Då, nu och framtiden: Det börjar bli dags för nästa kliv
Vi är mitt inne i en försäsong, året är 2024 och Landskrona BoIS går nu in på sin sjätte säsong sedan Billy Magnusson och Max Mölder tog över Landskrona BoIS. Det Landskrona BoIS som de tog över inför säsongen år 2019 var en stukad, konkursmässig och länge misskött förening. Det talades då om att BoIS lika gärna kunde åka ur division 1, ”värvar du division 2 spelare är det i division 2 du kommer hamna”, sades det. Det plockades in en Patrick Nwadike från divison 4, en Filip Olsson från divison 3 och ett par spelare från divison 2. Den gemensamma faktorn för spelarna som inhämtades var att de inte var resultatet av en otroligt bra scoutingstrategi, utan snarare frukten av Billy och Max befintliga kontaktnät, från talanger som tidigare slarvats bort från Landskrona BoIS ungdomsled. Gemensamt för spelarna i Landskrona BoIS år 2019 var också att de alla var hemmahörande från Landskronas absoluta geografiska närhet. En rekryteringsstrategi som inte var grundad i Billy och Max hjärtas lust, utan som var tvingad utav den ekonomiska verklighet som klubben befann sig i.
Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess, och vi alla vet att Landskrona BoIS inte hamnade i division 2. Landskrona BoIS förvandlade kolbitar till diamanter och gick från misskött, spretigt och konkursmässigt till att bli en av de föreningar i svensk elitfotboll som sticker ut åt det helt andra hållet. Numera är det istället ord som kontinuitet, ekonomisk stabilitet, talangutveckling och stringens i sin strategi som symboliserar vad klubben är och har blivit. Ledande för organisationen i Landskrona BoIS står fortfarande Billy Magnusson och Max Mölder. Även om huvudtränare har blivit till sportchef och assisterande har blivit huvudtränare är det nu samma duo som basar över BoIS för vad som kommer bli sjätte säsongen i rad. Säg senast Landskrona behöll en tränare och filosofi i sex säsonger i rad?
De fem första säsongerna har slutat över vad som är rimligt att förvänta. Med tre raka säsonger på övre halvan i Superettan, med ett eget kapital som gått från att ligga minus några miljoner till att ligga plus 7-8 miljoner kr (sägs det, vi får avvakta och invänta mer exakta siffror), kan tyckas att Billy och Max har köpt sig allt tålamod i världen. Hur ser det ut med tålamodet då? De har sannerligen skaffat sig mer tålamod än de flesta, och vad de har gjort med vår förening förtjänar de varenda Landskrona BoIS-supporters tacksamhet och hyllning för.
Men då var då, och nu är nu. Frågor som nu måste ställas är: Är Max Mölder rätt huvudtränare för att Landskrona BoIS ska ta nästa steg? Är fotbollen som Landskrona BoIS försöker bedriva den fotboll som kommer leda till att Landskrona BoIS tar nästa steg? Ser vi någon progression i Landskrona BoIS spel, eller står vi och stampar i samma hjulspår som inför säsongen 2023, eller inför säsongen 2022? Svaren på de frågorna har inte jag, men alla som varit runt IP eller som är aktiv på sociala medier runt klubben kan notera ett tonläge och en stämning som säger att det åtminstone finns en inte obetydlig skara supportrar som bryr sig om den här klubben men som inte ser någon sportslig progression. Som inte tror på det här spelsättet eller på den här fotbollen och som ibland faktiskt ger intrycket av att inte tro på att Max Mölder är huvudtränaren för att Landskrona BoIS ska ta nästa steg. Jag köper att det kan viftas bort om det är samma skara ”som alltid gnäller”, men min upplevelse är att missnöjet är bredare och på sina håll mer konstruktivt än att det så enkelt ska kunna viftas bort.
Hur kom vi hit? Jag kan förstå att för den som följt Landskrona BoIS utifrån och inte på så nära håll kan tyckas att allt bör vara frid och fröjd. För oss som följer det här laget och som brinner för den här klubben har vi numera lärt oss känna igen suckarna på Landskrona IP när Landskrona BoIS återigen spelar bollen bakåt. Vi känner igen uppmaningarna från läktarna att bara sparka upp bolluslingen istället för att knacka kort runt eget straffområde oberoende av hur många spelare som motståndarna lyfter upp för att sätta press. Framförallt har spelet sett ut så här ett par säsonger nu, ett långsamt malande i anfall efter anfall, i match efter match. Ett spel som det åtminstone för mig är svårt att se att BoIS dels får betalt för, dels har utvecklats överhuvudtaget. Det finns en ovilja att anpassa sig och att förändra, vad ser Billy och Max som vi andra inte ser? Eller är det så att spelet inte utvecklas för att Landskrona BoIS kontinuerligt säljer av varje spelare som slår igenom ordentligt? Det som kan ha varit droppen för många personers tålamod var förra säsongens bedrövliga avslutning, där ett ingenmansland medförde en vinst på de åtta sista omgångarna. Resultat som där och då inte kostar något i tabellplacering eller risk för nedflyttningsstrid, men som kostar i tålamod. Vad händer nu om BoIS förlorar mot Sandviken i premiären? Hur många kommer skrika efter Max avgång om Skövde borta i omgång två återigen ger noll poäng? Hur många tar sig då till IP för att se Oddevold i omgång tre? Det finns ett missnöje som man kan känna ligger och gror, ett missnöje som enbart kan hållas stången med segrar.
Sandviken, Skövde eller Oddevold är inte motstånd som ska skrämma. BoIS har på papperet en guldchans att få en bra inledning på årets säsong, sällan har det varit så viktigt att förvalta den.
***
Inför Häcken-artikel? Näe. Med tanke på att bara ett lag går vidare från gruppen är en förlust i första omgången lika med att match två och tre i gruppspelet blir rena träningsmatcher.
Vad jag har att säga om Häcken hemma om några timmar? Inte särskilt mycket. Det skulle vara kul om BoIS kan stå upp hyfsat bra mot ett allsvenskt lag. Hoppas Max Med får lira, jag gillar vad jag har sett där. Jag vet att många skriker efter en anfallare, men jag gillar Ihler. En riktigt jobbig jävel som gnager i hälarna på mittbackarna. En dansk iller? Kanske. Ihler är min gubbe, så är det bara.
***
För övrigt, glöm inte att skriva under uppropet om ökad insyn i arenaprocessen. Transparensen är låg från både stad och klubb, vilket främst ligger på kommunen. Däremot tycker jag att även klubben ska ha en liten slev kritik. Om klubben nu upplever att de inte har mycket att säga till om eller att de inte blir lyssnade på, då kan de väl säga det? Sätt press på makthavarna för bövelen.
Ibland upplever jag att transparens mest är ett fint ord, och att klubbens inställning inte är ”vad kan vi säga”, utan snarare ”vad måste vi säga”. Det finns en skillnad däri. För exempel: haveriet med hanteringen av Widellaffären sommaren 2023 då det tog månader innan de kunde släppa på att beslutet inte låg helt i Landskrona BoIS händer. Kanske bara en hangup som jag har.
***
Heja BoIS! Få mig att äta upp varje kritisk tanke jag haft och varje kritiskt ord jag yppat!
