Wallins vara eller inte vara
Gästkrönika av Martihn Sjöstedt
Så här en dag efter att idén om sammanslagningen blivit bekräftat nerlagd av GAIS styrelse och nu när mitt blod har slutat koka och tagit sin normala 36.7 gradiga temperatur har jag gått från att fullständigt hålla med i lynchmobben som krävde Wallins omedelbara avgång till att faktiskt känna mig ganska kluven i frågan. För er som har varit med eller i varje fall har läst boken ”Förbannad GAIS – 30 år av underprestation” vet att Christer Wallin har gjort mer för GAIS än någon annan på en väldigt lång tid.
Han tog 2001 över en klubb som var i en djup kris efter flera år av berg-och-dalbana genom det svenska seriesytemet och som var påväg att sättas i konkurs och försvinna. Med hans engagemang och GAIS hjärta (för han är ju trots allt GAISare sen barnsben) vände han den dåliga trenden och 2006 höll GAIS sig kvar i Allsvenskan för första gången på många år och dessutom hade klubben ett positivt kapital. Wallin gjorde det som ingen annan hade klarat av och han gjorde det på 5 år! Bara det är en prestation värd vördighet.
Med detta sagt förringar jag inte den fullständigt befängda och idiotiska idéen med en sammanslagning av 3 klubbar i Göteborg som inte har nånting gemensamt förutom möjligtvis att GAIS och Häcken arrangerade Gothia Cup ihop på 80-talet. Hela sammanslagsförslaget är ett hån mot inte bara vi som lägger ner stora delar av vårt liv just nu i dessa 3 klubbar, utan supportrar som lagt ner sin själ och sitt engagemang i klubbarna i över 100 år.
Jag vet inte vad som orsakade detta fullständiga hjärnsläpp hos Christer Wallin. Kanske var det sponsorerna och samarbetspartnerna som tryckte på, kanske var det Wallins företagshjärna som tog över. Men när jag ser Wallin i intervjueer så ser han ut som han vaknat och undrar vad fan det är som har hänt. Nästan som han precis vaknat efter en kräftskiva med en dunkande huvudvärk och undrar vad han gjorde och sa dagen innan. Jag ser en stor ånger i hans ansikte. Han upprepar ideligen att han vill bara GAIS bästa och att han ska göra allt för att GAIS ska bli framgångsrikt.
Så till frågan; Ska Christer Wallin avgå från sin post som ordförande? Jag vet inte. En del av mig säger att han borde göra just det med omedelbar verkan, efter att ha tagit upp nåt så idiotiskt som att slå ihop oss med ÖIS och Häcken och slakta namnet GAIS. Men om jag tänker lite längre och föreställer mig hur det skulle bli utan Christer Wallin i spetsen blir jag osäker.
Vem ska ta över? Vi har redan haft en hel drös med pantskallar i förarstolen som vid flera tillfällen försatt GAIS i prekära situationer och på många andra sätt än en fusion av GAIS och 2 rivaler, vara nära att slakta klubben vi älskar. Företagsamma ledare med ett hjärta som brinner för GAIS växer inte på träd. Wallin har ett rejäl berg att bestiga för att vinna tillbaka supportrarnas tilit men jag tänker ta mig en rejäl funderare innan jag bestämmer mig för hur jag ska ställa mig i frågan. Beslut i ilska är väldigt sällan ett bra drag.
Jag blir istället konfundersam över varför det ska behövas göra en sådan här sammanslagning för att GAIS ska kunna klara sig i näringslivet? Uppenbarligen har GAIS ett starkt marknadsvärde och det är många som bryr sig om huruvida GAIS slutar att existera eller inte. Borde då inte GAIS kunna stå på egna ben? Varför kan inte vår marknadschef Lennart Larsson, arrangemang och souveniransvarige Johan Gunnebo samt vår klubbchef Magnus Sköldmark få vårt marknadsvärde att öka? Enligt mig är det där problemet ligger.
Ta bara en titt på souvenirerna varje år. Det är allt från uppblåsbara mål, rosa mössor och pennset till nåt så fullständigt korkat som en fågelholk. Hur säljer man nåt sånt till ett lag som har merparten av sina supportrar i innerstan. Var ska man ha den? På balkongen mitt i stan? Hålet är ändå inte tillräckligt stort för en duva att ta sig igenom.
Dessutom har vi en klubbchef som har gjort ett par säsonger i GAIS. Mer GAIS hjärta än så har han inte och det bevisade han när han inför hemmamötet i våras mot Örebro skrev i sin ledare i tidskriften ”Gaisar’n” att hans hjärta allt fortfarande fanns kvar lite hos Örebro SK. DET om nåt vore anledning till att avsättas från sin roll! Avväg det med en GAIS tatuerad ordförande som nämner namnet GAIS i varje mening som kommer från hans mun. Såna saker får mig att tvivla över om vi riktar våra blickar åt rätt håll när vi försöker städa upp i våra led.
Jag vill också tillägga att de hotsamtal och liknande som Christer Wallin har mottagt bara är en ren skam. Det är inte det ska gå till. Använd huvudet om du vill få nånting riktigt gjort!
Vad som glädjer mig dock, är stödet vi fått från alla supportrar runt om i Sverige under dessa dagar. Alla ni som vi älskar att hata och som älskar att hata oss visade sitt missnöje över att det som vi alla har gemensamt skulle dras rejält i smutsen och kanske t.o.m tillintetgöras. En slakt av det enda som betyder nånting. Fotbollen och tillhörigheten till sitt lag. Allt annat har mindre betydelse när det kommer till kritan. Visst, alla vill ha framgång och vi vill alla att just våran klubb blir förmögen både i kassan och i pokalskåpet, men jag tror att dom flesta håller med mig när jag säger att det är kampen mellan hopp och förtvivlan som gör vinsterna till vad dom är.
