En nedstigning mot underjorden: Landskrona BoIS – Sirius 1-2
Klassen sämre mot en nykomling på hemmaplan. Efter två snabba mål i baken började publiken vädra sitt missnöje och ropa efter Jörgen Petterssons avgång.
Nej, det har knappast blivit en drömstart för BoIS nya lågbudgetbygge. Inledningen på dagens match var dock lovande och efter bara tre minuter hittade Surprise, för dagen släpande anfallare, in med ett inlägg till Karim Sadat men nicken gick strax utanför. Några halvlägen med missade sistapassningar senare var det roliga slut. Sirius åt sig in i matchen. Anfallaren Moses Ogbu dominerade mot BoIS nykomponerade backlinje och bortalaget samlade upp de flesta andrabollarna. Slutet av halvleken kändes allt mer som en väntan på ett Siriusmål. En snabb frispark gav ett friläge för vänsterbacken Elliot Käck men Niklas Uddenäs kunde avvärja. Hörnorna var ett konstant orosmoment. Stefan Silva fick gå upp omarkerad och nicka från straffpunkten men BoIS-försvaret kunde avvärja. Halvlekens bästa chans fick Kim Skoglund efter att en hörnnick räddats på mållinjen men hans skottförsök från målområdeslinjen hamnade på något sätt utanför målet. Som BoIS-supporter hoppades man såklart på en scenförändring efter pausen och andretränaren Georg Eterovic uttryckte önskemål om att BoIS-spelarna skulle våga spela på motståndarnas planhalva. I stället skulle det visa sig att de båda sistnämnda målsumparna skulle få revansch under andra halvlekens inledning.Efter fem minuter missade Surprise en skarv på offensiv planhalva, Philip Andersson gick bort sig i en stötbrytning vid mittlinjen och något ögonblick senare var upprullningen fullbordad när Kim Skoglund kunde skjuta in ledningsmålet med ett pressat markskott. Två minuter senare fick Stefan Silva återigen nicka relativt ostört på en hörna och kunde själv forcera in Sirius andra mål på returen.
I det här läget brast tålamodet för många i hemmaklacken och det som tidigare varit spridda rop på personalförändringar formades till en mindre talkör med krav på tränarens avgång. Jörgen Pettersson svarade med att göra två byten där Dennis Olofsson och Rasmus Alm kom in i stället för Enis Ahmetovic och Andreas Dahl men även om BoIS kunde flytta upp spelet något kändes det mest skenbart och man lyckades inte skaka fram speciellt många högklassiga målchanser. Martin Rudolfsson tvingade bortamålvakten till en kanonräddning på en hörna och Surprise vrickade sig till ett halvt friläge men en Siriusförsvarare hann komma tillbaks och blockera skottet. På övertid reducerade Niclas Rønne på nick men någon het kvitteringschans hann man aldrig skaka fram.
De 1568 hemmasupportrarna (vi får väl räkna bort Siriusklacken och Rit-Ola) lämnade knappast IP med mersmak. Surprise blandade och gav men trots att han knappast gjorde en av sina bättre matcher var han ändå välförtjänt av priset som matchens lirare. Att såga enskilda insatser känns fel när laginsatsen brister så. Det kollektiva försvarsspelet var undermåligt både när det gällde aggressivitet och positionsspel. Närkampsspelet är obefintligt och man bjuder Sirius på väldigt stora utrymmen genom att falla ner i stället för att gå upp i rygg. När man väljer att gå in i närkamperna är man oftast steget efter och bjuder på taffliga frisparkar och drar på sig onödiga kort. Offensivt är det svårt att hitta linjerna, eventuella samarbeten mellan spelarna känns snarare som att de uppkommer ur slumpen. Generellt sett blir allt plottrigt och man trycker varken till motståndare eller passningar (jag lovade min läktarkollega att jag skulle efterlysa ”rejälare spel”).
Rosenborgs klassiska tränare Nils Arne Eggen myntade uttrycket ”godfot”, som bygger på att man ska se till att spelare får utnyttja sina bästa sidor på planen. Då vill man till exempel inte att Surprise ska få höjdbollar i uppspelen och att spelare ska få figurera på sina rätta positioner om man inte har en konsekvent tanke om att försöka skola om dem. Torres ser inte helt bekväm ut på kanten. Jörgen Pettersson och Georg Eterovic får helt enkelt jobba mycket den närmaste tiden på att sätta organisationen, och till att börja med framför allt defensivt.
En nedstigning i underjorden är en ingrediens i många mytologier och sagor där den ses som nödvändig för att protagonisten ska utvecklas och komma ut på andra sidan som en hjälte. Nu hoppas jag ändå att föreningen inte lämnar verkligheten utan redan nu inför en krismedvetenhet. För även om det är tidigt på säsongen kommer BoIS först nu få möta flera av de bättre lagen i serien. Bitarna kommer inte falla på plats bara man ger det tid, det kommer krävas hårt jobb.
