Gästkrönika: "Min bästa säsong någonsin"
"I år har man kunnat njuta av att vara GAIS:are och det finns egentligen bara ett sätt att summera säsongen. Med samma ord som vår kapten, vår hänförare och vårt hjärta använde efter den redan klassiska bortavinsten mot Elfsborg: ”Det här är min bästa säsong någonsin.” "
”Jag vet ett berg, dit jag brukade gå…” Dånar det ut över arenan, klacken tar från tårna och pulsen stiger. När klacken dessutom håller upp tifot föreställande vår kapten, vår hänförare och vårt hjärta, Fredrik Lundgren samtidigt som spelarna vandrar in på planen så ryser jag. Det är jag nog inte ensam om, det är hemmapremiär, det är GAIS mot Trelleborg och det är upp till bevis.
Matchen känns mycket viktig då GAIS gått minst sagt knackigt under försäsongen och dessutom förlorade borta mot Norrköping i första omgången. Men den sena värvningen av Omotoyossi och framförallt konungens återkomst, Wandersons återkomst, inger hopp. Ingen av dem var med borta mot Norrköping, men mot Trelleborg får vi se Wanderson från start. Det tar bara en kvart innan han har skarvat fram bollen till det tredje nyförvärvet i anfallet, Alvaro Santos som iskallt placerar in GAIS första mål för dagen. Wanderson spelar sedan fram till ytterliggare två mål innan han själv knorrar in en frispark i slutet. Slutresultatet skrivs till fyra mål mot noll och euforin på läktarplats är total.
Det visar sig ganska snart att GAIS kommer att slippa en jobbig bottenstrid det här året, om man bortser från hur tabellen såg ut efter den allra första omgången så ligger faktiskt GAIS som sämst nia under säsongen. GAIS bjuder dessutom stundtals på ett fantastiskt kortpassningsspel och för allt oftare matcherna, minns bara Wandersons, Santos och Romarios fantastiska triangelspel innan Santos rullade in bollen bakom målvakten i GAIS 2-0 seger mot AIK. Spelet är under stora delar av säsongen är faktiskt så bra att min kompis som varit utomlands i ett år och av förståeliga skäl inte kunnat se GAIS efter sin första
GAIS-match på ett år utbrister att det aldrig varit så roligt att gå på GAIS, samtidigt som han nästintill dansar av glädje.
Men det är inte bara spelat som är bättre, den kanske största anledningen till årets framgångar är en förbättrad mentalitet. Just det som styrelsemedlemmen ”Red Top” pratade om inför säsongen, är det som verkligen lyst igenom mest. GAIS har blivit den där positiva underdoggen precis som Red Top sa att vi skulle bli inför säsongen. GAIS har blivit ett lag som inte viker ner sig utan fortsätter att kämpa, GAIS har sin målmässigt och försvarsmässigt bästa säsong sedan återkomsten till Allsvenskan 2006. men framförallt har GAIS gjort sin bästa säsong sedan 1989.
Så passa nu på alla ni därute som hejar på GAIS. Håll era huvuden högt, njut av denna fantastiska säsong när vintermörkret faller på. En fantastisk säsong som slutade på allra bästa sätt, med en derbyseger mot ett lag i pyjamasrandigt. En seger där motståndarna inte lyckades få ett enda skott på mål, en seger när vi spelade ut vår motståndare och borde ha vunnit med fler mål. Men framförallt en seger där känslan hela tiden var att det skulle gå vägen, en känsla man från läktaren fått känna väldigt ofta i år, en känsla som jag troligen aldrig tidigare som GAIS:are känt. För visst har det varit skönt att slippa den där enorma nervositeten i slutet av matcherna som tidigare präglat GAIS, att slippa rädslan för att motståndarna ska kvittera med en felträff i slutet.
I år har man kunnat njuta av att vara GAIS:are och det finns egentligen bara ett sätt att summera säsongen. Med samma ord som vår kapten, vår hänförare och vårt hjärta använde efter den redan klassiska bortavinsten mot Elfsborg ”Det här är min bästa säsong någonsin.”
Samuel Grahn
