En chansning som inte gick hem
Det är över. HFF åker ur och lämnar därmed den stora scenen för att återvända till den undangömda gärsgårdsdoftande serie som heter division 1. Det finns många stenar att vända på och minst lika många beslut att ifrågasätta. Vi behöver dock inte göra analysen svårare än att det har slarvats för mycket bakåt och producerades alldeles för lite framåt. Oavsett horribla domarinsatser och märkliga tidstillägg var HFF, sett över hela säsongen, alldeles för dåliga.
För att göra föreningen rättvisa flyttar vi perspektivet ett år bakåt när seriesegern i söderettan precis har säkrats. Redan då talade folk inom klubben om att vi supportrar inte ska förväntas oss för mycket och HFF med stor sannolikhet kommer åka ner direkt. Detta mantra återkom med jämna mellanrum under vintern och försäsongen. Det fick också tillägget att HFF rör sig med minst pengar i serien. En titel som HFF, Ljungskile och Ängelholm tycks tävla om. Självklart var aldrig den officiella målsättningen att åka ur. Det var att hänga kvar, om så genom kval.
På spelarfronten innan säsongen hände en hel del. Sammanlagt 12 nya spelare tillkom inför seriestarten. Detta beroende på att truppen behövde utökas eftersom fler matcher skulle spelas samt att flera av bänk- och läktarspelarna från 2013 valde att lämna. Fullt naturligt. Även några spelare som spelat desto mer under säsongen valde av olika anledningar att lämna. Den enda av dessa som kan beskrivas som nyckelspelare var målvakten Robin Ahlberg. Ingen av de som lämnade då spelar idag högre än division 2. Oavsett om man tycker att HFF skulle plockat in 12 spelare eller att de skulle plockat in färre är det viktigt att återigen betona HFF:s brist på pengar och att föreningen inte direkt är känd ute i fotbollssverige. Det gör att sportchef Issa Iskander & Co inte kan välja och vraka. Istället fick det bli chansningar på transfermarknaden. Föreningen fick hoppas på att revanschlust skulle kompensera andra brister tidigare elitfotbollsspelare kom med samt att okända utländska spelare drivas av få bra kontrakt i Europa och därmed uträtta stordåd i HFF.
Att gå in på hur varje enskild spelare har lyckats är ett ämne för en annan dag och en annan text. Vi kan emellertid konstatera att det under sommaren värvas in sex spelare till. Detta på grund av skador (Bennet, Östman, Nielsen och Didric) , att spelare hade lämnat truppen (Olate och Ross) samt att det behövdes spets främst i form av en anfallare. Utan att här heller gå in på varje enskild värvning kan vi slå fast att resultaten inte blev bättre med dessa spelare.
Det går förstås inte att ursäkta sig med låga förväntningar och små resurser. Det har även Ljungskile. Pengar är mycket men inte allt. Om du inte har stora belopp på kontot måste en klubb kompensera för detta genom få ut mer per varje satsad krona jämfört med sina konkurrenter (en konst HFF behärskade 2013 jämfört med Trelleborg och Oddevold). Sådana klubbar måste även göra det väldigt bra inom alla andra tänkbara områden förutom det ekonomiska. Husqvarna gjorde inte det detta. Korrekta beslut blandades med naiva beslut, med ibland dumdristiga och rent av korkade beslut. Det viktigaste nu är inte att leta syndabockar, peka finger och kasta sten. Nej det viktigaste är att forma en plan för 2015 och ställa frågan "Har du lärt dig av dina misstag och vad har du i så fall lärt dig?" till alla inblandade.
Husqvarna FF 2014 svek inte förväntningarna men de svek förhoppningarna.
Husqvarna FF 2014 chansade och drömde.
Det blev inte verklighet och det gick inte hem
