Den avgörande sommaren – Det sportsliga läget
Uppehållet kom nästan som en skänk från ovan. Vad som i början var ett orosmoment utvecklades sakta men säkert till ångest. För handen på hjärtat, det går inte bra för GAIS just nu. Både sportsligt och ekonomiskt. Däremot så är inte nederlaget fullbordat eftersom det är hela 18 omgångar kvar och 54 poäng kvar att spela för. Vi tar en titt på hur läget är i klubben just nu. Först ut är det allmänna sportsliga läget.
Låt oss backa bandet till tiden innan premiären mot Häcken i år. Under årsmötet talade styrelsen om att siktet var inställt på att befästa den femte placering GAIS krigade till sig ifjol. Det var dags att ta nästa steg. Där och då kändes det som något som alla som håller på laget kunde hålla med om. Optimismen hade sällan varit större och ambitionerna troligtvis aldrig så höga innan. GAIS tippades för första gången sedan återkomsten inte på nedflyttningsplats av Sveriges samlade journalistkår. Dessutom så var min känsla att media faktiskt intresserade sig mer för GAIS och en respekt hade börjat byggas upp. Sponsorerna blev i samband med detta allt fler och större. Truppen hade inte bara kunnat behållas, utan hade också kunnat förädlas med båda unga lovande talanger och meriterade veteraner. Så långt var det ingen som såg några mörka moln på den klarblåa himlen.
GAIS gick sedan in i en resultatmässigt blandad försäsong. Inledningsvis kändes de första träningsmatcherna som en fortsättning på de sportsliga framgångarna under 2011. Laget stod som segrare i Color Line Cup och vann mot ÖIS på ett iskallt Valhalla. Danska toppklubben Aalborg besegrades kort därefter i Portugal. Sedan skulle däremot segrarna utebli och GAIS kryssade som bäst i de fem resterande matcherna. Trots att laget inte riktigt imponerat under försäsongen var ändå förväntningarna höga. Spelare som Mervan Celik och Wanderson do Carmo var de givna målgörarna som kunde stänka in mål och med sin stjärnstatus höja GAIS på alla plan. När de väl hade sålts av dyrt under året kunde de bara ersättas av de unga och lovande talangerna i truppen. Förväntningarna var skyhöga men någonstans långt inne satt dock ett minne av tiden innan 2011 kvar. Tiden då GAIS hade haft kniven mot strupen och där varje seger var en anledning till att korka upp champagnen. Däremot avfärdades dessa tankar, det var ju en ny tid som stundande. En tid där kniven kunde läggas undan för gott.
Efter de första matcherna i Allsvenskan var man som supporter inte direkt orolig. Spelmässigt hade det inte sett så dåligt ut. Domartabbar och en förlust mot Åtvidaberg hade upprört men det kändes ändå som att laget var på gång. Efter första segern mot Norrköping hemma var min känsla att det var nu det skulle vända. Vad som sedan följde efter känner vi alla till. Det absoluta lågvattenmärket var matcherna mot Syrianska och Sundvall men i synnerhet den
förstnämnda. Det var i den matchen jag kände hur ångesten och påminnelsen från de tidigare åren trädde fram igen. Hur kunde detta ha skett egentligen?
Spelare som under föregående år glänst i match efter match såg bara ut att vara en skugga av sitt forna jag. Wanderson, som dessutom GAIS tagit en ekonomisk chansning med, presterade inte som han gjort tidigare trots att han fått en hel försäsong med laget. Av okänd anledning har det inte fungerat för honom och detsamma gäller Mervan Celik även om de båda vid enstaka tillfällen glänst till. Även om dessa två viktiga beståndsdelar inte har kommit upp till sin absoluta potential så är det också flera andra och inte minst laget i helhet som underpresterat. Uppehållet ger ledarstaben en chans att få upp spelarna, och inte minst laget, till den potential det faktiskt har
Vad är det som bör förbättras?
Först och främst bör det ingjutas en vinnarmentalitet i truppen. Axén och Pettersson måste plocka fram den järnvilja och styrka som vi sett under matcher då GAIS legat under och när de lyckas komma ikapp. Den viljan krävs från match minut ett till slutsekunden. Spelarna behöver känna att de kan gå upp mot vilket lag som helst och faktiskt vinna, precis så som GAIS gjorde ifjol. För att få det krävs självförtroende och en tro på spelidén. Spelare med utgående kontrakt, utomlandsdrömmar eller startplatsdrömmar måste fokusera på vad som är nu. Fokuserar de på matchen till hands istället för vad som väntar i framtiden kommer dem prestera bättre. I samma veva kommer de synas mer för scouter och intressenter samtidigt som de hjälper laget. En bra symbios.
Kan det vara så att det är någon form av bristande harmoni i gruppen? Det är trots allt ett 20-tal individer som ska fungera tillsammans och det är många olika personligheter, nationaliteter och viljor som ska dra jämt. Kroppsspråket under match har många sett väldigt frustrerat ut där spelare gapat och surat på varandra ett flertal gånger. Kan det vara så att det blivit någon form av gruppering i laget som har en negativ inverkan på truppen helhet? Det här är svårt för oss utomstående att få inblick i eftersom vi inte är med laget hela dagarna. Finns det sådana här problem måste dem lösas illa kvickt.
Jag tror också att förväntningarna ställt till det. Axén eller någon annan från staben är nog inte boven i det här dramat utan troligtvis spelarna själva. Efter en presskonferens så snappade jag upp att Axén trodde att spelarna tittade alltför mycket på tabellen, oroade sig och jämförde med fjolåret. Det är just sådana här saker som troligtvis har lett till att det har sett så ängsligt ut. Spelarna måste släppa allt sådant där tänk och bara köra istället och ge 100 % oavsett.
De offensiva fasta situationerna har varit bedrövliga hittills. Frisparkar och hörnor har varit väldigt ofarliga. Här behöver det tänkas om och det kanske vore bra att testa nya hörnläggare alternativt öva in fler varianter. Den korta varianten har genomfört sedan 2009 med uruselt resultat. Släpp den direkt. Det är på tiden att ett mål nickas in på hörna eller att den bara trycks in av en rättplacerad spelare. Wanderson har inte ställt in siktet rätt ännu vad gäller frisparkar. Ge Mervan chansen? Florén när han är tillbaka? Här går det att testa sig fram i de träningsmatcher som väntar.
Försvarsspelet måste bli effektivare och mittfältet måste vara mer involverat i det, speciellt yttrarna. Spelare som Bassombeng har jobbat väldigt lite hemåt och lämnat sin ytterback mer eller mindre ensam. Mer löpningar, mer uppoffringar och mer samarbete är ett måste för att båda offensiven och defensiven ska klicka. Nyckeln är att jobba tillsammans.
Något jag har noterat är att det känns som det saknas en plan B när saker och ting inte går som det ska. I matchen mot IFK Göteborg var spelidén tydlig i första halvlek då man genom snabba kontringar kunde sätta press på IFK och dessutom ta ledningen. I andra halvlek tar motståndarna över helt och GAIS får i princip panik och matchen är väldigt nära att förloras där och då. Lyckligtvis räddar en bengal laget den här gången. Hade det funnits en bättre backup plan när det här väl hände hade man kunnat undvika den här paniken. Det är inte bara i den här matchen utan jag kan hitta många fler exempel där det stått helt still och få ändringar egentligen har gjort. Vissa gånger har det faktiskt skett förändringar genom byten och spelare byter positioner men tyvärr allt för ofta för sent in i matchen. Kan GAIS istället snabbt ställa om när det kör ihop sig och tidigare göra förändringar är chanserna större att man tar med sig fler segrar än vad man hittills har gjort.
En del röster har höjts för att GAIS ska byta tränare. Ska man då släppa Axén och betala ut honom? Därefter ta in en ”bättre” tränare och således betala samma eller troligtvis mer pengar när ekonomin är som den är? Vem skulle vi i dagsläget kunna få som långsiktigt skulle kunna ta den här klubben framåt i detta läge? Ett tränarbyte har ofta en kortsiktig effekt men brukar oftast prestera sämre sett över en helhet. Jag tror på Axén fortfarande men allt kan såklart hända.
Det är nu dags att sluta drömma om Europa. Istället måste vi GAIS:are nöja oss att i år blir ett mellanår. Just nu bryr jag mig inte om slutar på den där tråkiga elfte platsen längre. Så länge vi slipper att åka ur eller kvala är jag faktiskt nöjd. Det är bara att ta varje match i taget och varje match bör behandlas som om det vore en cupfinal. Vad ska vi supportrar göra? Finns bara en sak att göra som så många har påpekat på diverse forum och sidor. Vi tokstöttar.
GAIS i mitt hjärta.
