Gästkrönika del 2
Krille Olssons gästkrönika del 2
HASAN CETINKAYA, mittfältare 23 matcher, betyg G+
Om Håkan och Alex står för det konstnärliga framåt är det Hasan som varit den ovärderliga grovarbetaren - stridsvagnen - som stoppat motattackerna. Han har kämpat, rivit, slitit och vunnit boll hela säsongen, men har inte dominerat lika mycket som förra säsongen. Han har i vissa matcher försvunnit långa stunder och ibland även stannat upp eventuella kontringar genom att i nio fall av tio passa bakåt. Det kan ju bero på order från Janne Jönsson; som defensiv mittfältare ska man i första hand säkra bakåt. Men varför fick vi inte se någon “Mjällbykanon” i år?
ALEXANDER FARNERUD, mittfältare/forward, 25 matcher-8 mål, VG
Egentligen behöver man inte skriva något om denne unge man som tagit fotbolls-Sverige med storm. Det har skrivits spaltmil om honom. Att han skulle slå igenom så markant var inte så särskilt överraskande för dom som följt hans karriär sedan några år tillbaka. Hans fötter innehåller så mycket teknik att man nästan inte kan förstå hur resten av kroppen hänger med. Motståndarna gjorde det inte. Under senare delen av hösten blev han lite för plottrig med bollen och ivrig att avgöra själv, men det är sådant som slipas bort med åren. Ett år till i BoIS? Antingen en artist kvar på planen eller klirr i kassan. Klubben vinner på det i vilket fall som helst.
JOHAN ANDERSSON, mittfältare/forward, 22 matcher-1 mål, IG
Johan och Alex var på mångas läppar inför denna säsongen. Medan Alex klarade pressen och hamnade i rampljuset verkade Johan en storlek för liten för allsvenskan. I Superettan kunde han briljera med sin teknik men han är fortfarande alldeles för tunn i kroppen för att klara av det tyngre spelet i översta eliten. En uppmaning till Johan är att köra mycket fysträning i vinter, för han kommer att bli BoIS nästa stora stjärna.
MATTHIAS EKLUND, mittfältare/forward, 21 matcher-3 mål, G
Meningarna går isär när det gäller denne snapphane och det finns klara plus och minus på hans konto i år. På plussidan: när Mattias i våras presenterades som yttermittfältare tillhörde jag en av tvivlarna, men han skötte sig utmärkt på den platsen. När så Danijel skadades fick han återgå till sin anfallsposition och skapade sin vana trogen chanser från ingenstans när han med sitt väldiga kliv (“Lönsbodaexpressen”) stressade stackars motståndarmålvakter och backar. Till hans minuskonto hör det faktum att man som anfallare ska göra mål och det hände tyvärr alltför sällan. Han missade målchanser som ingen annan och det är oacceptabelt på denna nivån. Avslutningsvis kan tilläggas att när Mattias petades tog han detta utan gnäll och kämpade på som vanligt. En hyvens kille som jag tycker borde få chansen på högerkanten igen nästa säsong.
DANIJEL MILOVANOVIC, forward 12 matcher-6 mål, VG
Även här är meningarna skiljaktiga. Många tycker att Danijel är för kantig, ojämn och hänger med huvudet när minsta lilla chans går förlorad. Andra tycker att han är en stor anfallare, en target-player med enormt spelsinne. Jag får erkänna att jag tillhörde skaran av tvivlare, men har nu förstått att mycket av anfallsspelet gick förlorat när Danijel försvann. Han ställde till med mycket bekymmer för motståndarna och drog oftast på sig en 2-3 försvarare och skapade därmed chanser för de andra spelarna. Jag kommer att för alltid förknippa 6-2-matchen med denna hallänning och hoppas att han återkommer i full fart nästa år.
DANIEL NANNSKOG, forward 24 matcher-11 mål, VG
När Daniel var som bäst var BoIS som bäst och tvärtom. Jag tror att han saknade Milovanovic mera än han själv visste. Mattias Eklund i all ära men Firma Daniel-Danijel var huvudingrediensen i förra årets segerrecept och det fortsatte en bit in i denna säsongen tills Danijels skada satte stopp för vidare framfart. Olika lekkamrater testades med varierande resultat men Daniel blev aldrig densamme. Det fanns fler orsaker till nedgången. Själv sa han att han kände sig tröttare på slutet vilket kunde bero på att BoIS tränade mindre än de andra lagen. Jag tror att det handlade mycket om hjärnspöken när flytet försvann och kraven ökade i takt med att kvalstrecket närmade sig. Ändå var Daniel en av de bästa spelarna i årets lag och levererade flest mål även i år.
Följande spelare har ej bedömts:
Per Vig, back 2 matcher, Johnny Lundberg, back 1 match, Magnus Kjellsson, back/mittfältare 6 matcher, Afo Dodoo, mittfältare 6 matcher, Bruno Tonheta, forward 5 matcher, Gustavo Martines, forward 1 match.
JAN JÖNSSON, tränare, VG
Klubben gjorde den absolut bästa värvningen på länge när man inför säsongen 2001 beslöt sig för att satsa på Ljungskiles relativt okända tränare Janne Jönsson, betydligt mer berömd HBK-spelare en gång i tiden. En lugn och sansad taktiker som har lyckats med många smarta drag under tiden han varit här, exempelvis Mattias Eklund som yttermittfältare och Magnus Kjellsson som mittback (vem hade trott att han skulle klara det så galant?). Lite kritik: bytena kom alldeles för sent i många matcher när laget var i behov att få in fräscha spelare för att orka vända ett underläge. Till syvende och sist: BoIS måste göra allt för att säkra honom som tränare i ett par år framåt för kontinuitet är viktigt på denna posten.
FRAMTIDEN
De sista höstmatcherna sitter kvar i minnet som ett illavarslande hot inför nästa säsong. Klart är att förstärkningar behövs, och då menar jag inte i form av skidåkarbrassar, postorderryssar eller videojugoslaver. Och om nu en av de största lirarna kanske lämnar (Söderstjerna) så måste den positionen på planen fyllas först och främst. Själv har jag en favoritersättare som igår (söndag) fick reda på att han inte når allsvenskan i det lag han just nu spelar i. Hasse Blomqvist, Västra Frölunda, är en riktig trollgubbe och en av de få som kan matcha Håkan Söderstjerna både gällande teknik och snabbhet. Han är osvensk i sin spelstil, irrationell och kvick i fötterna som få. Två frågetecken: har han kontrakt och hur står det till med hans skador? Han har precis kommit tillbaka efter en lång tids skadefrånvaro och frågan är om han är fullt frisk, men det såg så ut i första kvalmatchen mot IFK Göteborg.
I övrigt behöver laget en riktig fighter på mitten, en som kan vinna boll och även lyfta laget när det går tungt. Vi har redan en som är på väg tillbaka, Afo Dodoo, men frågan är om det räcker.
Anfallsproblemen är det värre med. Det känns som att det löser sej i och med Danijel Milovanovics återkomst, men visst behövs det en fullgod ersättare som klubben idag inte har. Likaså i försvaret behövs det en dito vid eventuella skador och avstängningar som man måste räkna med.
Sammanfattningsvis måste minst 1 spelare i vartdera ledet köpas in om föreningen inte ska behöva kämpa för sin allsvenska existens nästa säsong.
Väl mött år 2003!
Krille Olsson
