En gästkrönika om supporterskapet
Magnus Cadelin, eminent skribent och östgöte på exil gör oss äran att gästskriva här på BBÄK
- Du kan väl skriva en krönika om supporterskap? frågade han.
- Visst, tänkte jag. Det kan jag väl. Och började tänka. Vad innebär supporterskap för mig? Kärlek. Den vi alla känner.
Det är 4,5 år sedan jag lämnade min hemstad och därmed mitt livs förälskelse.
Det kanske inte har handlat om en besvarad kärlek. Ärligt talat har jag aldrig blivit så illa lönad, taskigt behandlad, stampad på och förnedrad i något annat förhållande. Ändå har jag stannat kvar, tagit slagen, svalt spottloskorna, vänt andra kinden till och älskat ännu lite till.
Jag kommer från en genuin fotbollsstad, en stad som än idag minns svunna tider där SM-gulden haglade, där en tredjeplats sågs som ett misslyckande. Klubben som på 1940-talet ställde en halv landlagselva på benen helg efter helg, med namn som Gunnar Nordahl, Nils Liedholm, Sven Axbom, Bengt "Zamora" Nyholm, Bengt "Julle" Gustafsson och den evige legendaren - still going strong - Åke "Bajdoff" Johansson.
Mitt lag är IFK Norrköping och trots att jag skiljdes från staden i mitt blod för ett antal år sedan, har mitt supporterskap aldrig minskat. Om något, så är jag större Norrköpingspatriot numer, än jag var när jag där bodde.
För precis som i en skilsmässa mellan två människor, kommer man inte riktigt på vad det är man haft, förrän det är borta. Det som förut bara var att "gå till Parken", har nu blivit en ritual, där jag på våren, precis när det där gröna på träden börjar ploppa fram och när dammet från gatusoparnas grussanering förbyts till den där speciella vårdoften, promenerar från biblioteket vid Söder Tull, ett par steg på Nygatan, upp på Södra Promenaden.
Långsamt. Njutningsfullt. Möter en och annan bekant. Någon svär över att Halvars glasskiosk ännu inte öppnat, där den ligger precis bredvid det gamla läroverket, det som numer är De Geer-gymnasiet.
Jag skymtar brandstationen, den där brandmännen på 60-talet satt på taket och såg på när Ove Kindvall spottade in mål efter mål, både före och efter tiden i Feyenoord. Trots att jag har biljett till Östra läktaren, tar jag en extra lov bort till Gunnar Nordahls plats. Känner förväntan i luften. Doften av nygrillad bamse hos den klassiska korvgubben på hörnet. Hälsar på några ur kärnan av Peking Fanz. Den ritualen har blivit något nästan heligt i min värld. Att sitta på Östra läktaren med farsgubben - och, innan han gick bort för snart 10 år sedan, även med min farfar - och kolla matchen, gaffla lite med folk över en kopp kaffe i pausen.
Senast jag hade det stora priviligiet att kunna närvara vid en match live, tofflade man till BK Häcken med 4-2 och när vi kom hem på kvällen, farsan och jag, var min röst rätt sprucken efter att för full hals ha vrålat med i speakerns uppmaning att utropa Imad "KHALILI"s efternamn. Tre gånger. Två mål. Sex gånger. Totalt lyckorus.
Sedan jag lämnade Norrköping för utlandet och sedermera - vilket kanske är värre - Värmland har jag hunnit bli pappa och därtill genomgå en skilsmässa. Jag har tappat kontakten med vänner. Jag ser min familj ganska sällan. Min allra största kontakt med Norrköping, mitt hem, är genom mitt supporterskap. En kärlek som är precis lika stark, om än annorlunda, som till min son. Och när min treåring i bilen till dagis, med någon slags förnärmad frenesi, beordrar mig att "Sätt på Iiieeffååå pappa!" så blir mitt ansikte till ett enda stort leende. Nästan till tårar rörs jag, när han sjunger med i och dessutom kan hela texten till "När solen går upp över Parken" av Pierre & Pierres bekanta.
För supporterskap är kärlek. En kärlek som liksom den till ett barn aldrig någonsin kan gå ur. Hur illa man än blir behandlad, hur ont det än gör ibland, så är kärleken till just Ditt lag det starkaste och finaste Du har. Vare sig du håller på Änglarna, Gnaget, Bajen eller Maulmöu Iff Iff.
Stå upp för Ditt lag. Tillsammans är vi starka.
För vi har kärleken.
Magnus Cadelin (Grundare av tidigare SvenskaFans.com-sidan "Parkens Vita Hjältar" och krönikör på GoPeking.net. Följ mig på http://twitter.com/DenTadd)
