Superettan allt närmare
En ny förlust och GAIS är sist i Allsvenskan. Att laget helt plötsligt ska börja vinna känns inte troligt. Snarare allt mer avlägset medan Superettan närmar sig med stormsteg.
Superettan. Smaka på det ordet för en stund. Säg det högt för dig själv ett par gånger. Låter det spännande? Roligt?
Såklart inte.
Däremot lutar allt åt att vi återser den serien igen. Den som vi lämnade bakom oss 2005. Detta under det år då styrelsen satte som mål att GAIS skulle kriga i Allsvenskans toppskikt.
Jag är en supporter. GAIS är det lag jag brinner för, det lag jag älskar. Nu när klubben har hamnat i den här sitsen påverkas jag som person. Allt blir tristare och gråare när det är som det är nu. Jag är övertygad att jag inte är ensam att känna så. Vi GAIS:are har fått stå ut med mycket tuffa tider genom åren. Det skulle vara över. Efter fjolårets framgångar kändes det åtminstone långt borta.
Känslan jag känner nu är följande: Vad ska en ny tränare göra med den här situationen?
Skulle den här personen, vad han än heter, lyckas rädda kvar GAIS i Allsvenskan? I så fall är det ett mirakel. Orkar man som supporter hoppas på ett sådant? De säger att sista som lämnar en är hoppet. Finns det något kvar?
Kommentera gärna eller skriv på forumet om vad ni tycker om situationen!
