Gästkrönika: Älska, hata, förakta, krossa!
Signaturen ´Peter i Helsingborg´ kommer här med en ny krönika.
"Förälskad idag, förkrossad i morgon. Det är en tes som jag tror att vi supporters måste lära oss leva med."
Ödmjukhet och respekt är knappast dominerande inslag i gästböckerna. Istället tycks den allmänna uppfattningen bland supporters vara att ”avvikande ska mobbas”. Med avvikande menas då i huvudsak de flesta som har annan färg på tröjan än det egna lagets.
Hatet präglar relationerna mellan stockholmsklubbarna. Mellan skånelagen och mellan klubbarna i Göteborg. Med illa dold förtjusning kommenteras det faktum att Blåvitt, BoIS och Hammarby riskerar nedflyttning. Lokalkonkurrenterna verkar stundtals kunna mobilisera större glädje över andras olycka än över egna framgångar. Triumferande önskar man varandra djupaste förödmjukelse och misär.
Det är inte så många år sedan som hela fotbollssverige jublade åt Blåvitts internationella framgångar. Tittarsiffrorna var enorma. Idag ekar hånfulla skratt över landet, ”kaxiga IFK Göteborg håller på att rasa samman!” Vari består det roliga? Är det samma primitiva känslor som väcks till liv som en gång präglade reaktionerna inför franska revolutionens publika avrättningar? Knappast, men ändå. Fast här handlar det inte om barbarisk klasskamp. Vi talar ju om den förbrödrande idrotten.
Tongångarna är i stort sett de samma i alla gästböcker. Det värsta som kan hända är att DIF tar guldet. Tycker AIK. Det roligaste som finns är att GAIS harvar i tvåan. Tycker Blåvitt. Storsegern i derbyt mot Blåvitt visar en gång för alla vem som är bäst i stan. Säger stolta ÖIS:are och gör tummen ner för Änglarna. Vi ber till högre makter att BoIS ska rasa ner i Superettan. Säger HIF tillplattat efter två derbyförluster. Hellre guldet till DIF än till MFF. Säger samma HIF. Och BoIS upprepar med en dåres envishet, 6-2, så fort en HIF:are tar till orda.
Exemplen är oändliga och kan dagligen saxas ur gästböckerna. Naturligtvis ska man värna om sitt favoritlag i alla lägen och glädjas åt framgångarna. Men för att man älskar ett lag behöver man ju inte hata alla de andra. För att man älskar sin hustru och sina barn finns ingen anledning att hata andras. Lika lite som det finns skäl att hata alla som inte tycker likadant. Jag är inte socialdemokrat. Men jag är demokrat och accepterar valresultatet. Tänk, vad trist livet skulle bli, om inte en konstruktiv dialog byggde på olika utgångspunkter och grundläggande meningsskiljaktigheter. Och tänk vilka folkfester vi skulle missa, om alla supporters bönhördes. Färre derbyn i Stockholm, i Göteborg och i Skåne. Publiksnitten skulle sjunka som en sten i Strömmen.
Det övermod och den höga svansföring som stundtals präglar supporters till de för stunden framgångsrika lagen är obegriplig. Eftersom alla vet att den dagen kommer då bakslagen och kräftgången tar över. Sådan är idrotten. Oförutsägbar. Det är en del av charmen.
Ännu mer beklämd blir jag när spelare uttrycker sig på samma sätt. Just nu säger HIF:s Hans Eklund på proffs.com ”tänk om BoIS får kvala, och vi som skänkt bort sex poäng”. Skänkt bort! Även om Eklund ofta är ute ur matchbilderna numera, så är det ytterst anmärkningsvärt att uttrycka sig på det sättet. Resultaten i nämnda matcher har minst av allt varit skänkar från ovan.
Visst är jag färgad mitt i min objektivitetssträvan, men jag vill understryka att ingen BoIS:are, vare sig ledare eller spelare, har deklarerat någon annan uppfattning i år än att siktet är inställt på nytt kontrakt. Och ännu återstår en eller tre matcher att kunna leva upp till den målsättningen.
I färskt minne finns fortfarande BoIS som ett div 2-lag. HIF som ett mångårigt div 1-lag och även div 2-lag. Igår var MFF och DIF Superettan-lag. Mjällby som var en hårsmån från allsvenskt avancemang har degraderats till div 2. Och svenska mästarna Hammarby löper stor risk att tvingas kvalspela för att hänga kvar. Klassikern IFK Norrköping får kanske inte ens chansen att kvala sig kvar.
Förälskad idag, förkrossad i morgon. Det är en tes som jag tror att vi supporters måste lära oss leva med. Vi måste inse att i morgon är det vår värste antagonist som skördar de stora lagrarna. För att i övermorgon tvingas bita i det sura äpplet. Prövningarnas tid för en fotbollssupporter tar aldrig slut. Det är ett faktum. Vi måste helt enkelt acceptera och respektera andras kvaliteter, vi måste ha en ödmjukare framtoning och en tolerans mot våra konkurrenter. Vi ska naturligtvis fortsätta älska våra lag, men vi måste sluta hata, förakta och krossa våra konkurrenter. Vi måste se fotboll med båda ögonen!
