Djurgården 3-0 Umeå FC - Premiär, det gick inget vidare
Gästskribent Anton Säll analyserar dagens match i svenska cupen där Djurgården, eller rättare sagt Erton Fejzullahu, besegrade UFC med 3-0.
Solen sken och säsongens första tävlingsmatch nalkades på Grimsta IP. Djurgårdens IF stod för motståndet och Umeå FC skulle äntligen få testa sin 3-5-2 i tävlingssammanhang.
Det gick uruselt.
Vi börjar från början. Umeå FC ställde upp med följande lag:
Sudar
D.Ismail, F.Isaksson, O.Bergqvist, M. Mihajlovic, J. Stigedahl
F.Wennebro, F. Fjellström Winka, L.Christensen
M.Lindberg, K.Lundmark
Den uppmärksamme ser att jag skrivit upp laget i en 5-3-2-formation. Det gör jag helt enkelt för att laget snarare spelade en svindjup fembackslinje än en Juventuskt fröjdig 3-5-2 med flygande kanter.
Matchen började rätt bra i ungefär tre minuter. Laget hade bra rull och spelade vårdat. Marko och Fredrik fick ta hand om bollarna från backlinjen och flankerna breddade bra. Wennebro väggspelade lite och man tänkte att ”visst, det här är ju lovande. Kul med lite vårdat spel!”
Vårdat spel my ass.
Efter ett par minuter tog Djurgården tag i spelet. Umeå FC låg riktigt djupt med laget och blev gång på gång tillbakatryckta. Simon Tibbling på Djurgårdens högerrflank lät unge Stigedahl jobba stenhård på vänsterbacken. Samarbetet med mittbackarna funkade inget vidare och när laget väl fick tag på bollen låg alla mittfältarna alldeles för långt ner i planen. När väl Lundmark eller Lidberg fick tag i bollen blev de ensammare än en robinsondeltagare på nobelprismiddag.
Det syntes tidigt att det skulle bli tufft. Erton ”YOLO” Fejzullahu började ställa in siktet redan efter tio minuter, Simon Tibbling fortsatte dribbla upp stackars Stigedahl och Dillan Ismail hade det rätt tufft mot snabbe Brian Spann på andra kanten.
Efter 33 minuter kom så ledningsmålet. Olof Bergkvist slarvade med bollen, försökte vinna tillbaka den och sparkade ner en djurgårdare. Erton smaskade upp bollen i högra krysset på den efterföljande straffen och Djurgården hade 1-0.
Sista kvarten såg lika illa ut. Umeå FC försökte spela sig ur pressen och och Djurgården anföll på nytt. I minut 45 har så Djurgården en hörna som blir riktigt farlig. En bra nick räddas på mållinjen av Stigedahl. Strax därefter blåser domaren för halvtid.
Umeå FC har fortfarande inte haft ett skott på mål.
I den andra halvleken fortsätter spelet på exakt samma sätt som i den första halvleken. Umeå FC försvarar sig djupt ner i planen och Djurgården pressar på. Mittfältet har fortsatta problem att förvalta de få tillfällen man har bollen och firma Lundmark/Lindström på topp fortsätter att tröstlöst jaga bollar.
I sextionde minuten får så Djurgården straff på nytt. Linus Christensen tacklar ner Erton Fejzullahu två gånger och domaren pekar mot straffpunkten. Aningen tveksamt, tycker jag. Solklar, tyckte alla hemmafans.
Så – ny straff, andra krysset, nytt mål. 2-0.
Strax efter målet har Umeå FC sitt första skott mot mål. Fredrik Wennebro avlossar från 30 meter och det är helt ofarligt.
Efter det går allt åt helvete. Inte ens försvaret verkar vara intresserade längre. Djurgården spelar ut och trillar riktigt fin fotboll. Umeå FC sparkar bollar åt helvete.
I minut 67 gör Erton sitt tredje för dagen. Han dribblar bort två bortaspelare utanför straffområdet, går till vänster och smaskar upp bollen i första krysset, Målet är riktigt grymt, men försvarsspelet i förstaläget är faktiskt inget vidare.
Under de sista tio minuterna har Djurgården tre bollar i virket, så resultatet 3-0 är i underkant och speglade inte matchen. Umeå FC hade sammanlagt två skott mot mål och ett på mål. Även om man möter ett mycket bättre lag måste man producera fler chanser än så.
Jag läser på sportnu.se att deras utsände menar att Umeå FC stod upp relativt bra. Det är inte sant. Umeå FC var totalt utspelade och hade inte en chans. Folk på läktaren sa att Umeå FC var ”riktigt jävla dåliga”, och jag måste motvilligt hålla med. Laget gav aldrig Djurgården en ärlig match. Det var kattens lek med den trebenta råttan.
Trots det är jag positiv inför framtiden. Vi hade en sanslöst ung startelva. Stigedahl är född 1996. Axel Fällman, född 1995, fick några minuter på slutet. Lidström på topp född samma år. Sudar var riktigt bra och både Christensen, Lundmark och Marko var stundtals rätt bra. Det vore naivt att räkna med en promenadseger i div.1 norra, men jag tror ändå att vi har en trupp och en tränare som kommer slåss i toppen av serien när säsongen ska summeras.
