Vad hände med Bruno och Gustavo?
De kom som en del av ”brassevågen” inom svensk fotboll efter Brasiliens VM-guld i Japan och Sydkorea 2002. De lämnade som megafloppar. Men för en av dem tog karriären fart på hemmaplan igen. Det här är historien om Bruno och Gustavo - två av de första brassarna som spelade i Allsvenskan.
Den 8 augusti 2002, i halvtidsvilan under matchen i Allsvenskan mot Örebro SK, dök plötsligt BoIS två nya brassevärvningar Bruno och Gustavo upp och fick presentera sig för publiken på Landskrona IP. Spelarna hade lånats in av sportchefen Lars Persson, på rekommendation, utan managern Janne Jönssons vetskap. Ingen i eller kring BoIS hade sett brasilianarna spela, inte ens på video.
– Vi löste dem direkt via en bekant i Brasilien. Men jag vill inte gå in på några detaljer. Det är interna grejer, sa Lars Persson till Svenska Dagbladet.
– Mitt mål är att göra ett mål per match under resten av hösten och då är det väl lika bra att sätta igång direkt, förklarade anfallaren Bruno Tonheta för HD.
Gustavo hade gjort 18 mål på 25 matcher för São Gabriel i den södra ligan i Brasilien, men i BoIS fick han bara tre minuters speltid på hela säsongen, i en match mot Elfsborg. Bruno Azenha Tonheta däremot, fick fler chanser. Sex matcher och noll mål blev hans facit i den randiga tröjan. ”Brassarna i BoIS har så här långt varit en total flopp. Senast mot AIK platsade varken Bruno eller Gustavo ens på avbytarbänken.” skrev Helsingborgs Dagblad den 2 oktober 2002.
– Tyvärr hade jag inget val när jag petade brassarna mot AIK, de har helt enkelt varit för dåliga, sa Janne Jönsson till samma tidning.
– Brassarna vill gärna dribbla och snurra med bollen, nästan i det oändliga, och det hinner de inte med, varken på våra träningar eller i Allsvenskan.
Bruno Azenha Tonheta och Gustavo Saibt Martins, eller ”postorder-brassarna” som de kom att kallas i media, lämnade BoIS efter säsongen. Gustavo gick från att vara bänkad i Allsvenskans bottenstrid till att direkt efter hemkomsten till Brasilien få ett miljonkontrakt med toppklubben Juventude, med en månadslön på strax över 100 000 kronor. En stor summa pengar för den tidens brasilianska fotboll.
– Jag har svårt att säga varför det gått som det gått i Landskrona. Jag är besviken över att jag inte fick fler chanser av tränaren, förklarade han i en intervju med Sportbladet.
– Jag har trivts mycket bra i Landskrona. Många har varit snälla mot mig, framför allt klubbdirektören Lars Persson.
Gustavos proffskarriär tog rejäl fart och han hann med att representera flertalet välkända brasilianska klubbar. Bland annat gjorde han en säsong i Internacional, en av de två giganterna (tillsammans med Grêmio) från Porto Alegre i den allra sydligaste delstaten Rio Grande do Sul. Gustavo representerade även São Caetano i Serie A.
– Målet är att komma tillbaka till Europa, sa Gustavo i intervjun med Sportbladet, men Landskrona BoIS blev hans första och sista europeiska klubb. Däremot åkte Gustavo iväg på ett annat utlandsäventyr, till den kinesiska högstaligan, där han spelade för Wuhan Guanggu i en säsong. Under sin 18 år långa karriär har brassen hunnit med att spela för 26 klubbar - en bedrift i sig bara det. Och karriären är inte över.
Nuförtiden spelar 36-årige Gustavo i Grêmio Esportivo Brasil de Pelotas, som håller till i brasilianska Serie B. Där går han under namnet Gustavo Papa och är en omtyckt profil bland klubbens tusentals supportrar. Gustavo Papa har även en fansida på Facebook med ett antal tusen ”likes”. Bruno Tonheta däremot lade ner fotbollskarriären, sadlade helt om, och började jobba inom ett brasilianskt produktionsbolag. Det senaste som går att finna från honom är några kortfilmer som han har regisserat, och även spelar huvudrollen i.
Olika öden för BoIS båda ”postorder-brassar”.
Här gör Gustavo Papa mål för sin klubb mot den brasilianska storklubben Grêmio i Rio Grande do Suls mästerskap: https://www.youtube.com/watch?v=3tG_Si3mD1g
A Segunda Chance, en kortfilm av och med Bruno Azenha Tonheta:
https://www.youtube.com/watch?v=qyMQ74vyCes
