Det första vårtecknet
Det första vårtecknet är här. Nej, det är inte den borttöade snön, eller din retsamma pollenallergi jag tänker på. Den första tävlingsmatchen är bara några arbetsdagar bort, och man börjar känna i magen att något är på gång.
På lördag vinkar vi hej då till den mörkaste tiden på året. Det är över tre månader sen man satt framför datorn och följde lottningen till Svenska Cupens tredje omgång. Cupen är inte längre det där sömnpillret inträngt mitt i seriespelet som ingen bryr sig om. Det nya upplägget har blivit en succé. När vi längtar som mest efter tävlingsmatchandet får vi möjligheten att sätta oss på en buss för att stilla abstinensen.
Precis som förra året inleder vi med en bortamatch i nordostlig riktning. Förra året var det IK Sirius som stod för motståndet på ett snöigt Lötens IP i Uppsala. Vi var cirka femtio Gaisare som hade tagit oss till denna konstgräsplan mitt ute i ingenstans. Vi bestämde oss för att ställa oss på långsidan, och började genast traska över snödrivorna för att hinna dit innan läktarna fylldes upp av hemmasupportrar. Väl framme vid insläppet fick vi höra att vi inte var välkomna på långsidan, utan skulle stå på kortsidan med skymd sikt. Detta gick vi absolut inte med på, och började därför gå tillbaka mot bussen. Då kläckte någon den lysande idén att vi skulle stå utanför arenan, bakom det andra målet, vilket ett fyrtiotal personer valde att göra.
Matchen vann vi med 2-0 efter tidiga mål av Andreas Augustsson och Björn Andersson. Själva spelet minns jag inte mycket av, och detta beror till viss del på det galler vi stod bakom, men kanske framför allt på grund av lite för mycket rusdryck som det lätt kan bli på en lördagsmatch, femtio mil hemifrån. Det var med stor glädje spelarna kom bort till gallret för att tacka oss, men det var nog också ett par nya spelare som undrade vad det var för klubb de hade kommit till.
På lördag är det så äntligen dags igen. Två bussar från Gårdakvarnen rullar då återigen på Sveriges vägar efter ett fyra månader långt uppehåll. Staden som får äran att invaderas av grönsvarta hjältar är Norrköping. Senast vi befann oss på Idrottsparken i Norrköping åkte vi därifrån med 7-2 i baken. Det var en pinsam tillställning för oss på bortaläktaren och förlusten var droppen som fick bägaren att rinna över. Supporterbussen stannade till vid Gaisgården på hemvägen för att möta spelarbussen mitt i natten. Mötet fick den ”legendariske” tränaren Jan Mak att avgå. Men den här gången är det med ett helt annat självförtroende som vi sätter oss i bussarna för den lagom långa resan. I skrivande stund gjorde GAIS klart med Bobby Warshaw, och tillsammans med övriga nyförvärv ser det riktigt intressant ut. Jag tror på allvar att vi har en bra chans att vinna den här gruppen, trots att vi möter två allsvenska lag på bortaplan.
Hann du inte anmäla dig tycker jag ändå att du ska ta dig ner till Shellmacken bortanför Centralstationen på lördag morgon. Det är alltid någon/några som slirar för sent på stan och därför försover sig. 08:00 rullar vi! Be there or be svtplay-gaisare.
