Gästkrönika: Minnesbilder och visioner
Signaturen "Peter i Helsingborg" bjuder oss på en gästkrönika där han avslöjar att det ser lovande i premiären för BoIS. Peter har nämnligen redan "sett" matchen ett flertal gånger...
Jag har suttit på Winston Churchills gröna skinnkudde i engelska underhuset, tittat närmare på hans säng i stridsledarrummet i underjordiska Cabinet War Rooms och känt historiens vingslag. Jag har besökt August Strindberg åtskilliga gånger i Blå Tornet. Jag har avlagt visiter hos Victor Hugo i hans våning på Place des Vosges i Paris. Jag har umgåtts med Vincent van Gogh i franska Arles, besökt honom på mentalsjukhuset och lagt en blomma på hans grav i Auvers-sur-Oise. Jag har haft ett allvarligt samtal med Ernest Hemingway över en dry martini på Harrys Bar i Venedig och klappat avkommorna till hans katter i Key West. Jag har tittat in på Bates Motel på Universal i Los Angeles men aldrig sett en skymt av Norman. Jag har tagit plats i Al Capones cell på Alcatraz och hört kedjorna rassla utanför San Quentin, där Caryl Chessman 1960 mötte sitt öde i gaskammaren efter tolv år i dödscell 2455.
Månaden efter sommar-OS 1984 satt jag ensam högst uppe i Los Angeles´ Olympiastadion, där Carl Lewis nyss firat exempellösa triumfer. Solen brände, det var tyst, men jag kunde höra jublet och se ceremonierna.
En sen natt, åtta år efter Söderstjernas klassiska mål mot HIF, satt jag och en god vän på Olympias läktare och tittade ut över den tysta arenan. Vi hade varit på premiärfest med teaterfolk i den förhyrda restaurangen. Det började ljusna. Jag spelade upp sekvensen för mitt inre gång på gång, såg svartvitrandiga flaggor vaja och hörde landskronitiskt jubel. Jag avslöjade inte mina tankar för min vän, en välbekant "ståuppare" med klart uttalade preferenser för rödblått.
På Stockholms Stadion retade jag mig på en pelare som skymde sikten till DN-galans höjdhopp. Kom på mig själv med att sitta och veva 1977 års match mellan Djurgården och BoIS som slutade med skånsk seger, 1-2. Mindes inte vilka som gjorde målen men antagligen var Mats Aronsson delaktig, eftersom han det året vann skytteligan tillsammans med en viss Reine Almqvist. MFF tog guldet, BoIS slutade femma.
En konsert på Nya Ullevi med Bruce Springsteen gjorde mig lätt deprimerad. Inte konserten, den var säkert utmärkt, men det var första gången sedan 1958 som jag besökte Ullevi. Bilderna projicerades på näthinnan. Gunnar Gren, Agne Simonsson, Rune Börjesson. Kvalmatch mot ÖIS, förlust 5-0 och Hasse Persson svårt knäskadad. Ensam och övergiven med mina tankar bland 50.000 entusiastiska anhängare till The Boss sjönk jag allt längre ner i bänken. Konserten minns jag inte mycket av.
Häromåret tog jag och övriga familjen en promenad på stranden i Borstahusen. Jag erinrade mig gamla Ulkavallen och en match med BoIS´ pojklag mot Borstahusen (Atleten hette laget på den tiden). Det var en varm sommarkväll, av någon anledning hade materialförvaltaren packat ner de gamla stickiga ylletröjorna som A-laget haft för åtskilliga år sedan. Efter många tvättar hade de krympt och passade oss småkillar som hand i handske. De var i alla fall svartvitrandiga. Svetten lackade och det kliade något alldeles infernaliskt. Vi vann med 8-0. När vi lämnade Ulkavallen så kastade de gamla fiskargubbarna småsten efter oss. Begreppet Huliganer var okänt för mig på den tiden, men nog var det fråga om en blygsam variant med "rullebör" och besman som vardagens yrkesredskap.
Opåkallade dyker minnesbilderna upp överallt. Men även drömbilderna, visionerna. Jag har ofta kreerat fantastiska framtidsscenarier som vid förverkligande inte skulle lämna ett BoIS-öga torrt. Premiärmatchen den 3 april har jag redan sett fem gånger.
Jag tittar gärna tillbaka med historisk blick samtidigt som jag verkar i nutidens höga tempo och ständigt, nyfiket kikar runt hörnet för att se vad morgondagen har att erbjuda. Det ser ytterst lovande ut - för BoIS!
Låt mig sluta där jag började. Jag talar inte med hästar, dansar inte med vargar, men jag har ofta samtal med det förflutna. Jag har till och med haft en öppenhjärtig dialog med Fräulein Eva Braun och starkt ifrågasatt hennes val av manligt umgänge. Det skedde häromåret i hennes eget rum i Örnnästet.
