjälpt mig i fotbollen. Jag fick styrka, balans, smidighet & snabbhet av träningen och det är en kul sport.
- När slutade du med att brottas?
- Jag var 14 år och slutade med en seger i en stor turnering i Ekeby. Du vet det där med att sluta på topp, haha! Min brottningskarriär höll på i fyra år och minns jag och räknat rätt började jag i tioårsåldern.
- Fanns det verkligen inga klubbar i allsvenskan som hörde av sig till dig ifjol?
- Nej faktiskt inte. Mitt mål ifjol var att spela i allsvenskan och det var klart att man var besviken. Har man en gång spelat i allsvenskan så får man smak på det goda.
- Finns det några klubbar ifrån allsvenskan som hört av sig i år då?
Håkan tvekar lite först men sedan svarar han:
- Jo det finns intresse ifrån klubbar i allsvenskan och de har hört av sig till mig.
- Du kan inte berätta vilka klubbar det rör sig om?
- Nej och det är av den anledningen att det inte känns aktuellt just nu. Jag kan bara säga att intresset kommer ifrån håll där jag vet att det finns potential. Jag kan erkänna att jag har saknat både allsvenskan och spelet man spelar i Sverige, men nu är det Fredrikstad som gäller. Jag är så glad att vi gick upp för nu blir det ett helt annat lir och klassen är nog ungefär som i allsvenskan så därför har saknaden avtagit och jag är väldigt nöjd med min situation här.
- Får vi aldrig se dig i allsvenskan mer för att gå mer rakt på sak?
- Det får bli en senare fråga för just nu har jag kontrakt med Fredrikstad. Jag hoppas att kunna hålla på i minst fem-sex år till för jag har en ganska lättränad kropp. Men visst finns det en chans att jag dyker upp i allsvenskan någon gång i framtiden.

Fortsättning Del III HÄR

0 kommentarer