Tankar och funderingar efter Axéns avgång
Bortser man från 2011, har Alexanders Axéns sejour i GAIS varit mindre lyckad. År 2009 var klubben nära på att åka ur Allsvenskan på grund av ett uselt försvarsspel. Lösningen var att Axén fick förstärkning i form av hans mentor och nära vän, Benny Lennartsson. Lennartsson satte ett försvarsspel genom sina kunskaper och sin förmåga att få spelarna att vakna. GAIS klarade sig och hamnade på en elfte plats. Inför år 2010 blev GAIS av med tre av sina nyckelspelare i Wanderson, Lindström och Ericsson och klubben lyckades inte ersätta dem på rätt sätt. Resultatet blev att försvarsspelet fungerade men anfallsspelet var under all kritik. GAIS klarade sig endast kvar för att lagen som åkte ur var ännu sämre. År 2012 har inget fungerat och det blev tydligt hur Axén hade tappat omklädningsrummet och spelarnas förtroende för hans ledarskap. Det syntes också på honom hur han saknade energi och ork att klara av sin uppgift.
Till Axéns försvar har han haft begränsade resurser att jobba med i med GAIS ekonomiska problem sett över hela hans tid i klubben. Däremot har han inte på egen hand övertygat alla gånger i rollen som tränare. Det största problemet har varit att han inte kunnat vända negativa trender. När det väl har kört ihop sig så har han inte lyckats ordna upp situationen. Exempel på detta är 2009 års säsong, den sista delen av säsongen 2010 samt hittills i år. Något man också ska ha i åtanke är att GAIS är Axéns första klubb där han har huvudansvaret. Min känsla är att han kommer ta till sig alla erfarenheter från GAIS, växa och bli en bättre tränare med tiden. Tyvärr har inte GAIS råd att vänta så länge. Om det nu verkligen var hans beslut att lämna klubben för GAIS bästa, är det väldigt nobelt och visar respekt gentemot båda klubben och vi som är fans. Däremot hade det såklart varit bättre om det skett i samband med uppehållet, så GAIS hade haft tid att sätta in en ny tränare i lugn och ro.
Nu till det mer positiva.
Det jag väljer att minnas Alexander Axén för är året 2011. I fjol spelade GAIS en fantastiskt fin och offensiv fotboll där det mesta stämde. Axén fick laget att jobba för varandra och gå för vinst varje gång. GAIS började få fram en vinnarmentaltiet, något som saknats i många år. Laget lyckades dessutom vinna de matcher där spelet fungerat mindre bra. Det mesta gick GAIS väg det året. Media och sponsorer visade ett ökat intresse och det kändes som att klubben skulle ta nästa steg år 2012. Tyvärr blev det inte så.
Jag tycker verkligen om Axén som person. Särskilt hans attityd, utstrålning och hjärta för klubben. Det blir svårt att ersätta den biten. Som tränare i GAIS gav han verkligen allt och det märktes hur passionerad han var i sitt jobb och för fotboll i allmänhet.
Sättet han fick lämna GAIS var inte på det sättet man önskat att se men nu är det helt enkelt som det är. I vilket fall som helst så önskar jag honom all lycka och framgång i sitt nästa jobb. Jag kommer aldrig glömma dig Alexander och jag har dig att tacka för mycket. Speciellt 2011, den bästa säsongen jag fått uppleva under min tid jag följt laget.
Tack för allt!
Hur minns du Axén och vad tycker du om hans avgång? Kommentera gärna i fältet nedan!
