CENTRALMASSIVET - krönika
Krönika av Torgny Andersen
Anders Linderoths smekmånad är definitivt över efter slakten i Hällevik. Spelet har gått i stå och småskavanker på lirare som varit i form stör. Jag tänker främst på Jörgen och Mirza som i mina ögon presterat ett par klasser högre fotboll än vad de gjorde ifjol.
Under min semester på Mallis i veckan funderade jag på notiserna om att Linderoth saknar yttrar och är intresserad av Sjöhage. Det låter förvisso intressant men så kom jag att minnas en del sanningar från Ola Anderssons bok ”Så funkar fotboll”. Just nu känns det lite som om BoIS försöker anpassa materialet till modellen istället för att anpassa modellen efter materialet. Det är tryggt med 4-4-2 och randigt behöver stora mått av trygghet. Tidigare var yttermittfältare vårt överflöd och Pude försökte anpassa á la Spanien med tre offensiva mittfältare strax bakom en anfallare i 4-2-3-1. Det föll inte väl ut och jag förstår att det värvningsansvariga har satsat på muskler och fighting spirit de senaste åren. PC, Calle, Johan Persson, Jocke, Linus och Mirza är alla välväxta pjäser... De bäddar också för ett material som ska kunna dominera mer via ett centralmassiv i ett 3-5-2 system.
Systemet bygger på att man har tre stora mittbackar som tillsammans besitter snabbhet, styrka, en god speluppfattning och styrka i luftrummet. BoIS har idag Kelly, Malmqvist och Amar som kompletterar varandra väl med ganska olika spetskompetenser. Dahlgren och Jocke är perfekta backups. Framför ligger tre centrala mittfältare där man efter motstånd och tillgänglighet kan variera mellan två defensiva (exempelvis Jocke och Johan) och en offensiv (exempelvis Jörgen) eller det omvända. En viktig roll har yttermittfältarna. För att kunna lira 3-5-2 krävs det yttrar som slickar kant i 90 minuter och över 110 meter. Det krävs alltså två rejäla bandylungor för att minimera de ytor man trots allt måste släppa på kanterna. I BoIS har vi inte många yttrar men Dahlgren, Wikman, Eklund och i viss mån Mirza har alla riktiga bandylungor och figherhjärta i överflöd.
Anfallsparet måste vara duktiga i styrspelet. De ska styra motståndarnas uppspel från kanterna och in i centralmassivet där vi kommer att vara det starkaste laget i serien. När det gäller styrspelet har vi varit bortskämda med Eklunds fantastiska arbete. Här har Calle och PC en del att lära för att få modellen att fungera. Fungerar inte styrspelet riskerar vi att bli överbelastade på kanterna.
Vilka är då fördelarna med systemet för oss?
- Först och främst är systemet anpassat efter materialet och inte tvärtom
- Tre man i defensiven ger också en snabbare uppspelsfas vilket vi måste ha när våra motståndare tidigt backar hem
- Systemet passar generellt lag som har mycket bollinnehav och spelskickliga innermittfältare
Nackdelarna?
- BoIS är ännu trygghetstörstande efter ett antal negativa år och 4-4-2 sitter i alla svenska spelares ryggmärg
- De ytor som lämnas i detta system är framförallt kanterna djupt ner i banan. För att spela så krävs backar som dominerar i luften vilket vi har men också målvakter med samma egenskaper. Våra båda målvakter är närspelsexperter. Målvaktsposten är den enda position i laget där 3-5-2 passar sämre än 4-4-2 sett till befintligt material
Slutsatsen måste ändå bli som följer:
Centralmassivet är värvat, dags att sätta maskinerna i arbete Linderoth!
Torgny Andersen
