Gästkrönika: BoIS i mitt hjärta!
"...klädd i svartvit hatt och med plakat som talade om att BoIS var bäst, sprang ärevarv på Söderstadion inför en häpen bajen-klack."
När jag i slutet på 50-talet flyttade till Skåne blev HP och Knislinge-Persson de stora idolerna bland de svart-vita. Då var det ju naturligt att BoIS vann dåvarande div 2 och fick kvala till de stora i Allsvenskan. Lika naturligt var att man tappade i kvalet och blev återförpassade till div 2.
Men vilka fester det blev.. Både på IP och på resorna till bortamatcherna.
Några axplock.
Vem minns inte kvalet mot Stålmännen från Sandviken där BoIS på ett mycket imponerande sätt vann med 3-2. Steget upp till Allsvenskan verkade klar det skulle avgöras på IP. Inför mycket stor publik i fint väder var det verkligen kamp in i sista sekunden, och matchen slutade med 3-2 seger till Sandviken.
Något år senare reste vi till Örebro för att se BoIS ta steget upp mot Holmsund. BoIS var tvingade att vinna för att ha möjlighet att kliva upp. Vi låg under med ett mål när en kvart återstod, men två snabba gjorde att vi var klara när matchen var slut. Men i den andra kvalmatchen som spelades i Malmö och som var något försenad räckte det att redan utslagna Halmia skulle släppa in ett mål mot AIK. Detta skedde precis som på beställning och så var den sagan slut och BoIS tillbaka i tvåan.
Ett stort minne var också när vi åkte tåg till Uppsala och kvalmatch mot Sirius. Om jag inte minns fel så betalade jag som ungdom 40 kr för resa tur och retur (inkl inträde). Vilket tryck det var på de tolv chartrade vagnarna som drogs av ett svartvit lok. Hur gick matchen. Jo, förlust 1-0. En Sirius-spelare som befann sig några meter från hörnflaggan slog på ett volleyskott som på något konstigt sätt letade sig in i mål.
Så den stora festen. Kvalet mot Skövde i Göteborg där vi i en mycket nervpirrande match så äntligen tog steget upp i societeten. Ett stort minne från denna resa var när supportertåget kom tillbaka still stationen i Landskrona flera timmar försenade in på nattkröken. Tusentals Landskronabor hade mött upp och hälsade supportrarna välkomna gem. Det var tider det!
Flyttade upp till Stockholm i början av 70-talet och har alltsedan dess följt BoIS i vått och torrt även om det inte är så många matcher man fått se live.
Den spelare som jag minns mest i BoIS är utan tvekan Sonny Johansson. Vilken kille! Tänk om han hade spelat i ett av topplagen i Allsvenskan, då hade han varit permanent i landslaget under en 10-årsperiod. Vem minns inte när han på Malmö stadion fick tre chanser mot landslagsklippan Krister Kristensson. Det slutade med tre mål och BoIS-vinst 3-2. Den gode Krister har väl aldrig blivit så uppsnurrade som då. Kom också ihåg när Sonny äntligen fick chansen i landslaget. Det var en vanlig vänskapsmatch borta mot Island. Sverige vann med 1-0 och naturligtvis var det BoIS målspottare som målade. Men laget som helhet spelade dåligt och i fortsättningen blev i princip hela laget utbytt! Vi som gillade Sonny led med honom!
En match jag kommer ihåg speciellt var i början av 70-talet när BoIS skulle möta Hammarby på Söderstadion. Som BoIS-are och nyinflyttad Stockholmare skulle jag givetvis se matchen. Regnigt, blött och djävligt. När Claes Cronquist efter halva matchen slog på ett långskott från i det närmast halva plan så skulle ju detta var enkelt för Ronnie Hellström som stod i Hammarbymålet. Men när ha skulle ta det avgörande steget mot bollen så halkade han i sörjan och bollen gled enkelt in i mål. BoIS vann med 1-0. Då var det en skön känsla som infann sig hos en Stockholmsboisare klädd i svartvit hatt och med plakat som talade om att BoIS var bäst, sprang ärevarv på Söderstadion inför en häpen bajen-klack.
Vill också passa på att gratulera Lennart Andersson i hans tips i fjol när det gällde att tippa att Mathias Eklund skulle göra årets första mål och att han tippade exakt rätt tid. Själv var jag fyra sekunder fel och var övertygad att vinsten var hemma. Men Grattis Lennart!!
Stockholmsboisaren
