Island - Liechtenstein4 - 0
En fantastisk kväll på Olympia...
Och en magisk natt i Landskrona!
Tack Magnus Thorvaldsson! Tack Daniel Nannskog! Tack Alexander Farnerud! Tack Landskrona BoIS! Tack Black & White! Tack för en fest av sällan skådat slag, en fest som aldrig kommer att glömmas i Landskrona…
Ni som läser detta har säkert sett matchen själva, om inte så har ni garanterat läst om matchen i massor av tidningar nu på förmiddagen. Därför så tänker jag låta matchreferatet komma i andra hand och istället fundera över en hel del andra saker som vi fick uppleva i går kväll och i natt!
6-2 i premiären är fotbollshistoria, men just nu känns det som att gårdagens seger värderas högre. Resultatet 3-2 till BoIS är kanske inget märkvärdigt i sig, men det är sättet man vinner på… Efter att ha fullständigt dominerat första halvlek och rättvist tagit ledningen genom Farnerud, så kommer HIF ut som ett helt nytt lag i andra halvlek. Man spelar faktiskt ut BoIS fullständigt och lyckas också vända på matchen. Men precis som Halmstad mot Sundsvall igår, så blir HIF rädda om poängen och backar hem. Varför, kan man fråga sig, eftersom man i detta läget hade matchen i sin hand. Men BoIS lyckas resa sig och genom två mål som redan är klassiska, så lyckas man ta en historisk seger.
Janne Jönsson brukar prata om hur viktigt det är att ha ”vinnarskalle”, igår satt den största ”vinnarskallen” på just Janne. Genom mina ögon sett så är det två taktiska drag av Janne som avgör matchen. Det första är att slänga in Håkan Söderstjerna i matchen. Christoffer Andersson var så otroligt trött att han knappt kunde stå upp, då sätter Janne in Håkan på Anderssons kant och detta gjorde knappast honom piggare. Håkan vände ut och in på en hopplöst trött Christoffer Andersson och flera gånger tog BoIS sig enkelt förbi på denna kant i slutet av matchen. Det andra var att slänga upp Thorvaldsson på topp och då menar jag inte för att kvittera. Nej, jag pratar om det som händer efter det att BoIS har gjort 2-2. Istället för att backa hem och vara nöjda med en poäng (vilket jag och säkert många med mig var) så skriker Janne till Thorvaldsson att han ska stanna kvar uppe i HIF:s straffområde. Det är detta man kallar ”vinnarskalle”, när viljan att vinna ytterligare två poäng är större än att nöja sig med en!
En annan sak som för alltid sitter kvar på näthinnan är firandet i Landskrona i natt. Flera tusen människor var ute på gatorna och firade sina randiga hjältar. Ölen flödade och sångerna ekade över hela Landskrona centrum. Firandet fortsatte till Rådhustorget, människor badade i fontäner och allsången skanderade! Höjdpunkten var givetvis när spelarbussen rullade ner i stan. Jag kommer aldrig att glömma ansiktsuttrycken på Håkan Söderstjerna och Magnus Kjellson… Totalt chock och förstummelse! Spelarna hade definitivt inte räknat med att få ett sådant mottagande som dom fick när man kom hem till Landskrona. Jag kan inte påminna mig något liknande firande i Landskrona någonsin, inte ens efter det blev klart att man tog steget upp i Allsvenskan förra hösten.
Mycket av äran för denna enorma fest ska tillfalla supporterklubben Black & White. Bussresa, TIFO, firande, allting var planerat in i detalj och allting fungerade perfekt! Starkt jobbat alla ni som lägger ner er själ i detta!
Igår fanns det massor av hjältar av Olympia och att sätta individuella betyg på en laginsats som denna blir bara orättvist. Detta var en seger för laget, för klubben och för hela staden! Än en gång har BoIS visat vilket oerhörd moral det finns i laget! Detta kan bära hur långt som helst...
(Betygen nedan är satta av HIF-redaktionen)
