Kung Sune och hans 310 mål
Frågar du BoISare hur många mål Sonny Johansson gjorde för klubben kan nog många svara 309 utan att blinka. Ja, det har till och med skrivits en ramsa om Sonny och hans 309 mål. Men – en noggrann undersökning av hans debutsäsong 1968 visar ett mål som av ett räknefel ”försvann”.
Texten har även publicerats på landskronabois.com.
Nästa år fyller Landskrona BoIS 100 år och tittar man tillbaka över ett sekels BoIS-historia passerar många stora spelare förbi. En spelare står ut mer än de andra – Sonny Johansson. Någon närmare beskrivning framstår som överflödig – det räcker att hänvisa till den utmärkelsen han fick efter en överlägsen seger i en omröstning i Helsingborgs Dagblad 2007; Tidernas BoISare.
”309 mål och ett jättevrål,
Han är vår store idol,
Sonny Johansson, Sonny Johansson, Kungen Johansson”.
Ramsan om Sonny och hans 309 mål sjungs fortfarande på IP. Efter en noggrann genomgång av nedtecknad statistik kan dock den siffran nu komma att korrigeras.
1968 spelade BoIS i division 2 Södra Götaland, vid tillfället divisionen precis under Allsvenskan. Det var också Sonny Johanssons debutsäsong i BoIS. Ända sedan 1915 har det förts noggrann statistik för Landskrona BoIS matcher och i sammanfattningen för säsongen 1968 ser summeringen för Sonny Johansson ut enligt följande.
Vänskapsmatcher: 12 matcher, 14 mål
Seriematcher: 22 matcher, 17 mål
Kvalmatcher: 3 matcher, 0 mål.
En uträkning ger totalt 37 matcher och 31 mål. I kolumnen för ”Totalt under säsongen” står dock felaktiga 36 matcher och 30 mål. Den noteringen har senare överstrukits (av handstilen att döma en annan person) och man har i stället skrivit dit den till synes mer korrekta 37-31. Så långt allting korrekt. En match-för-match genomgång gav för övrigt också 37 matcher – 22 som vänsterinner, 9 som högerinner, 5 som center och 1 som högerytter.
Felaktiga 36-30 hängde med till säsongen efter, 1969, och stod under kolumnen ”summa tidigare säsonger”. Det adderas med statistiken för säsongen 1969, 35 matcher och 19 mål, vilket gav totalen för hans två första säsonger 71 matcher, 49 mål. Men även här hade någon upptäckt felet, korrigerat 36-30 till 37-31 och likaså korrigerat totalen till 72-50.
1970 spelade Sonny 42 matcher och svarade för hela 30 mål. I kolumnen för ”summa tidigare säsonger” stod dock 71-49 – här hade någon korrigering inte hängt med. Denna felaktiga notering adderades med 1970 års noteringar och gav likaledes felaktiga 113 matcher och 79 mål. Fortsatt målgörande under 14 år gav sedan siffran 637 matcher och 309 mål – det ska alltså vara 638 matcher och 310 mål. Av handstilen att döma byttes nedtecknare inför säsongen 1969 respektive 1977. Efter 1979 började man på en ny pärm och någonstans där, bland alla hundratals sidor och tusentals olika siffror, felade den mänskliga faktorn.
Nedan följer statistik säsong för säsong:
| Säsong | Matcher | Mål |
| 1968 | 37 | 31 |
| 1969 | 35 | 19 |
| 1970 | 42 | 30 |
| 1971 | 37 | 17 |
| 1972 | 41 | 21 |
| 1973 | 44 | 24 |
| 1974 | 31 | 19 |
| 1975 | 35 | 13 |
| 1976 | 46 | 24 |
| 1977 | 43 | 17 |
| 1978 | 49 | 22 |
| 1979 | 41 | 21 |
| 1980 | 38 | 11 |
| 1981 | 27 | 12 |
| 1982 | 33 | 12 |
| 1983 | 37 | 14 |
| 1984 | 22 | 3 |
| Totalt | 638 | 310 |
Sonnys första mål kom i en vänskapsmatch mot Atleten 3:e mars 1968 ”ute på Borstahusens som vanligt ”tjykalla” domäner”, som Willy Lindh beskrev i NST dagen efter matchen.
Lindh beskrev i samma artikel Sonny ”som rätt tränad och matchad har alla utsikter att bli något alldeles extra. Genombrottsfarlig och med en härlig press på skotten”.
Sonnys sista mål kom 15:e juli 1984, på bortaplan mot Myresjö. Det kom på det sätt som Willy Lindh beskrivit 16 år tidigare, efter ett genombrott och med härlig press på skottet.
—Ja, när ingen gick på utan alla bara tog markering så fortsatte jag mot myresjömålet. Plötsligt dök där upp en jättelucka och jag fick på en perfekt träff. Han (målvakten) hade inte den blekaste chans att ta den bollen, konstaterade Sonny med ett brett leende efter matchen för NST:s Lasse Möller.
—Hans målgester var aldrig mer drastiska än att han sträckte upp ena armen i luften. Som aktiv var han väl mer den tillbakadragne och blyge typen, minns Lasse Möller idag.
Då kunde man inte förutspå att det skulle bli Sonnys sista mål. Hälseneskada bidrog till att han bara gjorde ytterligare två matcher för BoIS, båda misslyckade comebackförsök. Han avtackades innan säsongens sista match, mot BK Häcken på IP 14:e oktober 1984. BoIS hade behövt vinna den matchen, samtidigt som Halmia inte fick vinna borta mot Kalmar AIK, för att stanna kvar i tvåan. BoIS förlorade mot Häcken med 2-1, samtidigt som Halmia vann, vilket innebar att BoIS fick börja om i tredjedivisionen – utan Sonny.
—Jag funderade på att sluta redan ifjor, men eftersom vi var så nära att gå upp bestämde jag mig för att hjälpa till ytterligare ett år. Men nu finns det ingen anledning att fortsätta. Det bästa för BoIS måste vara att bygga upp ett nytt lag, sa Sonny till Per Magnusson på NST efter avtackningen.
Han var tillbaka i BoIS 1990, då under en säsong som tränare tillsammans med Ronny Sörensson och Tommy ”Gyxa” Gustafsson. 1997 tog han över som huvudtränare. BoIS hade sedan Sonny lagt av 12 år tidigare hunnit med ytterligare en allsvensk sejour men var nere i tredjedivisionen igen när Sonny tog över efter ”Puskas” Ljungberg. Ett år senare hade han fört tillbaka BoIS till svensk elitfotboll och ledde säsongen efter laget till allsvenskt kval. 1999 lämnade han BoIS och kunde då visa upp totalt 21 år i föreningen.
Om det mellan de där målen på Ulkavallen 1968 och Myrvalla 1984 gjordes ytterligare 307 eller 308 spelar säkerligen ingen större roll. Det där extra målet ger inte några konsekvenser för ramsan – den kan fortfarande behålla sin melodi. Kanske blev konsekvensen bara att Sonny, om möjligt, just blev ytterligare lite större.
