Aldrig mer Farnerud? Del 1/2
Får vi någonsin se någon Farnerud i BoIS mer? Stor intervju med Alex läser ni här:
Först kom den ene och han blev nästan dyrkad av en hel stads fotbollssupportrar, men han stack som 18-åring till Monaco för att bli proffs. När sedan den andra också kom undrade ett helt land: Hur fan gör dom i L-a för att få fram dom? Den första var överjävligt bra, men den andra var ännu bättre och det är Farnerudarna vi pratar om. Pontus och Alex har blåst liv i BoIS igen och kraven, förväntningarna och förhoppningarna har varit skyhöga på dessa bröder som tyvärr inte har spelat ihop i A-laget. Det är nog tur för övriga Fotbollssverige att de får börja med att snurra upp fransmännen.
När BoIS skulle upp i allsvenskan igen fanns det en kille alla talade om och han var Pontus lillebror. Historierna gick om att han skulle vara bättre eller bli bättre än storbrorsan, men man var väldigt skeptisk faktiskt. Men sen en dag var det dags för premiär för allsvensk fotboll i L-a igen och det var Guldfavoriterna HIF som skulle stå för motståndet. Det blev en klassisk match på alla de sätt och vis, men det var här en ny Farnerud presenterade sig på allvar. Han knäade in 3-2 till BoIS vid bortre stolpen och med det målet blev han odödlig.
Det var inte längre "Pontus lillebror" utan: " Det där är Alex! Han har en bror som har spelat i BoIS innan." Han gjorde 2002 till sitt eget år och målen och spelet han visade upp för oss gjorde att han alltid kommer att få leva med de höga kraven. Det man kommer ihåg bäst är när han i duell med J. Jansson på Olympia stöter bort JJ och sedan nickar in 1-0 till BoIS i den sedermera legendariska matchen som slutade 3-2 till randigt. Då var man bara glad, gladare och så in i helvete lycklig för hur det än var med BoIS så hade vi i alla fall Alex!
Nu har vi inte honom mer och det är både störande och ledsamt för oss på läktaren. Fransmännen pungade upp lite pengar och BoIS var nog tvungna att sälja hur gärna de än ville ha honom kvar. Efter bråket i våras då BoIS vägrade att sälja Alex till Marseille har det varit många turer om hans kontrakts vara eller icke vara. Man drog fallet till domstol, men mitt uppe i denna process enades klubben och Alex. BoIS fick "rätt" om kontraktstiden och Alex fick nog ett väldigt trevligt kontrakt och ett utmärkt förhandlingsläge om det kom någon intressant klubb.
Man kunde tydligt märka ett "Söderstiernasyndrom" på Alex i våras då det lös igenom att han inte var i rätt balans för att spela i den randiga tröjan. Motivationen var som bortblåst och det var frustrerande att se att någon som är så bra prestera så lite. Sakta men säkert kom motivationen tillbaka mer och mer och man såg att Alex hade utvecklats och blivit en betydigt mer komplett fotbollsspelare. När många skrek att han skulle släppa bollen tidigare och inte vara "så jävla bollkär" var man beredd att hålla med, men det var nog fel av oss på läktaren är jag rädd för. Trots att jag älskar BoIS så måste jag erkänna att ingen av de andra, jo kanske Johan Andersson, är i närheten av Alex kvalité. Han var helt enkelt FÖR bra för laget och därför såg det ut som att han spelade för sig själv.
I slutet av säsongen visade han sin klass och när han fick på sig lagkaptensbindeln höjde han sig enormt. Istället för att ibland "loja" tillbaka visade han att han tog sitt defensiva ansvar och i honom fanns en ledargestalt. Han var helt enkelt tvungen jämte sig själv och sina lagkamrater att visa vägen och det gjorde han väldigt bra. Han har kanske inte samma ledarstil som Roy Keane, men han visade vägen med sin enorma kvalité och det gjorde han väldigt bra. Det som är värst att veta nu är ändå detta: Hade Alex spelat för BoIS nästa år också så hade han blivit Allsvenskans bästa spelare utan konkurrens. Han har bara spelat seniorfotboll i tre år och det var nu han skulle börja dominera.
BoISare fick tag i Alex efter flera veckors jagande och vi gjorde en intervju med honom.
- Hallå Alex! Du är ju riktigt svår att få tag i.
- Ja det har varit mycket nu ett tag. Jag har inte sett vem som har ringt.
- Eller så har du inte velat svara kanske?
- Eh jo visst svarar jag, men det har varit mycket nu ett tag.
Visst har han varit i ropet nu på den senaste tiden med spel i U21 och med ett nysignerat proffskontrakt i bankvalvet. Mitt under kvalmatchen mot Spanien basunerades det ut att han var klar för RC Strasbourg och det var väl inte särskilt oväntat, men desto mer sorgligt för oss supportrar.
- Hur känns det att bli fransman?
- Det känns kanonbra och det är skönt att det är klart nu. Jag kommer förmodligen att utvecklas ännu mer nu när jag får träna med så många bra fotbollsspelare. Jag tror att det var rätt beslut eller jag vet att det är rätt beslut att skriva på för RC Strasbourg. Jag ser fram emot att få spela för klubben. Frankrike har en väldigt bra liga och det ska bli intressant att spela där. Jag tror att spelet ska passa mig och att jag ska kunna använda mina kvalitéer fullt ut där.
- Hur ska det bli att få lira med Pontus?
- Det ska bli hur roligt som helst och jag ser verkligen fram emot det. Vi gillar samma sorts fotboll och visst kittlar det lite extra att få spela tillsammans "på riktigt" med Pontus. Vi är ju ganska olika som spelare och därför tror jag att vi ska passa bra ihop. Jag skjuter t ex mycket bättre än honom så där kan han ju kamma sig, haha! Han får spela fram mig så får jag göra målen.
- När flyttar du ner?
- Jag sticker efter jul för jag får ju inte spela förrän efter den 1:a januari.
Man märker att Alex har stor respekt för storebror och att han verkligen ser fram emot att få spela ihop med honom. Vi som sett båda två lira i "randigt" vet att det är två skilda spelartyper och det är bara att hålla med om att Alex har ett ruskigt bra skott. Sedan är det en sak till som skiljer dem enormt åt och det vet Alex om. Det är det att Pontus är etablerad i ligan plus att han är A-landslagsman. BoISare frågade honom om hur stora förhoppningar har för A-lagsspel:
- Det kommer att bli väldigt tufft att ta plats och det är jag inställd på. Jag fattar att chanserna är små att jag ska gå rakt in i laget och den första tiden blir en acklimatisering. Man får hoppas att jag får sitta lite på bänken och göra några lyckade inhopp till att börja med. Det är väl först efter sommaren jag räknar med att konkurrera på allvar.
- Efter sommaren? Du ska ju spela EM för Sverige!
- Jo, men det ska nog bli bra ändå. Det känns skönt att vara delaktig i denna prestation.
- Vi på BoISare menar självklart EM i Portugal! Eller du satsar inte på det än?
- Jo det gör jag visst. Men jag får först se hur det går i RC Strasbourg och sedan är det bara att hoppas. Jag har som målsättning att spela i A-landslaget och skulle man komma med i EM-truppen är ju ingen gladare än jag. Så är det bara alltså: Jag VILL spela och satsar hela tiden på att slå mig in, men det är väldigt många bra fotbollsspelare som slåss om platserna.
Fortsättning Del 2 HÄR
