Gästkrönika: Sammanfattning av säsongen
Här kommer första och andra delan av Krille Olssons gästkrönika.
Så var det då slut. Krutröken har skingrats och ridån har gått ner efter ännu en föreställning. Första året i allsvenskan sedan 1994 slutade tack och lov inte likadant som då med ett degraderat, skymfat och rekordskadat BoIS. Tänkte först jämföra de två säsongerna men det går inte. Likheterna stannar vid Mats i målet samt herr Söderstjerna och därmed lämnar vi Skandalernas År 1994, som en viss Roland Thelin så vackert uttryckte sig i en nu vida berömd och klassisk videofilm.
Nu när man äntligen kan andas ut - det känns som att sista “kvalfyllda” matchen kändes onödigt spännande - kan man se tillbaka på ett år som i framtiden kommer att betecknas som klassiskt. I alla fall om man räknar antalet legendariska bravadmatcher BoIS genomförde. För visst var det länge sedan ett randigt lag spelade så bra, så vackert och så överlägset som man gjorde mot Örgryte i maj och Elfsborg i augusti. Sen har vi ju de fantastiska segrarna borta mot Örebro, Elfsborg och Hammarby. Och så har vi matcherna mot HIF. Jag vet inte särskilt mycket om drabbningarna mot denna förvuxna mjölkko före Sonnys tid men “di gamle” kan säkert inte heller hitta några vackrare minnen än dessa två förtrollande dagar i april och augusti.
6-2-matchen var drömlik. Det var premiär då allt kan hända, men HIF trodde säkert ändå att de skulle vinna tämligen enkelt. Överraskningsmomentet var totalt, inte bara för helsingborgarna utan för hela fotbolls-Sverige. Men det var i fiendens egen boning som BoIS gjorde årets allra största bedrift. Det var då HIF skulle ta gruvlig revansch men skamset fick krypa in i Olympias katakomber med svansen (juvret?) mellan benen efter 93 minuters spel. För att inte tala om efterspelet: utanför Olympia, resan hem, Kasernplan! Jag ryser bara när jag skriver detta och påminns om att Landskronabornas och dess fotbollslags ömsesidiga kärlek inte har någon jämlike inom Sveriges gränser. Förbannar dock det faktum att ingen filmade detta och skickade iväg bilderna till Helsingborg eller TV-sporten.
Nu var ju detta tänkt som en sammanfattning av året och ska man göra det enkelt för sig kan säsongen delas in i tre delar:
Del 1 (före VM): BoIS chockade etablissemanget gång på gång genom att rinna igenom motståndarförsvaren snabbare än Johan Hammarström hinner säja “Milovanovic”.
Del 2 (t.o.m. Elfsborgsmatchen): Experterna tippade ras och motståndarna tog fortfarande inte BoIS på allvar trots alla segrarna, vilket var perfekt för laget som kunde fortsätta med sitt glada och effektiva kontringsspel ett tag till, men skador och avstängningar på viktiga spelare oroade.
Del 3 (den segerfria sviten): Ja, vad hände egentligen? Kanske hittade motståndarlagen motmedel mot Landskronas rätt så uppenbara taktik. Flytet försvann, orken tröt och det kändes som verkligen kom ikapp och drog förbi drömmen om medaljer, Europa och bragdguld. Det gick plötsligt inte lika lätt och det satte sig inte bara i benen utan även i huvudet på spelarna. Det blev fasligt mycket tjat om dessa förbannade 30 poäng som nästan verkade omöjliga att uppnå. Janne Jönsson försökte hitta lösningar men truppen kändes för tunn och idéerna för få.
SPELARNA
MATS SVENSSON, målvakt 26 matcher, betyg G
Sveriges bäste frilägesmålvakt men alldeles för dålig på fasta situationer. Har räddat laget med sina otroliga reflexräddningar och stjälpt laget genom obeslutsamhet i luftrummet. En svävande tanke: om Mats sluppit sina backar i straffområdet hade han inte släppt in ett enda mål i år (?).
MAGNUS TORVALDSON, back 25 matcher-4 mål, betyg MVG
Utan tvekan en av Allsvenskans bästa försvarare. Lugn och beslutsam i alla lägen och enda BoIS-spelare som har hållit en hög nivå hela året. Det spelar ingen roll var på planen tränaren placerar honom. Han hade säkert blivit en bra målvakt också.
HENRIK NILSSON, back 23 matcher-3 mål, betyg VG
En skada satte stopp för en annars nästan prickfri säsong. Henrik och Magnus måste efter denna säsongen räknas som ett av allsvenskans bästa mittbackspar. Ibland ser det dock ut som om han spelar halvsovande men jag är övertygad om att han är vaken och har kontroll över den rådande situationen. Jag får dock hålla med Johan Hammarström om att han inte är det bästa valet till att bära lagkaptensbindeln. Mats Svensson borde få ta över den rollen.
GABRIEL UCAR, back 23 matcher, betyg VG
I år växte Gabbe ut till en fullfjädrad ytterback med såväl defensiva som offensiva kvalitéer. Oerfarenheten tog han igen i tuffhet. Kunde dock överdriva hårdheten ibland men grabben är ung och om han inte drar utomlands (chansen är stor) så får BoIS mycket nytta av honom i framtiden.
ANDERS FRIBERG, back 22 matcher, betyg G
Klubbens enda stora nyförvärv inför säsongen smälte in i laget på ett bra sätt. Mycket proffsig inställning och en riktig grovarbetare på planen. Hade en svacka i mitten på säsongen och gjorde ett par praktmissar i markeringen på sin kant vilket sänker betyget, men han kom tillbaka starkt. Frispråkig och kan “tjuvtricksen” på plan, med andra ord en nyttig kugge i maskineriet.
PER-OLA LJUNG, back 15 matcher, betyg G
Fick inte spela lika mycket i år. Mycket nyttig som pådrivare och med en erfarenhet och blick för spelet som få. Har tyvärr blivit alltför långsam på äldre dar och har nu spelat ut sin roll på elitnivå. Jag kommer dock att sakna honom i laget på grund av sin inställning till spelet.
LINUS MALMQVIST, back 7 matcher, VG
Henrik Nilssons frånvaro märktes inte alls när ungtuppen Linus tog hans plats i mittförsvaret och det är inte alls överraskande eftersom Linus är en talang i samma klass som Johan A. och Alex Farnerud men har fått en undanskymd roll i massmedia helt enkelt av den anledningen att försvarare inte uppmärksammas lika ofta. Hans dominans i luften har gjort honom - precis som Torvaldson - användbar i anfallet när nöden så krävt detta.
JESPER LJUNG, mittfältare 26 matcher-1 mål, betyg G
Sundets ersättare har de senaste två åren växt i sin roll som lagets spelfördelare och hade en mycket bra vårsäsong då passningarna satt som klistrade på anfallarnas fötter. På hösten gick det trögare och därmed försvann också BoIS effektiva djupledsspel. Jesper har svårt att få till det när motståndarna sätter honom under press. Frisparkarna satt inte heller lika bra i år.
HÅKAN SÖDERSTJERNA, mittfältare 23 matcher-2 mål, betyg VG
En riktig lirare som verkligen blommat upp i år igen. Hans raider på vänsterkanten har ställt till mycket för motståndarna. Det enda negativa är att han inte riktigt orkat matcherna ut. Han kanske skulle avstått ett par ruscher i första halvlek om möjligt. Jag antar att många svartvita själar tycker illa om det faktum att han söker sig till en större klubb, men man måste förstå honom. Om Håkan varit engelsman eller italienare hade han varit en världsberömd multimiljonär. Men hoppet är inte ute - han har i skrivande stund inte bestämt sig än.
> Fortsättning i del II
