Gästkrönika: Varför värvas det så många utlänningar?
"I en tid då svensk fotboll har fler ”talanger” än någonsin tidigare, värvas det samtidigt fler utländska spelare till allsvenskan än någonsin tidigare."
Har precis suttit och sett över vilka nyförvärv de olika allsvenska klubbarna har gjort i år och jag måste säga att jag känner mig en aning förvirrad…
I en tid då svensk fotboll har fler ”talanger” än någonsin tidigare, värvas det samtidigt fler utländska spelare till allsvenskan än någonsin tidigare.
Att det finns gott om talanger är inget man kan förneka. Jag tänker på Källström, Elmander, Isaksson i Järnkaminerna, Dahl och Fribrock hos våra grannar i norr, Drugge och Lasse Nilsson hos Elfsborg och inte minst Farnerud, Johan Andersson och Måns Sörensson i vårt eget randiga lag. Listan kan göras lång, detta var bara några av dem…
Samtidigt så ser vi att allt fler utländska spelare värvas till Allsvenskan. Många med högst tvivelaktiga kvaliteter. Förra säsongen hade vi själva kanske det värsta exemplet av alla;Bruno och Gustavo som enligt deras egna ord skulle göra BoIS till svenska mästare. Sms-brassarna platsade till slut knappt i b-laget. Precis som listan över talanger kan även listan över misslyckade importer till Allsvenskan göras lång.
Men visst finns det undantag (läs Örgryte) som lyckas med sina importer.
I år har de allsvenska klubbarna värvat sms-brassar, video-polacker, kalla dem vad ni vill, som aldrig förr! Några kommer med största sannolikhet att lyckas, men många kommer att floppa totalt.
Man kan fråga sig varför importerna ökar så lavinartat som de gör? Vågar inte klubbarna satsa på talanger? Är det ekonomiska aspekter som ligger bakom?
Att klubbarna inte satsar på sina talanger kan fort strykas. De namn jag nämnde tidigare nämnt är de flesta ordinarie i sina klubblag. De är faktiskt stjärnor i sina klubblag! En del andra som Fribrock, Sörensson och Marcus Rosenberg är på god väg.
Ekonomiska problem är det många som lider av. Men utländska spelare kostar oftast en hel del, ändå värvas de och därför kan vi stryka även den ekonomiska aspekten.
Jag tror att problemet ligger någon annanstans, nämligen i Superettan. Spelarna i Superettan håller helt enkelt för dålig kvalitet. Har funderat ett bra tag på spelare i Superettan som jag skulle vilja se i BoIS. Jag kom på tre… (Rosengren/Kalmar, Anderek/Ängelholm och Sumiala i Norrköping). Dessutom en spelare från division 2 i form av Markus Ekenberg i Mjällby. Detta är spelare som jag anser kunna tillföra allsvenskan någonting. Kanske finns det fler spelare som har allsvenska kvaliteter, men då finns de i Norrköping eller Kalmar som båda har som mål att ta sig tillbaka till Allsvenskan och därför inte vill släppa några spelare ifrån sig. I övriga lag så tror jag inte det finns en enda spelare som hade kunnat ta en ordinarie plats i ett allsvenskt lag.
Därför tvingas styrelsen i olika allsvenska klubbar att se utanför landets gränser, ibland med lyckat resultat men alltför ofta med minst sagt misslyckat resultat.
Ett annat problem är att svenska spelare har enormt bråttom att lämna Allsvenskan. Det finns många exempel på spelare som hade varit stjärnor i Allsvenskan, men som nu istället sitter på bänken i någon medioker proffsklubb någonstans ute i Europa. Stefan Selakovic, Agbar Barsom, Pontus Farnerud, tänk vilka publikmagneter Allsvenskan har förlorat. Alla tre har nu enorma problem i sina klubblag. Färskt i minnet finns även Håkan Söderstjernas övergång till Fredrikstad. Ytterligare en gång har allsvenskan förlorat en stor profil, denna gång till ett norskt division ett lag!! Anledningen till att dessa spelare lämnar Allsvenskan är givetvis pengar och vem kan klandra dem? Givetvis vill de ha så bra betalt som möjligt, precis som alla andra vill ha på sitt jobb. Det måste ske någon sorts ekonomisk revolution inom svensk idrott för att vi ska kunna behålla våra stjärnor, profiler och talanger.
Tyvärr kan jag inte se att det kommer att ske inom en snar framtid. Kanske är så kallade riskbolag, som en del klubbar startat, den rätta melodin…
Det går dock att skåda ett litet ljus i tunneln. Johan Elmander och nu senast Fredrik Berglund har vänt hemåt och förgyller Allsvenskan. Förhoppningsvis kommer fler att följa deras exempel.
Jari Iola, Sampo Koskinen, Igor Sypniewski, Karl Oskar Fjörtoft, Mikkel Jensen, Indrek Zelinski, Allan Ravn, Audun Helgasson, Emanuel Perrone, Bala Ahmed Garba, Lars Larsen, Ricardo Sales Alves dos Santos och Kaspar Gorkss är alla nya namn i Allsvenskan i år. Vilka kommer att lyckas och vilka får åka hem med svansen mellan benen? Hur många av dessa namnen kommer vi att minnas när vi summerar Allsvenska 2003?
