Gästkrönika: Landskrona IP 80 år
Signaturen Brown delar med sig sina funderingar om BoIS arena. Vad ska hända med Grand Stand?
Landskrona IP 80 år
Den 20 juli i år är det 80 år sedan nuvarande Landskrona Idrottsplats invigdes och när den första allsvenskan körde igång 1924 så flyttade BoIS sina matcher från den gamla idrottsplatsen "Banan" vid Artellerigatan ut på Karlslund. På den tiden låg IP i stadens utkant, ja nästan på landsbygden. Bebyggelsen slutade vid Egnahems området och därefter var det bara åkermark. Nuvarande Sandvången, Pilåkern och Norrestad existerade inte vid denna tid. Vid derbyt mot HIF den 26 maj 1929 uppnåddes för första gången en femsiffrig publiksiffra (10.142) Att arenan kunde ta så många åskådare verkar som ett mysterium för nutida betraktare.
Några egentliga läktare existerade inte på kortsidorna och på södra långsidan fanns den delvis täckta gamla sittplatsläktaren av trä som revs 1972. På den norra långsidan var det bara den nedre delen av "Stora Stå" som existerade. Den övre delen tillkom mycket senare.
Under 1930-talet var publiksiffrorna på IP låga. Landskrona som var en industristad drabbades hårt av den ekonomiska krisen och arbetarna hade inte råd att gå på fotboll i samma utsträckning som tidigare. 1934 noteras BoIS för den 8:e sämsta publiksiffran i allsvenskans historia när endast 497 åskådare såg BoIS-Elfsborg (0-4).
Bättre tider skulle komma och den 18 oktober 1959 sattes publikrekordet som förmodligen aldrig kommer att slås. Då kom det 18.543 betalande åskådare för att se kvalmatchen mot Degerfors. För att klara en sådan publikkapacitet satte man in extra läktare och dessutom fylldes löparbanorna med bänkar för att öka den magra sittplatskapaciteten. Kvalmatcherna drog stor publik.
Vid kvalet mot AIK 1962 kom 16.010 åskade och mot Jönköping 1968 och Sandviken 1970 kom över 15.000. BoIS hade samma år haft över 15.000 i seriefinalen mot HIF. Den allsvenska comebacken 1971 innebar ett akut behov att upprusta IP framför allt behovet av en ny sittplatsläktare. Den gamla läktaren revs 1972 och året därefter invigdes den nuvarande sittplatsläktaren.
Under 1970-talet fick vi en rad stora publikmatcher mot MFF. 1971 (15.036), 1972 (13.234), 1973 (15.514), 1974 (14.693). Vid det upphaussade derbyt mot MFF 1975 trodde många att publikrekordet skulle slås men publiksiffran stannade på 17.696. Övriga siffror mot MFF under 70-talet var 1977 (10.849), 1978 (5.635), 1979 (11.150) och 1980 (7.930).
Efter denna period har IP bara haft femsiffriga publiksiffror vid en handfull tillfällen. Under senare delen av 80-talet och på 90-talet så skulle IP förändras radikalt. Löparbanorna försvann och en den gamla ståplatsläktaren ersattes av ny. Läktarna flyttades fram mot planen och de gamla vallarna och den gamla anslagstavlan/klockan togs ur bruk. Det innebar också en minskning av publikkapaciteten ner mot dagens nivå. Senare fick sittplatsläktaren tak över samtliga platser och i samband med den allsvenska återkomsten 2002 blev det även nya stolar och en helt ny "bortaläktare" på östra kortsidan. Samtidigt flyttades den klassiska ingången mot Karlslund och i fjor byggdes även en ny ståplatsläktare på västra kortsidan.
Hur ser framtiden då ut för IP? Det pågår en intensiv arenadebatt runt om i landet och på många platser har man byggt, bygger eller planerar för ny- eller ombyggnader (Helsingborg, Sundsvall, Örebro, Borås, Stockholm och Malmö m.fl) Trenden i Europa är täta heltäckande arenor som är "all-seated" d.v.s. bara sittplatser. Även i Norden har vi sådana arenor som t.ex Bröndby stadion eller Molde stadion i Norge. Det är också modernt med lite vågformade läktare som t.ex City of Manchester och de planerade Asburton Grove i London och Stanley Park i Liverpool.
Landskrona IP har nog en lagom publikkapacitet i nuläget (ca 12.000) men problemet är obalansen mellan sittplats och ståplats, drygt 8.000 ståplatser men bara 3.600 sittplatser. En modern arena kräver fler sittplatser. Det akuta behovet rent estetiskt är att fullfölja med en ny läktare på västra kortsidan men sedan är frågan vad som skall hända med "Grand Stand".
Problemet i Landskrona är givetvis finansieringen av en ny läktare men även den starka traditionen sedan 80 år att kunna stå på långsidan och att klacken har haft sin plats i mitten av långsidan i snart 40 år. En kompromiss kunde kanske vara att bygga en läktare med en övre sittplatsdel och en nedre ståplatsdel som Malmö stadions norra läktare.
BROWN
