Ett tack till en man med grönsvart hjärta
Det här är en hyllning till GAIS ordförande, Tomas Andersson.
När det stod klart att Christer Wallin inte tänkte ställa upp för omval började det snabbt ryktas om vem som skulle ta över ordförandeposten i GAIS. Oavsett vem som till slut skulle ta sig an positionen skulle det komma att bli en oerhört svår uppgift som väntade. Detta med tanke på det urusla ekonomiska läge föreningen befann sig i kombinerat med nystart i Superettan. Tomas Andersson tog sig an utmaningen.
Det skulle visa sig att den här utmaningen var långt tuffare uppdrag än väntat. När man skrapade på ytan kom konstiga avtal, skulder och övriga saker fram som kommer betunga GAIS för en lång tid framöver. Den tidigare ledningen hade helt enkelt släppt ratten och hoppats på det bästa. Något som ledde till en ekonomisk härdsmälta. Här valde Andersson att kommunicera ut allvaret med en tydlighet som jag och många andra uppskattade otroligt mycket. Att det skulle krävas extraordinära åtgärder för att rädda det sjunkande skeppet GAIS tydliggjordes tidigt. Besparingar skedde på Gaisgården kombinerat med en skarp kostnadskontroll, och smarta lösningar. Dessutom kraftsamlade supportarna och skänkte otroliga mängder pengar till Framtidsfonden.
Under Anderssons ledning räddades elitlicensen 2014 samt likviditeten via insamlingar, kombinerat med intäkter från såväl Girot som Humorgalan. Men framför allt lyckades han sälja Gaisgården till Rogubini, ett företag vars moderbolag Andersson är VD i. En affär som han ska ha all heder för att lyckats ha ro hem. Klubbens akuta ekonomiska situation är därmed räddad. Hålen i skutan som är GAIS har sakta men säkert börjat täppas igen även om det kommer krävas fortsatt hårt arbete för att få den helt tät.
Jag vill tacka Tomas Andersson för det underbara engagemang, tydliga kommunicerande och för alla de tusentals timmar han lagt ner för att få ordning på klubben situation. Du har visat vägen i en svår tid och fått mig och säkerligen många andra att få tillbaka något som nästan var borta 2012. Hoppet.
Tack!