Hela havet stormar
Nedflyttning, förnedring och totalt kaos. Det är GAIS just nu.
Under sensommaren gick man och väntade på att en ny tränare skulle presenteras. Mitt hopp låg i en tränare såsom Conny Karlsson. En tränare som vunnit något, kunde sätta ett försvarsspel och få ett lag att gå samman. Istället fick vi Jan Mak. En tränare som få kände till och som inte haft huvudansvaret för ett allsvenskt klubblag under detta decennium. Jag var redan där och då rejält besviken men hoppades att Mak och hans erfarenheter på något sätt skulle kunna förbättra situationen. Så blev det inte.
Istället fick vi en tränare som inte hade förmågan att få ihop laget. Hans laguttagningar var konstiga och en spelare såsom Peter Ijeh fick gång på gång förtroendet. I de senaste matcherna blev situationen helt ohållbar och det var tydligt att Jan Mak inte orkade längre. Förnedringen senast bevittnad borta mot Norrköping var droppen. Erik Johansson ska då ha sagt till klacken att han vägrar spela en enda match till under Jan Mak. Det finns dem som skulle säga att det är icke-professionellt gjort av Johansson. Jag skulle vanligtvis ha hållit med. Men nu är situationen som den är och därmed respekterar jag att Erik Johansson står på sig.
Jan Mak är för mig den sämsta tränaren vi haft i GAIS sedan Kent Kierdorf. Den senare var en tränare som bedrev en försäsongsträning där han lät spelarna jogga upp och ner längs Avenyn för att sedan kolla på bio tillsammans. Med andra ord en total oseriös tränare med få, om ens några fotbollskunskaper. Vad gäller Mak fanns nog vissa kunskaper där men hans ledarskap fungerade inte alls i GAIS. Det var tydligt att hans spelidé inte gick fram till spelarna och de såg inte ett uns motiverade ut under hans ledning. Nu står vi här, sist i Allsvenskan och utan en tränare. Slutar raset vid Superettan?
Det är i det här läget som styrelsen med Wallin i spetsen måste gå ut och kommunicera med oss fans. För någonstans är det vi som är viktigast just nu. Utan oss vore GAIS ingenting. Vi är fyrtornet i stormen.
