Krönika: Var hade vi varit utan vår rätt att påverka? – I strid för 51-procentsregeln
Säsongen 2022 är snart till ända och vi hade en lugn vintervila att se fram emot - trodde vi. Tills bomben briserade i expressen idag, regeringen vill se över 51-procentsregeln.
Så länge jag kan minnas har jag varit supporter till Landskrona BoIS. Jag har försökt intressera mig för andra lag, det hade ju varit kul att ”se på riktig fotboll” som folk gillar att kalla det. Jag har även slutat försöka med det, den själlösa, korrupta och smutsiga europeiska toppfotbollen har helt enkelt inte ”Det”, något som kan locka någon som mig. Landskrona BoIS kommer förmodligen aldrig spela i Champions League, sådana turneringar tillhör i stället andra klubbar som RB Leipzig, Manchester City, Paris Saint Germain och andra dylika företag som blivit uppköpta antingen i rent reklamsyfte, eller i syfte att tvätta över diverse brott mot mänskligheten. I Sverige har vi dock varit skonade från liknande eller andra projekt, i stort tack vare regeln som innebär att supportrarna styr sina klubbar. 51-procentsregeln har fredat oss och fredar oss.
Landskrona BoIS har fördelar som för mig väger upp att spela i Champions League. Fördelar som har manifesterats i min klubb under de senaste tio åren genom särskilt två stora händelser, händelser som har påverkat mitt liv som supporter oerhört mycket. Den första händelsen inträffade år 2013 när staden som äger vår kära idrottsplats och klubbens styrelse var överens om att lägga konstgräs på Landskrona IP. Motståndet mot plastamöget var oerhört. Supportrar, journalister, gamla klubblegendarer och hjältar från planen protesterade samtliga oerhört. Inflytandet som Vi supportrar hade då ledde till slut att klubbens dåvarande styrelse och stadens styrande helt plötsligt började skylla på varandra – ingen ville ta ansvar för förslaget eftersom både de styrande i kommunen och i klubben ville sitta kvar på sina poster. Vad vårt motstånd ledde till? Att gräset fortfarande växer och lyser grönt på IP idag.
Den andra stora händelsen som påverkade mitt supporterskap kan nog sägas ha tagit sin början där och då, år 2013. I och med dessa händelser väcktes en frustration mot klubbens styrelse. Engagemanget och valberedningen för att få till en riktig förändring i klubben saknades, men för mig var det där som frustrationen mot klubbens styrelse började. Den riktiga förändringen skulle inte komma förrän vintern 2017 och på årsmötet 2018. Ett par smutsiga händelser omgärdade den processen där de styrande köpte medlemskap till sina anställda inför mötet, och andra händelser som fick det att brinna i BoIS-hjärtat – vi skulle ta tillbaka vår klubb. Vilket vi också gjorde. Vi tillsatte en ny valberedning. Vi tillsatte en ny styrelse. Landskrona BoIS supportrar visade att Landskrona BoIS tillhör oss och att det är vårt förtroende som styrelsen har att förvalta.
Anledningen till att jag skriver den här texten är att det nu kommer fram något som får det att brinna i mitt supporterhjärta. I expressen går det att läsa hur regeringen diskuterar hur de kan göra svensk fotboll mer "konkurrenskraftig". Politiken vill alltså in och pilla i fotbollen. Politiken som under så många regeringar – högerregeringar såväl som vänsterregeringar – inte ens ger Sveriges största institution för kultur, folkhälsa och integration en egen idrottsminister. Efter år av negligerande av svensk idrott (förutom när det gäller att sola sig i glansen hos olika medaljörer) ger sig politiken alltså på vår 51-procentsregel. Den totala tondövheten när det bara var något år sedan som supportrar till lag i England protesterade över sina ägare utan att ha någon makt att avsätta dem. Motiveringen är att detta ska göra svensk fotboll bättre. Bättre för vem? Fotbollen är för supportrarna. Det är vi som är svensk fotboll.
Den här texten handlar om mig och om mitt supporterskap och varför Landskrona BoIS och svensk fotboll kittlar mig. Den här frågan handlar inte om mig eller ens om Landskrona BoIS. 51-procentsregeln är personlig för mig, men den handlar om svensk fotboll och här kommer vi att stå enade. Vi kommer alla göra våra röster hörda. Vi kommer alla att visa vilken kraft vi kan vara.
Rör inte våra klubbar, rör inte vår föreningsdemokrati.
För vår rätt att påverka.
För 51-procentsregeln!