Saknas: Ödmjukhet, Moral och Mognad - Gästkrönika
En gästkrönika av Rolf Nilsén
Inte ett dugg förvånad. Hade faktiskt väntat mig detta, en ny förlust efter det att tuppkammen växt till sig av cup-vinsterna på sistone. Och jag tror mig ana vad som ligger bakom, samma fenomen som jag upplevde förra året - och som gör mig fullständigt säker på att BoIS på sin höjd klarar sig kvar i superettan i år.
Efter degraderingen till superettan upplevde jag det ifjor som att en stor del av spelartruppen i sina tankar fortfarande såg sig själva som allsvenska spelare, och därmed inte kände tillräcklig motivation till att ta KAMPEN i superettan mot alla de lag som man ansåg sig vara bättre än. Kom ihåg hur det gick när Örgryte (då fortfarande allsvenskt lag) kom på besök i cupen. Men sedan var det som förgjort i serie-lunken. Det var förstås inte lika roligt sedan.
Nu är det hög tid att sluta snacka skit. Alla meningslösa bortförklaringar om hur det skulle ha kunnat gå på något annat sätt i matcherna - sluta genast med detta och inse faktum: BoIS har inte varit bättre än sin tabellplacering och kommer inte att bli det heller om man inte förändrar sin attityd fullständigt. Att hålla på och drömma om matcher mot allsvenska lag är verklighetsflykt och faktiskt ett tecken på psykisk ohälsa - när verkligheten visar att man ju är ett bottenlag i superettan. Något annat blir man inte förrän man är beredd att ta kampen I VARJE MATCH - inte bara i de roliga matcherna mot HIF eller MFF. Att låta sig fotograferas med nappar till hemsidan passar verkligen bra när lagets spelare uppträder på detta vis. Om det nu är så att laget kan kriga sig till vinst mot allsvenska lag, då är det den sidan man vill se i de matcher som är så mycket viktigare, nämligen de mot bottenlagen i superettan.
Vinstmatcherna i cupen tror jag egentligen kanske är av ondo för laget. De förvirrar, åtminstone de unga spelarna, och får dem att tro att de snart ska bli värvade till utländska proffsligor. Det kommer inte att ske så länge som de inte kan visa att de har en kampmoral som varar mer än några få matcher om året. I så fall ska man hellre syssla med beach-fotboll om man ä r sådana lyxlirare, spara sina finter till de dagar då solen lyser riktigt bra och alla brudarna ser på…
Titta på laget som säkerligen kommer att vinna superettan: Norrköping. De har spelat samman ett lag efter att ha åkt ur allsvenskan flera år innan BoIS. Satsat på sikt och BYGGT ett lag. Inte stressat utan planerat sitt arbete med en realistisk vision och insikter om vad som behövs och hur man kan uppnå detta. De gör sitt jobb i match efter match. De är professionella - inte några omogna pojkspolingar som drömmer sig bort till England, Spanien eller Italien.
Men tillbaka till BoIS: Snart vänder serien och man kan redan nu se att det krävs något fullständigt orealistiskt för att BoIS ska spela i allsvenskan nästa år. Såhär långt har laget förlorat nästan hälften av matcherna (6 av 13) och vunnit knappt en fjärdedel (3 av 13). Man har gjort 12 mål och släppt in 19. När man tittar tillbaka på de senaste fem årens sluttabeller från superettan ser man att det tredje bästa laget tagit mellan 51 och 57 poäng och gjort mellan 48 och 56 mål. Om BoIS ska nå dit ska de i fortsättningen göra tre gånger så många mål och ta ungefär tre gånger så många poäng som hitills - Och detta på 17 matcher jämfört med de 13 de spelat!!!
Det kommer naturligtvis inte att ske. Men jag vill ju inte bara kasta skit på laget, jag vill ju att de ska ändra sin attityd på plan för att börja bygga inför nästa säsong. Jag vill att spelarna ska sluta med att tjuvstarta kontringar istället för att göra sitt jobb defensivt. Man ser detta ibland när spelarna inte bryr sig om att jobba tillbaka nedanför sin motståndare. De hoppas att de på ett enkelt sätt ska kunna sno bollen och starta ett anfall. Men när motståndaren springer vidare får en annan i laget ta JOBBET istället för den spelare som drömde sig bort som matchvinnare. I hemmamatchen mot Falkenberg blev jag vansinnig av att se en av de unga backarna (inget namn fast många förstår vem jag tänker på) springa bort sig långt upp på offensiv planhalva och lämna sin kant fullständigt tom för den motståndare som då kunde få en crosspassning och bli helt ren med Sebastian Karlsson. Det misstaget berövade BoIS en poäng i den matchen. Att se denna öppning nästan en halvminut i förväg innan den till slut utnyttjades av motståndarna, och samtidigt se denna back komma lugnt joggande tillbaka ca 30 meter bakom motståndarnas målskytt, det är sådant som gör att man funderar över hur utbildningen av spelarna i BoIS så rosade ungdomssatsning egentligen sker. Och varför? Därför att spelaren överskattat sig själv och underskattat motståndarna.
Jag ska vara rättvis också: Ivo Pekalski har placerats på ytterbackplats ett par gånger också, men han har mognaden och insikten att värdera sin kapacitet och motståndarnas bättre än de flesta i BoIS! Av alla de unga spelarna som kastats in för att reparera styrelsens grova missar i planeringen inför säsongen, är det Ivo som klarat sig bäst med ett moget och balanserat spel.
Jag ska avsluta med att titta tillbaka på när BoIS gick upp 2001. Då blev man tvåa i serien, men det viktigaste av allt tror jag var att man hade ett par, tre fungerande målskyttar (idag har man faktiskt ingen! Tro inte att Cederqvist redan detta år kan frälsa BoIS…) och relativt väloljade lagdelar. BoIS vann 20 av 30 matcher och spelade oavgjort i ytterligare 5. Laget gjorde 60 mål och släppte in 26. Det är enorma skillnader mot dagens lag, och att inte lagledningen ser detta utan hela tiden bara älter med sitt snack om uppflyttning, det är inget annat än verklighetsflykt! Eller som klubbens hemsida, de dagar som kritiken häromveckan var som mest intensiv på andra internetsidor - då satte man in en berättelse om hur man hade en bevakad cykelparkering vid hemmamatcherna!
Goddag Yxskaft!
