Skön skalp på Valhalla: ÖIS-BoIS 0-2
Linderoth säger till Landskronabois.com: -"Vi fick ÖIS dit vi ville. De fick inte igång sitt anfallsspel som de brukar. Vi visste att de skulle trycka på allt mer och förr eller senare släppa en blotta eller göra ett misstag. Och visst gjorde de det. Det viktiga var då att vi straffade dom".
Inför dagens match var BoIS återigen inne i en makalös otursperiod med både skador och sjukdomar. Först såg det ut som om både U21-spelaren Eric Sahlin såväl som J-lagsspelarna (!) Simon Alm och Philip Andersson skulle få ingå i 17-manna truppen. Till slut blev det bara Sahlin i 16-mannatruppen då Bobo Bola efter magsjuka tillfrisknat och fick hänga med på bänken.
Örgryte hade vrålstark formkurva inför matchen medan BoIS dito haltade rejält, även om det sett något bättre ut med 4-2-3-1 spelsystemet de senaste matcherna. Som tur är spelade inte "Hannibal Lector" a.k.a Allbäck (med skyddsmask) idag utan vilar till Assyriska-matchen. Men dock höll både Boyd Mwila och en av matchens två stora giganter Pavel Zavadil stor låda med spelet. Men det blev aldrig riktigt farligt från hemmalagets hemsida då BoIS hade den andre store giganten som rensade i princip allt; Linus Malmqvist.
Första 35 minuterna såg ut så här: BoIS målvakt har bollen och startar igång uppspelet. BoIS passar 2-3 gånger och blir sedan av med bollen pga felpass. ÖIS kontrar metodiskt, spelar upp bollen bra men BoIS försvarade sig bra och kunde ta bollen eller tvingade ÖIS till dåligt avslut. Detta upprepades gång på gång på gång. Sista 10 minuterna började BoIS förvisso komma in lite i matchen och hade ett par längre anfall med många och bra passningar, dock lite omständigt och utan att bli riktigt farligt där heller. Dock hade man betydligt mer boll nu och var med åtminstone. Bra energi inför halvtidsvilan. Annars var matchen dödstråkig i första.
Andra halvlek började med att Boyd Mwila blev utbytt. Kanske för att han och Björn Anklev fick för många luftbollar som de inte hade en chans på mot Malmqvist och i viss mån Amar. Tråkigheten på matchen fortsatte dock en bra bit in i andra halvlek innan ÖIS gör en bakåtpassning till en back som får dålig mottagning så bollen studsar från honom. Fredrik Olsson är då påpasslig och rusar fram, tar bollen och drar till ett riktigt bra och snyggt avslut utanför straffområdet i bortre delen av målet som Peter Abrahamsson är chanslös på. Snopet för hemmalaget men underbart för oss, naturligtvis. Så långt hade BoIS ändå spelat smart, lugnt och behärskat och fokuserat på defensiven i första hand. Med målet växte självförtroendet och moralen, samtidigt som ÖIS:arna å andra sidan kändes trötta och lite uppgivna. Detta gjorde att BoIS kunde kontrollera spelet rätt bra även om ÖIS fortsatte anfalla, främst anförda av en formidabel Zavadil.
Med tiden toppade ÖIS sitt lag som brukligt är och började oroa BoIS-försvaret lite vid några tillfällen. En frispark utifrån studsade i plastgräset och höll på att rinna förbi alla in i mål när Sebastian Karlsson stod lite skymd och faktiskt nästan sov lite också. Han vaknade dock i sista stund och reflexräddade ut bollen. ÖIS tryckte på allt mer men BoIS fick lugnat ner sin tillfälliga stirrighet och kontrollerade återigen motståndaranfallen rätt bra. Till slut blir det en slumpboll åt offensivt håll för BoIS, där Matthias Eklund står offside men inte Mirza, så den annars ifrågasatte spelaren för dagen var oerhört trött men lyckades helt fri löpa upp mot motståndarmålet utan att ÖIS:arna riktigt hann ifatt honom. Samtidigt hade Zeke tagit löpning mot bortre stolpen. Mirza går in mot straffområdet och när till slut Abrahamsson måste rusa ut sätter Jelecak den iskallt längs marken nere vid stolproten i matchens absolut sista sekunder. Han rusar fram till och blir omkramad av de BoIS-supportrar som fanns på plats. Förlösande, för i övrigt var Mirza bland planens sämsta spelare enligt undertecknad.
ÖIS ska inte ha förlorat sedan den 30:e Juni, men nu förlorade man inte bara utan blev t.o.m mållösa - mot ett skadedrabbat Landskrona som bara hade precis allt att vinna idag. Helt utan press lyckades man med den utsatta taktiken, och även om det var en tråkig match är det ju poängen som räknas i slutändan och denna dag får man nog vara glad för det. Det var trots allt en formstark serieledare vi mötte, och på låtsasgräs och allt.
Nämnas bör väl även att vår egen lilla "husdomare" som vi har i jag-vet-inte-hur-många matcher per år, Johnny Lundbäck, troligtvis gjorde sin bästa match för vår del. Även om det var en del varningar var väl ingen av dom direkt felaktig kanske, och överlag dömde han faktiskt ganska bra och kändes väldigt neutral i matchen, vilket ju är ett gott tecken.
Sist men inte minst är jag personligen glad över att Bobo Bola fick spela, om än bara mellan 92:a och 94:e minuten. På de två minuterna hann han vara mer delaktig i spelet än Linus Olsson, Mirza Jelecak och Mikael Dahlgren var på hela matchen. Nästan iaf, för han var med på i princip varje boll och kämpade hårt. Jag har stort förtroende för Anders Linderoth som tränare men att han inte använder irrationelle Bobo mer är för mig helt obegripligt...
