Ett år utan dig
För ett år sen dog min vän och min sportchef. Jag skriver lite om det
Förra sommaren blåste bort, det blev ju en sån sommar.
Årets sommar blev någonting annat, rekordvarm sägs det.
Det tror jag alldeles säkert.
På Vapenvallen var ingenting sig likt, minns du gräsmattan jag nämnde för ett år sen?
Den har varit oduglig och ospelbar, mer eller mindre sedan dess faktiskt.
”Den nya gräsmattan blir fin”, sa jag då. Ja jo..
Jag sa även att HFF såg spännande ut.. jag säger så mycket dumt
Det ser ungefär lika ospännande ut som vanligt så man kan väl säga att vissa saker ändå inte förändrats.
Ett dugg.
Men nu har ett år gått. Blir åren kortare med tiden, eller har de alltid gått såhär fort?
Det känns som som det var igår du lämnade oss.
Och jag tror att det jag egentligen vill säga är att vi saknar dig,
vi saknar dig så varenda liten blårandig cell i oss värker.
Nu har en lång het sommar gått mot sitt slut.
Äntligen säger vissa, jag också. Kanske.
Igår kom hösten, en frisk höstdag. Solen stod högt och luften var för första gången på evigheter klar.
Vi har tagit oss igenom ett år utan dig och nästan ingenting har varit sig likt.
Är saknaden relativ på samma sätt som tiden?
Ett år kändes ju så mycket längre förr i tiden.
Fungerar saknaden så också?
Det som är starkt idag, blir det svagare med tiden?
Kanske.
Kanske inte.
Det vet jag inte.
Men jag vet att jag kommer sakna sig så länge jag lever.
Fortsätt sova gott min vän
